torsdag 6 september 2018

Val 2018?


Är det något jag nu mest av allt vill så är det att riksdagsvalet 2018 ska ställas in. I en månad nu har jag varit sambo med en underbar kvinna ifrån Sydamerika, vi träffades första gången i november 2014 så det har varit en minst sagt en fin månad då vi har flyttat våra bohag till en större lägenhet. Vi har innan flytten pratat om giftermål och vi smider just nu planer men allteftersom valet närmar sig grumlas glädjen.
Den blivande fru Nilsson arbetar på ett kommunalt korttidsboende och får där höra allt ifrån att nu när SD är så nära att bli en del av svensk regering så får hon vara beredd att packa för att flytta ”hem” till Sydamerika till att några av pensionärerna känner sig olustig över att hon ska behöva flytta från Sverige bara för att dom vill rösta på SD. Crescendot i det här kom i början på veckan efter Jimmie Åkessons framträdande i SVTs ”Utfrågningen”. Från att tidigare ha haft SD som möjligt parti att rösta för ”Ordning och reda” samt ”Hålla efter oärliga invandrare” så känner sig min sambo inte längre välkommen här, hon menar att det närmast maniska pratet om vem som ska vara svensk utesluter henne från Sverige. I förlängningen är hon utöver att vara rädd för att, den så ofta avfärdade, ”Vardagsrasismen” ska öka ännu mer än den gjort också måste flytta ifrån Sverige.
Det som händer hemma just nu är att bonusdottern som enbart har svenskt medborgarskap ska få bli medborgare i sin mors ursprungsland för att ha möjligheten att kunna flytta med sin mor och storebror till Sydamerika om det nu blir så att farhågorna besannas. Det här är första gången jag hört att min sambo och hennes före detta make är överens om något efter skilsmässan utan att bråka om det då han också blev skrämd av Åkesson och det han får höra i sitt arbete. Så dagarna eller tidigt nästa vecka lämnar dom in ansökan om dotterns medborgarskap till landets ambassad här i Stockholm.
Att SD försöker bilda opinion och lägga sig i arbetet jag och mina kollegor utför i Försvarsmakten och FMV med mer eller mindre misstänkliggörande om att sakna integritet gentemot Försvarsministern har jag tagit som en djup irritation och påhopp men accepterat som del av politiska spelet i Sverige. Skeendena nu inför riksdagsvalet gör att jag på allvar funderar på att byta yrke helt. Om man får tro Yougov så är upp till en tredjedel av de svenska väljarna likgiltiga till det arbete jag utför och att jag på det personliga planet inte kan glädjas åt den höst som skulle bli en riktigt bra vändning i mitt liv.
Vad finns det för vits att lägga ner så mycket tid och energi för att försvara folk som är likgiltig emot mig så att dom vill att jag ska jobba hårt i onödan på arbetet och bli olycklig hemma?
Johan Nilsson