Det har nu gått en tid efter att en specialistofficer dömdes
för brottet ”Framkallande av fara för annan” i samband med att denne avfyrade
ett vådaskott i samband med vapenvård. Jag tycker att vi nu kan reflektera över
begreppen om fara för annan och risker för tredje part. Nu har
Cynisk skrivit ett inlägg om förtydligande ifrån militärpolischefen om hur den
gamla policyn och riktlinjerna ska tolkas och tillämpas.
Kraven att inte sätta tredje man i fara sätts i enlighet med
principen att det ska vara ”As Low As Reasonable Practicable”. Det vill säga
att vi ska så långt det är möjligt reducera risken till den gräns där
ytterligare riskreducering inte längre är försvarbar med hänsyn till kostnaden.
Å andra sidan ställer lagstiftaren mycket lägre krav på säkerhet för de
anställda i en verksamhet och att en säkerhetsökning för den egna personalen
inte får innebära en säkerhetsminskning för tredje man.
För att vi ska kunna avgöra hur vi ska bedöma huruvida något
är farligt eller ej så kan vi ta en säkerhetsbedömning eller
säkerhetsinstruktioner till hjälp. Säkerhetsinstruktion för vapen och
ammunition med mera (SäkI) 2010-års utgåva anger följande på sidan: 23
25. Blindavfyring vid patron
ur. Vid blindavfyring ska det säkerställas
att personal inte befinner
sig omedelbart framför vapnet.
Vid blindavfyring ska vapen
vara riktade i ofarlig riktning. Ofarlig riktning
anges av övningsledare.
Följande alternativ bör tillämpas
a vapnet riktas mot
skjutområdet alternativt mot mål som får beskjutas
b vapnet riktas mot kulfång
c i särskild konstruerad
"patron ur" box.
Kan inte ovanstående
genomföras görs blindavfyring i den riktning där
ett eventuellt vådaskott
orsakar minst skada
Försvarsmakten har fastställt att en
blindavfyring innebär en risk för vådaskott. För att minimera den här risken
har man infört olika rutiner och utbildningar. SäkI har dock också följande
olyckliga formulering på samma sida:
Ett vådaskott i samband med patron ur
beror ofta på
bristfällig kontroll eller åtgärd från
skytten. Det åligger
övningsledaren att kontrollera
personalens utbildningsnivå
och vid behov genomföra patron ur
momentvis
eller förbättra personalens personliga
färdigheter så att risk för
vådaskott elimineras.
Vi ser alltså att en blindavfyring innebär en riskökning som
ska hanteras genom att rikta vapnet i den ofarligaste riktningen. Tittar vi
samtidigt på kaserngårdar runt om i Sverige så kan vi se att någon ofarlig
riktning knappt existerar. Det innebär att när vi ska göra en blindavfyring så
ska vi rikta vapnet i den för tredje man ofarligaste riktningen. Det för tredje
man säkraste sättet att genomföra blindavfyring på kan sålunda i avsaknad av patron
ur-box vara i vapenvårdlokalen. En förlupen kula stannar inne i byggnaden.
Tittar vi på filosofin om att minimera risker i flyget talar
man om bland annat ostskivemodellen:
Där de olika ostskivorna representerar barriärer dock är
dessa alltid ofullständiga och beroende på miljö och aktörer är hålen olika
många och stora. I en viss miljö med vissa aktörer så kommer vi att kunna se
rakt igenom säkerhetsbarriärerna och olyckan är ett faktum. Vid blindavfyring
med en AK5 så har man första lagret där organisation och utbildning är de
första skivorna. De anställda ska kunna ha en trygghet i att hantera vapnet och
kunna hantera vapnet. Efterföljande skivor representeras av de olika
handgreppen, ta ur magasin, spänn upp mekanismen, kontrollera patronläget med
kontrolldon, stäng mekanismen, sätt tummen i magsinstyrningen, rikta vapnet i
ofarlig riktning och blindavfyra.
Vi vet att så länge vi har med människor att göra så kommer
misstag att göras. Passusen i SäkI om att vådaskotet beror till största delen
på personens färdighet och det är arbetsledningens ansvar om att se till att
personen är fähig nog att genomföra övningen på ett säkert sätt. I sista hand
ska systemet förhindra att skador uppstå även om människan gör misstag. I
blindavfyringsfallet så sker det med hjälp av kuluppfång.
Tittar vi tillbaka på vådaskottet i vapenvårdslokalen så kan
vi se att arbetsgivaren inte kan anses ha tagit sitt arbetsmiljöansvar, att
införa dessa patron ur boxar är inte en stor kostnad iförhållande till de
skador som kan uppstå. Men å andra sidan kan vi också se vapenvårdslokalen som
den bästa platsen för vådaskott ur tredje mans synvinkel. Genom att vi
accepterar anställning och inbegriper oss i aktiviteter där de här farorna
finns så har vi också accepterat att utsätta oss för en större risk än vad den
tredje man som inte har valt det kan acceptera.
Ett vådaskott där man inte visat nonchalans inför regler bör
inte heller straffas, vi har med vårt deltagande accepterat den högre risken. I
enlighet med tidigare nämnda ostskivemodel har vi kunnat konstatera att det
finns flera andra befattnings- och ansvarshavare som brustit i sitt ansvar. I rättvisans
och konsekvensens namn bör även de straffas, de har bidragit till
förutsättningar att olyckan ska kunna ske.
J.K Nilsson
