Avveckling i samband med utveckling

Nu ser vi flera "Förmåglapp" uppstå när ny materiell inte kan komma förbanden tilgodo för att ersätta föråldrad materiell.

Varför uppstår då dessa glapp? Svaret kan i bland tyckas vara svårförståeligt men obland enkelt.

Om vi börjar med något så enkelt system som att ersätta en jaktrobot i Flygvapnet. När bytet planeras ske och det skall vara ett visst överlapp mellan ny och gammal materiel så kommer underhållsbehovet av den gammla materiellen att minska samtidigt som det kommer att uppstå ett underhållsbehov av den nya materiellen. Så därför börjar man med att sätta upp en budget för den nya materiellen och man kan minska budgeten för den gamla materiellen i ganska så stor utsträckning.

Om vi nu har minskande budget för underhåll av en viss apparat så måste vi också minska beställningen av underhåll vid central verkstad. Minskar beställningarna så kommer den centrala verkstaden att ha för mycket personal, man kan inte avlöna om man inte ha inkomster. Men personalen kommer säkert att omskolas till att kunna utföra underhåll på den nya jaktroboten dock kommer den nya materiellen att vara mindre underhållsintensiv så det kommer att ske en överflyttning av personal för att täcka naturliga avgångar inom andra delar av verkstaden. De totala undehållsresurserna kommer att minska.

Viss materiell kan delas mellan de nya och de gammla robotarna så dessa kommer att fortlöpande behöva underhåll men genom att den nya roboten inte är driftsatt så kommer den budgeten inte att vara åtkommlig utan man hänvisas till den krympande budgeten för den gammla roboten.

Ju längre införandet dröjer så övergår överlappet till att bli en störtspiral av lätförståeliga skäl. Då kommer den stora frågan: Har vi ett förmågeglapp i jaktrobotar? Mitt svar är hur tusan skall jag veta, det jag vet är att den risken finns precis som i allt annat som skall ersättas.

Om vi skalar upp detta resonamng till större materiel som taktisk flygspaning så är det ingen hemlighet att AJS37 Viggen är utskrotad och flygvapnet länge saknade den förmågan till JAS39. Nu går vi från robotar till kameror men det är inte så enkelt längre utan nu pratar vi om införande och avveckling av hela flygsystem. Dessutom så behöll vi AJS37-systemet längre tid än vad som var planerat. På slutet hade det tagit slut på reservdelar så man startade upp produktion för att tillverka en sista laddning av en del. Apparatunderhållet minskade, Volvo flygmotor skrotade sin översynslina för motorn så att när man saknar motorer så kostar det multum att börja göra översyner igen. Så här kan vi gå igenom delsystem för delsystem på flygplanet, det kommer att kosta så mycket att fortsätta att flyga och av ekonomiska skäl så kommer man att sluta.

Övergågen i från 37 till 39 skedde med fördröjning genom att vi saknade 39 flygplan som var tillräckligt utvecklade då man prioriterat andra förmågor på dels flygplanet men också i stort i flygvapnet. Vi körde 37-systemet i botten så glappet kom i taktisk spaning. Hade vi prioriterat annorlunda och inte gapat efter så stor förmåga så har vi haft taktisk spaning med 39 i lång tid men vi har prioriterat andra förmågor för internationell tjänst och vi har velat ha ytterst avancerade kamerakapslar till flygplanet.

Om vi skalar om resonemanget ytterligare så hamnar vi bland helikoptrarna. Vi har avvecklat HKP3, 4, 5 och 6 för att frigöra resurser att ta emot helikoptrar 14 och 15. Avveckling skall liksom införande följa en tidsplanering, när den helikopterindividen har flugit tillräckligt länge för att det skall göras en tillsyn så gör vi inte det, genom att vi inte gör tillsynen så frigör vi tekniker som kan ta sig an de nya systemen, vi behöver inte skicka grejor på underhåll, vissa delar kan vi använda i andra helikoptrar och andra grejor kasserar vi. Vill vi fortsätta att flyga efter att vi inte beställt undehållet så kostar det att dra igång. Vi har en tidsplan för avveckling att följa vare sig vi vill det eller inte när avvecklingen väl har startat. När vi tappar flygande skrov så tappar vi möjligheter för piloter att få flygtid vare sig dom är inskolade på det nya systemet eller inte. Tekniker tappar möjligheter att upprätthålla certifikat, slänger vi in ett antal omorganisationer på det så kommer det att sluta behöriga yrkesmänniskor. Hur många tekniker följde med i från Berga till Malmen? Hur många tekniker följde med helikoptrarna i från Boden till Malmen?

Att i det här läget kräva insatsberedda helikpoptrar till ett visst datum går som vi alla inser inte. Har vi inte fått helikoptrar så har vi inte, har vi avvecklat helikoptrar så har vi. Skall vi sätta helikoptrar i bruk så tar det resurser i från införandet av de typer som visserligen är försenade men det kostar också resurser som används för annan verksamhet.

Om vi tittar på organisatoriska lösningar som riskerade att bli förmågeglapp så vill vi kunna genomföra luftstridsoperationer med flygplan som baseras i Mälardalen. FV vill inte stå ensam och driva en flygplats så därför vill man lämna över Ärna eller lämna det för att kunna stå någon annanstans i mälardalsområdet. Nu togs beslutet att inte inleda avvecklingen av Ärna.

Vi måste med andra ord gå tillbaka till en av operationskonstens grundregler: "Sätt upp ett mål och håll fast vid det". Börja inte att försöka styra om och hatta med uppgifter, förmågor och organisation när vi skall byta system.

Min inspiration har jag som vanligt fått ifrån. Wiseman 1, Wisman 2, Strilaren II, Chefsingenjören, SvD Brännpunkt

J.K Nilsson

Svensk försvarsindustri eller GM?

Idag gick en gren av svensk försvarsindustri i graven. Biltillverkaren SAAB kommer att avvecklas men vad har det för koppling till svensk försvarsindustri?

Biltillverkaren SAAB grundades som en reservindustri för att låsa fast tekniker och ingenjörer på fall att landet helt plötsligt skulle ha ett behov av snabb tillväxt av antalet stridsflygplan. Biltillverkaren var en del av Wallenbergsfären och har i princip aldrig genererat vinst till tillverkaren.

Nu är jag inte inläst på hur företaget skulle ha fungerat som del av svensk försvarsindustri efter 1960 men jag har på känn på att företaget skulle fungerat som en svensk försvarsmaterielleverantör likt andra mobiliserande företag. Under hela det kalla kriget så har bilttilverkaren SAAB dels gått med förlust och inte kunnat utveckla en modell som varit vettigt designad ur ett tillverkarperspektiv. 9000-modellen gick inte att tillverka så att försäljningspriset kunde motsvara tillverkningskostnaden. Tittar man under skalet på den bilmodellen så finner man en hel del kluriga och fascinerande lösningar som inte har ett dugg att göra med driftsäkerheten men kostar pengar vid tillverkningen. Nya modellen av SAAB 900 lanserades på rekordtid, man till och marknadsförde SAAB som effektivare än japanska tillverkare, men man fick betala med kvalitétsproblem och teknik som har sina rötter i Opel Ascona C en bil som var mindre modern än den 9000 man tillverkat i 8 år. Varför har ett sådant företag kunnat leva kvar utanför marknadsekonomins logik?

Hur ser vår försvarsmateriellförsörjning ut nu? Jo vi vill vara en del av den Europeiska försvarsmateriellförsörjningen, våra industrier åläggs att leverera produkter som betalas genom förseningar och införandet av tandlösa system. Om vi tittar på kockums och de övriga leverantörerna i Europa så tillverkas försvarsmateriellens motsvarigheten till SAAB 9000 men med kvalitét och funktionalitet som den nya generationens 900. Jag är rädd att så fort EU-imperiet tröttnat på att betala för mycket för något som har så liten funktionalitet så kommer europas försvarsmateriellföretag att sluta sina dagar som brickor i ett spel där småtillverkare och rysk/kinsesiska intressen kommer att slita häcken av sig för att köpa spillrorna.

Jag kan notera att det funnits ryska intressenter i Opelförsäljnignen som GM drog tillbaka och i Spykerfallet för SAAB som GM valde att avveckla.

Läslänkar: DN, SvD, Wiseman, Chefsingenjören

J.K Nilsson