Försvarsmaktens flygoperatör

Nu kommer jag att diskutera ett tråkigt ämne, nämligen förvaltningen av försvarsmaktens flygetyg. Problematiken kom upp ännu en gång efter uppgiften att de nya helikopterpiloterna blivit ställda åt sidan. Jag kommer inte att beröra detta då Borneo redan gjort det så bra. Jag kommer att visa min vision om hur jag tycker att det borde fungera.

En flygflottilj borde innehålla helikopter och ”fixed wing”-förband. I alla tider har det varit så och så borde det alltid vara. Ja jag vet att jag är kategorisk men jag kostar på mig det när det ändå är så få som lyssnar på mig. Flygvapnets divisioner har haft tillgång till flygräddning inom ramen för flygvapnets helikopterförmåga. Att tillföra resurser för att transportera personal och materiell är sålunda väldigt lätt. Det finns en grundläggande organisation och kunskap för materiellslaget, vill vi tillföra lite mer kompetens så är det ingen självmotsättning att basera attackhelikopter. Kanon och robotar är inget nytt att hantera på en stridsflygflottilj, räddningsresurser och logistik är dimensionerat för den verksamheten.

Jag föreställer mig att flottiljchefen leder den fredsmässiga verksamheten på förbandet och samordnar de fredsmässiga organisationerna så att största möjliga synergieffekter uppstår. De olika skvadronerna, helikopter och flygplan är inte så olika att stödet i form av KI (kontrollingenjörer) borde kunna hantera detta. Kontrollingenjören för beväpning borde kunna utöka repertoaren till att kunna mindre attackrobotar, attackraketer har hanterats förr på flygplan, automatkanoner kan inte fungera på så många sätt och motmedel är i princip identiska. KI skrov kan hållfasthet och vi har redan plastbaserade material i flygplan och helikopter14 är under införande. KI motor, lägg till en kompletteringsutbildning för drivsystemet och vi är i hamn. Kontrollingenjörerna är en fredsförbandsresurs för skvadronerna. I krigsorganisationen så skall vi ha (FA) funktionsansvariga i skvadronerna som borde kunna få, med telefonstöd av KI, fatta luftvärdighetsbeslut om att få upp maskinerna i luften om så för en sista gång. Detta är förmodligen inte i linje med civila bestämmelser men jag hänvisar till nödvärnsrätten. I fredsorganisationen är de funktionsansvariga mycket kunniga på materielen och KI kan mer anta rollen som samordnare mellan FA och industrin.

Jag ser vidare framför mig att helikopters organisation har mycket att lära spetsnosorganisationen i att upprätta baser. Att åka till Afghanistan med spetsflyg bör inte vara mer annorlunda än att upprätta tillfällig basering med PV-helikopter.
Min analys av läget i helikopterorganisationen är att det inte är sammanslagningen av helikopterverksamheten och flygvapnet som är boven i dramat. Resurstilldelningen och omorganisationerna var ju minst sagt under all kritik när Helikopterflottiljen var ÖB:s resurs. Vi har haft många viljor i försvarsmakten och ingen har prioriterat helikopterverksamheten. Tiden med ÖB som närmaste husse var förödande, ingen försvarsgren kände ansvar. Skyll inte på spetsnos, i den organisationen lider man av bristande stridsledningsförmåga, sviterna av basbataljonskampen, reduceringen av divisionerna i stället för avvecklingen av en och problematiken om flygplanen. Om vi får upp helikopterpersonal till HKV och de blivande regionala staberna så tror jag alldeles säkert att helikopterverksamheten ses som en naturlig del i försvarsmakten, precis som transportflygets resurser. Jag tror att vi måste börja med att rannsaka oss själva och vad vi gör för våra arbetsplatser. Varje kommenderad kollega måste födas med rätt information om den egna verksamheten, inte rykten om andras.

Helikopter har samma strategiska värde och förutsättningar som spetsnos eller transportflygplan. Ledningen av helikopter bör ske enlig samma principer som för flygplan; rörligheten, flexibiliteten, insynen från luften, m.m. är minst lika bra eller bättre än de för spetsnos. Att se sjöoperativa helikoptrar som en marinresurs är ett lika stort slöseri med resurser som att se attackflygplan som en Direkt flygunderstödsresurs för Armén.

J.K Nilsson