Jag kapar åt mig lite tid trots att jag nog borde lägga
energi på annat men det svenska försvarets ”(o?)förmåga” kräver lite engagemang.
Detta inlägg som är det första på länge kommer att resonera kring vad som hänt
och vad flygvapnet genomfört under år 2013.s första del.
Den elfte januari påbörjade 172.a divisionen ombasering till Nellis Air ForceBase för övning Red Flag. En övning som blandade in åtta stycken JAS39, pågick
under två veckor där man flög många flygtimmar. Divisionen lättade i början på
februari för att återvända hem, samtidigt påbörjades hembaseringen för
markpersonalen och materielen. Väl hemma ska arbetstid omfördelas (inarbetad
tid tas ut i ledighet). Flygmaskiner ska underhållas, verktygssatser och
reservdelar/utbytesenheter ska omhändertas för kassation, reparation eller
återställande i förråd. En sådan här övning tär rätt så kraftigt på de
inblandade, med principerna för dagens insatsförband och försörjningen av JAS
39-systemet så kommer det att bli rätt så lång tid som tas i anspråk för
återhämtning. Med tanke på Riksrevisionens rapport: Skr 2012/13:97 inser vi att stora delar av F17 och resten av flygvapnet tagits
i anspråk för att kunna genomföra denna övning.
Efter Red Flag övningen påbörjade de svenska
stridsflygdivisionerna tillsammans med flygbasbataljonerna förberedelser för
att genomföra övning och utveckling av de svenska flygstridskrafterna, Övning TTP i norr. En övning som direkt övergår i Flygvapenövning 2013. I princip hela flygvapnet med stöd- och
utbildningsförband är involverat i förberedelser, genomförande och återhämtning
under tiden februari till april för att genomföra dessa två övningsveckor där
man övat ombasering av flygbasbataljoner, ledningsförmåga och
stridsflygdivisioner.
I samband med återhämtningen efter TTP-övning och
flygvapenövning genomförs förberedelser för övning Frisian Flag i Holland. En övning som pågår än. Förvisso mindre
omfattande än Övning Red Flag med avseende på logistikförberedelser och uttagen
flygtid för ombasering men i praktiken mycket krävande för stridsflygdivisionerna
och flygbasbataljonerna.
Vi ser alltså att första delen av år 2013 varit fulltecknad
för flygvapnets del och ska vi ställa det mot incidentberedskap på Visby eller
Uppsala/Ärna så måste flygvapnets utvecklingsambitioner minska rejält.
Enligt Chefsingenjören:
Skulle insatsbehovet
sänkas till att flygplanen ska vara på plats inom 15 minuter så kan dom från
Ärnabasen ha beredskapen på backen och endast vid behov starta. Då räcker det
med två flygplan och ett i reserv samt två pass om ca fyra tekniker och tre
piloter.
Då vet vi grundförutsättningarna och kan klä på den här
uppställningen med overhead. För att bedriva flygtjänst ifrån ett flygfält
krävs det att det finns flygtrafikledare, R3 för att hålla räddningstjänst och
rena banor. För piloterna krävs det säkerhetsmaterieltekniker för att hålla
efter flygutrustningen såsom hjälm, flytväst, G-dräkt. Det ska finnas en
förmåga att ta hand om materialet som efter en flygning. För flygteknikernas
del så krävs det en förmåga att ta emot materiel som skickas någon ska kunna hantera
luftvärdighetsfrågor, det ska finnas en beredskap att ersätta flygplan på
flygbasen. Vi ska kunna bevakning och förmåga att hantera flygplanammunition
och motmedel. Vi ser att stora delar av en flygbasbataljon och
stridsflygdivision går åt för att hålla utbaserad jaktflygberedskap. Tar vi med
uthållighetsaspekten i form av reglerad arbetstid, vi vill ändå inte ha trött
och sliten personal som hanterar flygsäkerhetspåverkande materiel och processer
och riksrevisionens rapport så kommer vi att använda nästan hela den
basbataljon som tas i anspråk för jaktberedskapen med en rote. Ska vi hålla en
beredskap att ladda upp en grupp (fyra flygplan) med mer än automatkanon och rudimentärt
motmedel så kommer det således att påverka ett sjuttiotal individer som då ska
ha beredskapsersättning, arbetstidsplaneras, m.m.
För att hålla den incidentberedskap som
vissa hycklande försvarspolitiker verkar kräva så lär vi ha genomfört övning
Red Flag med lägre ambition men ingen fullständig TTP och Flygvapenövning samt övning
Frisian Flag med låg ambition.
Frågan är då vilken möjlighet flygvapnet då har för
utveckling om vi ska upprätthålla adekvat beredskap? Min åsikt är klar, vi
riskerar inte ”Systemkollaps”, vi befinner oss i systemkollapsen, för att
motverka detta bör flygvapnet få duka upp Uppsala/Ärna med materiel precis som
vi hade flygbaser innan Försvarsbeslut 2004 men oavsett så skulle vårens ryska
övningsserie ha lett till att vi inte kunnat genomföra vår övningsserie och
utveckling så att vi kan möta IO14.
J.K Nilsson
