Rubriken i detta inlägg är rakt av snodd ifrån läkare utan gränsers facebookbaserade spel. Tanken kanske kan vara god men jag ogillar starkt svartmålningen av militären.
– Spelen ska få folk att ändra åsikter, säger Nils Haag som skrivit den första avhandlingen i Sverige om opinionsbildande spel, ”Persuasiva spel. Ett medium med spännande möjligheter”
Precis som med reklam är det viktigt att vara medveten om att spelet vill något med oss för att vi kritiskt ska kunna granska de regler eller normer och ramverk som det sätter upp. Och argumentera emot. Haag höjer ett varningens finger när det kommer till barn.
– Därför borde alla läsa någon form av argumentationsanalys.
Dessa två stycken är citat ifrån DN:s artikel om det nyss nämnda enkla spelet. I detta spel vill läkare utan gränser försöka få oss att förstå att om deras organisation eller åtminstone en liknande organisation saknas så skulle människor inte kunna få vård utan att ”ange några vänner”. Ett cyniskt påstående.
Jag retar mig på att den ”svarta sidan” avbildas som soldater i svensk M90-uniform och där påstås att ingen sjukvård finns. Den röda sidan däremot kan erbjuda sjukvård men den är ”militärstöd” och därför sker tydligen sjuktransport i civila omärkta bilar och per automatik angrips dessa därför att den röda sidan använder civila fordon för andra transporter. Varför skulle inte sjuktransport i militär regi använda de erkända skyddssymbolerna? När sjukvård väl erbjuds så skall den behövande personen tydligen behöva ”ange” oklart bakgrund eller syfte. Visserligen är det ointressant, det intressanta är varför Läkare utan gränser anser sig nödgade att svartmåla militärer för att framhäva sin egen nödvändighet.
Som militär i Skandinavien känner jag mig närmast pissad på. Jag har förespråkad multifunktionella fredsbevarandeoperationer där (I)NGO:s arbetar tillsammans med GO men det här gör mig bara cynisk. Vore det här enbart för internetvärlden så skulle jag kunna skriva en kommentar såsom ”Troll, försvinn” men nu är det här på blodigt allvar. Läkare utan gränser anser sig nödgade att genomföra en sådan här kampanj därför att det skandinaviska folket inte förstår nödvändigheten med en sådan förträfflig organisation som LUG:
Ny studie tyder på begreppsförvirring
Enligt en studie som Läkare Utan Gränser genomfört under hösten tycker en stor majoritet bland allmänheten i Sverige, Norge och Danmark att de humanitära principerna om neutralitet, opartiskhet och oberoende är viktiga. Samtidigt är många positivt inställda till ökat samarbete mellan militära och humanitära aktörer. Men när väpnade styrkor utför ”humanitärt” arbete öppnar det upp för en livsfarlig förvirring, där hjälparbetare dödas och människor i nöd inte får hjälp.
Helt ogenerat försöker man blanda samman riktiga militärer med banditer. Vi har en folkrätt med rötter i Solferinos slagfält och förespråkaren av det Internationella röda korset som innebär att vi militärer är skyldiga att ta hänsyn till civilbefolkning/icke kombattanter vid genomförandet av strid men också när det gäller att ge vård eller omhändertagande utan åtskillnad mellan kombattantstatus eller sida i konflikten. Dessutom skulle jag kunna ge några kritiska omdömen om studien men det är överflödigt då man ifrån organisationens sida verkar besitta någon slags paternalisk rätt att avgöra vad som är rätt, fel och vilka som skall framstå som onda.
Läkare utan gränser har inte hängt med i de senaste tjugo årens förvanskning av krig och väpnad konflikt. Den som bistår någon i en modern konflikt ses oftast som en hjälpare av motståndaren. Vi har den utmärkta serien ”Warriors” som visar på omöjligheten att vara ”neutral” samtidigt som man är humanitär i moderna konflikter. Men det här är också underordnat åsikterna jag redovisat ovan.
Inte kan väll LUG vara så cynisk så att man menar att vi militärer skall sluta ge hjälp och vård så att idioter och banditer inte skall få en anledning att blanda samman de ädla (I)NGO med oss simpla och smutsiga militärer?
J.K Nilsson
– Spelen ska få folk att ändra åsikter, säger Nils Haag som skrivit den första avhandlingen i Sverige om opinionsbildande spel, ”Persuasiva spel. Ett medium med spännande möjligheter”
Precis som med reklam är det viktigt att vara medveten om att spelet vill något med oss för att vi kritiskt ska kunna granska de regler eller normer och ramverk som det sätter upp. Och argumentera emot. Haag höjer ett varningens finger när det kommer till barn.
– Därför borde alla läsa någon form av argumentationsanalys.
Dessa två stycken är citat ifrån DN:s artikel om det nyss nämnda enkla spelet. I detta spel vill läkare utan gränser försöka få oss att förstå att om deras organisation eller åtminstone en liknande organisation saknas så skulle människor inte kunna få vård utan att ”ange några vänner”. Ett cyniskt påstående.
Jag retar mig på att den ”svarta sidan” avbildas som soldater i svensk M90-uniform och där påstås att ingen sjukvård finns. Den röda sidan däremot kan erbjuda sjukvård men den är ”militärstöd” och därför sker tydligen sjuktransport i civila omärkta bilar och per automatik angrips dessa därför att den röda sidan använder civila fordon för andra transporter. Varför skulle inte sjuktransport i militär regi använda de erkända skyddssymbolerna? När sjukvård väl erbjuds så skall den behövande personen tydligen behöva ”ange” oklart bakgrund eller syfte. Visserligen är det ointressant, det intressanta är varför Läkare utan gränser anser sig nödgade att svartmåla militärer för att framhäva sin egen nödvändighet.
Som militär i Skandinavien känner jag mig närmast pissad på. Jag har förespråkad multifunktionella fredsbevarandeoperationer där (I)NGO:s arbetar tillsammans med GO men det här gör mig bara cynisk. Vore det här enbart för internetvärlden så skulle jag kunna skriva en kommentar såsom ”Troll, försvinn” men nu är det här på blodigt allvar. Läkare utan gränser anser sig nödgade att genomföra en sådan här kampanj därför att det skandinaviska folket inte förstår nödvändigheten med en sådan förträfflig organisation som LUG:
Ny studie tyder på begreppsförvirring
Enligt en studie som Läkare Utan Gränser genomfört under hösten tycker en stor majoritet bland allmänheten i Sverige, Norge och Danmark att de humanitära principerna om neutralitet, opartiskhet och oberoende är viktiga. Samtidigt är många positivt inställda till ökat samarbete mellan militära och humanitära aktörer. Men när väpnade styrkor utför ”humanitärt” arbete öppnar det upp för en livsfarlig förvirring, där hjälparbetare dödas och människor i nöd inte får hjälp.
Helt ogenerat försöker man blanda samman riktiga militärer med banditer. Vi har en folkrätt med rötter i Solferinos slagfält och förespråkaren av det Internationella röda korset som innebär att vi militärer är skyldiga att ta hänsyn till civilbefolkning/icke kombattanter vid genomförandet av strid men också när det gäller att ge vård eller omhändertagande utan åtskillnad mellan kombattantstatus eller sida i konflikten. Dessutom skulle jag kunna ge några kritiska omdömen om studien men det är överflödigt då man ifrån organisationens sida verkar besitta någon slags paternalisk rätt att avgöra vad som är rätt, fel och vilka som skall framstå som onda.
Läkare utan gränser har inte hängt med i de senaste tjugo årens förvanskning av krig och väpnad konflikt. Den som bistår någon i en modern konflikt ses oftast som en hjälpare av motståndaren. Vi har den utmärkta serien ”Warriors” som visar på omöjligheten att vara ”neutral” samtidigt som man är humanitär i moderna konflikter. Men det här är också underordnat åsikterna jag redovisat ovan.
Inte kan väll LUG vara så cynisk så att man menar att vi militärer skall sluta ge hjälp och vård så att idioter och banditer inte skall få en anledning att blanda samman de ädla (I)NGO med oss simpla och smutsiga militärer?
J.K Nilsson
