ÖB’s föredragning för regeringen den 28 juli 1987
Fienden har landstigit och
etablerat brohuvuden i Härnösand, Gävle, Stockholm, Norrköping och Malmö. I
norr förväntas fienden gå över Torne älv i riktning mot Gällivare och efter
kusten söderut
Källa: http://www.kalla-kriget.se/sverige/militart/krigsplanlaggning/facit-i-handen.php
Som ni ser på kartan förväntar vi
oss att fienden avser att nå den Norska atlantkusten innan Norge har hunnit
tagit emot och utrustat de amerikanska förband som står i reserv för Norges
försvar. Man kommer att vara målmedveten och ha ett högt tempo. Fienden har
under överskeppningen lidit förluster men allt eftersom våra möjligheter till
bekämpning har minskat genom att vårt attackflyg och flotta lidit stora
förluster kan fienden nu välja att förstärka sina valda brohuvuden relativt
ostört. Vårt jaktflyg bekämpar markmål där fienden är oförsvarade men i övrigt
så används de till att störa fiendens bekämpning av våra styrkor, fasta
anläggningar och lager för totalförsvaret.
Våra pansarförband kan påbörja
att störa fiendens uppmarsch genom Skåne, Västergötland och Västmanland
tidigast i morgon bitti om stridskontakt nås. Om fienden kan hållas fastlåsta
av vårt kvarvarande flyg i 48 timmar till bör vi kunna slå fienden på dessa
ställen. I Norrland förbereds fördröjningsstrid mot den landstigna fienden, vi
har inga möjligheter att på egen hand slå honom där utan måste invänta hjälp
utifrån.
Vi har haft vådabekämpning från
danskt luftvärn då de inte har möjlighet att särskilja svenska flygförband ifrån
Sovjetiska. Jag skulle vilja få bemyndigande att sända kvalificerad svensk
hemlig information till Danmark och Norge via våra förberedda radiolänkar för
att undvika sådana händelser framgent.
Så mitt herrskap, jag anser att
ni bör söka alternativ uppehållsplats då vi kan ha skogen kryllandes av
sovjetiska soldater här inom några dagar. Chefen för Marinen har lämnat Sverige
och befinner sig för närvarande i England och har installerat sig på sin
uppehållsplats och samverkar med Storbritannien i underrättelsefrågor i väntan
på order om samverkan om direkt militärt stöd till Sverige.
Slut, frågor?
Utrikesministern: Vilka förberedelser för att emotta militärt stöd
har genomförts och vilka planeras?
ÖB: Vi kan lämna mållägen till hjälpande attackflygförband, vi kan
ta emot jaktrobotar till våra fåtaliga jaktviggenförband ifrån Storbritannien via
ÖSTERSUND och KIRUNA. Vi kan ta emot luftvärnsrobotar ifrån USA samma väg men vi
har i dessa fall inte utvecklade försörjningslinjer än att distribuera denna
materiel.
Försvarsministern: Vi kan alltså få hjälp att störa och viss mån
hindra fientlig uppmarsch mot den västra gränsen?
ÖB: Ja, det stämmer i den mån det finns operativa förband.
Statsministern: Jag tror vi i regeringen är överens att vi kan låta
Chefen för marinen samverka med Storbritannien om att stödja Sverige med anfall
mot de etablerade fientliga brohuvudena.
ÖB: Jag informerar Chefen för marinen men det blir ingen direkt
samverkan utan vi får lita på att NATO har stridsledning av deras förband och
ser våra flygplan för att undvika vådabekämpning. Vi måste arbeta sekventiellt
då vi inte har möjligheter till samverkan på taktisk nivå.
Utrikesministern: Jag tar kontakt med min danska motsvarighet och
försöker upprätta vägar att undvika sådana händelser, jag skulle vilja att
svenska Försvarsmakten får
En alternativ historiebeskrivning kan vara:
ÖB’s föredragning för regeringen den 2 juli 1987
ÖB tar till orda:
Våra luftstridskrafter är
uttröttade efter att ha stått i beredskap under denna tid, inneliggande
värnpliktsomgångar vid våra flygflottiljer har sedan tre dagar befunnit sig på
krigsbas och betjänat stridsflyg i jaktrollen. Vi har haft enstaka kränkningar
av vår territorialgräns, både av Warszawapakt-stridskrafter och NATO-stridskrafter
men vi har sett en massiv ökning av Sovjetiska övningar med både störning och
remsfällning. Övningarnas genomförande ser ut att syfta till att lamslå Svensk
luftstridsledning och anfall mot våra stridskrafter till sjöss. Om inte
mobilisering inleds kommer jag snart att tvingas sänka beredskapen då vår
personal behöver vila och återhämtning.
Signalspaning ger vid handen att
den Sovjetiska avsikten är att ta sig utifrån Murmanskområdet mot Atlanten för
att därifrån inringa Norge så att Atlantkusten kan hållas fri från
NATO-stridskrafter samt att sätta vår och den Västtyska/Danska östersjökusten i
blockad. Med hänsyn tagen att man har koncentrerat färjor och
landstigningsfartyg till Murmansk finns risken att man fortsätter med
landstigning på Norsk kust enligt följande kartbild:
Källa: http://www.kalla-kriget.se/sverige/militart/krigsplanlaggning/facit-i-handen.php
Förberedelser för mobilisering
genomförts i huvudsak vid våra flygbaser, armén har med inneliggande omgång
tillsammans med hemvärnet haft bevakningsuppgifter vid våra flyg och marinbaser.
Sovjetunionen har i det här läget ringa förmåga att hota Svenskt territorium
med annat än luft och sjöstridskrafter över Östersjön, det finns knappt någon
kapacitet att överskeppa annat än små enheter och då bedöms det vara för att
överraskande ta Stockholm eller Gotland i syfte att upprätthålla blockaden av
östersjökusterna. I vart fall kommer vi att lida förluster och skador på
militära infrastruktur, det går inte heller att undgå att vår civilbefolkning
kommer att lida direkt skada av de militära operationer som fienden kan tänkas
genomföra.
Slut, Frågor?
Statsministern: Tack för det ÖB jag tror inte vi har några frågor,
du har hållit oss väl underrättad tidigare.
ÖB lämnar rummet
Utrikesministern: Jag har träffat den Sovjetiske ambassadören i
morse, hans meddelande till den svenska regeringen är att de genomförda
sovjetiska övningarna inte är direkt riktade mot Sverige och att Sovjetunionen
avser att säkra sin passage till Atlanten ifrån Murmansk. Pågående
förhandlingar mellan USA och Sovjetunionen avser de Amerikanska
försvarsförberedelserna på Norsk mark och att US Navy vill regelbundet förtöja
fartyg i nordnorska hamnar. Man vill också ifrån Sovjetisk sida ha svensk
förståelse för att Svenskt vatten och Svensk luft kan komma att kränkas av
Sovjetiska stridskrafter om NATO svarar de Sovjetiska förhandlingarna med
aggression. Man anspelar på det svenska förhållandet till Tyskland under första
halvan av andra världskriget och att man har tilltro till den svenska
pragmatiska politiken.
Mina farhågor är vad som händer
sedan, kommer Sverige att makas in i den Sovjetisk-Finska vänskaps och
biståndspakten? Vilka andra påtryckningar kommer Sovjetunionen att utsätta
Sverige för? Räcker det med passage av svenskt territorium av återvändande
Sovjetiska stridskrafter? Eller kommer man att kräva tillträde till svenskt
luftrum för anflygningar mot Norska installationer, som ni hörde ÖB så kommer
vår beredskap att möta detta vara liten mot slutet av veckan. Vad händer om
Sovjetunionen ställer sig i Norge? Ett delat Skandinavium med två alliansfria
länder inrymt mellan Sovjetunionen och Warszawapakten? Vad kommer att hända
Finland och oss? Jag vill att vi under detta möte överväger att beordra
mobilisering för att stå pall mot de Sovjetiska påtryckningarna och att vi
därefter i desperation inför risken att bli inringade ställer svensk trupp till
Norges stöd, observera ordvalet Norge, inte NATO. Vi riskerar inte invasion av
Sverige ifrån Sovjetunionen. Det är en fråga om vårt självbestämmande, det är
värt vissa uppoffringar.
Försvarsministern: Vi bör lämna Stockholm för att leda landet ifrån
vår alternativa regeringsplats i fall att vi utsätts för direkta militära
operationer.
Statsministern: Gott så, jag föreslår att lämnar huvudstaden och
genomför partiell mobilisering för att förstärka vårt skalförsvar. Vi låter
frågan om militär hjälp till Norge bero då vi inte har förberett hur lednings
och lydnadsförhållanden ser ut. Vi skulle kunna upplåta svenskt luftrum till
norska luftstridskrafter om det är så att sovjetiska stridskrafter tar sig
frihet att manövrera över vårt territorium men inga vapeninsatser får ske i
svenskt luftrum. Flygvapnet ska också vara beredda i norr att ta emot finska
luftstridskrafter och betjäna deras Drakenflygförband.
Utrikesministern: Jag meddelar mina norska och finska kollegor.
Jag har här beskrivit två olika Kalla krigsscenarier, vi ser
att rädslan för att Svensk suveränitet är hotad i båda fallen. I första fallet
med ett fullskaligt krig, i andra fallet där ett Svenskt grannland är hotat. I
det andra fallet kommer vapenmakt att utövas mot Sverige även utan invasion.
Sovjetunionen var här beredd att uppnå rörelsefrihet med och för sina stridskrafter,
att besätta Sverige var om inte otänkbart men ett omak för att uppnå tillträde
till Atlanten. Att tillskansa sig Svensk lojalitet kunde man göra sedan man
isolerat Sverige och i praktiken skapat herravälde över Östersjön. I den
dåvarande säkerhetspolitiska doktrinen skulle vi avstått ifrån att ge hjälp
till Norge och Danmark i ett sådant läge.
Vi hade ringa samövning mellan luftstridskrafterna, dock
hade vi SveNorDa-samarbetet där våra respektive flygvapen besökte varandras
flottiljer för att i händelse av nöd kunna landa vid närmaste flygplats. De
finska flygflottiljerna och flygbaserna var sedan leverans av J 35 Draken utrustade
men inflygningssystem ifrån US Navy (TILS –Taktiskt InstrumentLandningsSystem/C-Scan)som
vi valde att använda på flygplan JA 37 Viggen och senare JAS 39 Gripen så att
landa med finska flygplan i Sverige eller svenska flygplan i Finland har varit
enklare än hos våra västliga vänner. Vi hade ett inofficiellt avtal för att ta
emot hjälp, i praktiken ett internationellt socialbidrag där vi i bästa fall
kunde hålla oss undan när våra räddare kommer. Att på kort varsel skicka
arméförband till Norge har varit en riktig desperationsåtgärd under det kalla
kriget men inte i dag. Flygvapnet har kunnat ta emot och lämna stöd till
Finland sedan Finland köpte J 35 Draken och F-18 Hornet.
I dag har vi samövat Norska och Svenska markstridskrafter,
vi har samövat de nordiska flygstridskrafterna. Vi håller på att skapa förmåga
att lämna värdlandsstöd till NATO. Vi håller tyvärr på att ge upp förmågan att
nära samverka med finska flygvapnet då vi inte längre nyttjar TILS i våra JAS39
C/D längre samt gett upp ambitionerna med att sprida ut oss på förberedda
flygbaser. Finska flygvapnet använder TILS än på sina flygflottiljer och
flygbaser för att hjälpa sina Hornets att landa säkert vid sämre förhållanden. För
en billig slant skulle vi kunna öka möjligheten till samverkan med finska
flygvapnet genom att återutrusta våra flygplan med TILS samt ställa ut markstationer
vid våra flygplatser.
För mer modernt exempel om ”Begränsad insats” rekommenderar
jag att läsa Jägarchefens inlägg ”Fall Gotland”
J.K Nilsson
