När fredsförbanden får sin budgetram till varje år kontrollerar dom vilka uppgifter de har i prioriteringsordning. Varje uppgift tilldelas en egen budget av förbandsledningen, då ser förbandet vad det klarar och inte klarar. Som exempel kan uppgifterna, bevakning och incidentberdskap, upprättande och vidmakthållande av registerförband och värnpliktsutbildning. Förbanden får veta vilken viktighet som varje uppgift har och kan då göra en prioriteringsordning.
Till det olycksaliga budgetåret 2008 hade F21 fått uppgifterna luftrumsbevakning och incidentberedskap, Hålla SE01 (Stridsflygenhet 01) i beredskap, och sätta upp FS13 (Afghanistanstyrka) och utbilda värnpliktiga fältsoldater (Basbataljon). Av dessa fyra uppgifter rymdes tre i budgetramen, den uppgift som hade lägst prioritet var värnpliktsutbildningen. Sålunda utgick värnpliktsutbildningen, resultatet meddelades högkvarteret och efter något tankearbete sade man att resurser skulle tillföras F21. När årsskiftet 2007/2008 närmade sig kom man till den bleka insikten att det underskott på ett par hundra miljoner kronor för 2008 som man varnade för vid halvårsskiftet 2007 växt till 1.5 miljarder kronor.
Otippat kom inga extra resurser till F21, förslaget ifrån HKV Prod var att F21 skulle bestrida högvakten i tre månader. Med tanke på att personalen redan hade sin arbetstid utlagd så skulle det bli dyrt att lägga omplaneringslista, betala hotellrum och traktamente för den anställda personalen. Resultatet var att helikopterflottiljen och F17 lämnade lite budget till F21 så att värnpliktsutbildningen kunde fortsätta. Samtidigt sänktes resultatkraven för hela försvarsmakten vad soldaterna skulle kunna vid muck. Resultatet blev som vi alla vet ett överskott på 0,5 miljard av budgeten. Försvarsmakten gjorde alltså åtgärder som resulterade i att verksamheten blev två miljarder billigare.
Efter att soldaterna muckade 2008 har F21 inte haft fältsoldater p.g.a. besparingsskäl. Flygvapnets basbataljoner har alltså gått miste om tre kullar soldater, vilken försvarseffekt har vi då uppnått när vi ändå har ökat besparningarna med 500 miljoner? Bara för jämförelsens skull så kostar en flygflottilj ungefär 500 miljoner i drift årligen. Har inte flottiljen ansvar för anläggningar och detachement utanför grindarna så kom man upp i mindre än 500 miljoner år 2004. Vi skulle alltså kunna driva 5 flygflottiljer för 2009 års anslagssparande. ISAF-insatsen kostar ungefär 1 miljard.
Försvarsstrategisk är det nog ändå rätt att krympa verksamheten. En liten fågel har viskat att kostnadsökningarna för försvarsmateriell och lite annat smått och gott i försvarsvärlden innebär att försvarsbudgeten tappar sitt värde med 8 % årligen. Alltså med en stagnerad försvarsbudget tappar vi betalningsförmåga med 8 % årligen, räkna i er egen verksamhet. Utgå ifrån vad ni gjorde år 2007, minska antalet beställda patroner till AK5 med 8 % årligen, budgetera för att köra 8 % kortare sträckor med de fordon ni har ute. I ärlighetens namn skall sägas att försvarsbudgeten skall öka fram till år 2011 till 38 756 miljoner kronor, detta skall räknas i 2009 års prisnivå. Det skall bli mycket intressant hur man skall kompensera försvarsmakten för det ökande kostnadsläge. Menar man att man skall kompensera för inflation eller blir det mer?
Det är illa nog att vi inte gör av med hela den tilldelade budgeten men fjolårets uteffekt visar vad som händer om vi måste skära 2.5 miljarder ifrån budgeten utan att göra om organisationen. Försvarsmakten räknar bland annat med att flygvapnet skall minska sin årliga budget med ungefär 1 miljard kronor till 3 miljarder kronor. Det är att minska kostnaderna med 25 %. Titta runt i dagens flygvapenorganisation och fundera på var dessa 25 % skall hittas.
J.K Nilsson
söndag 28 februari 2010
onsdag 24 februari 2010
Centralisering
Nu är detta inte tänkt som en paj i luften i debatten så var vänliga att inte läsa det som en sådan. Jag är bara frustrerad.
De senaste åren har jag i spåren av den minskande förbandsmassan sett en trend i att skolor och centra sugit åt sig uppgifter ifrån förbanden som de tidigare inte haft. Som medmänniska förstår jag detta då det är ett sätt att försöka göra sig oumbärlig. Som officer och kollega tycker jag att det är patetiskt. Med en stor förbandsmassa var förbanden själva tvungna att utbilda sina soldater i respektive funktioner. Det skulle inte ha funnits en möjlighet att t.ex. skicka alla sjukvårdsmän som skall utbildas till försvarsmedicincentrum. Som officer är jag utbildad för att kunna utbilda men skolor och centra, som tidigare varit stöd för att jag skall kunna utbilda rätt, omyndigförklarar man mig och hävdar att för certifieringars skull, m.m. kräver att man centraliserar utbildning.
Vad kommer att bli kvar? Kommer MSS kvarn att utbilda skyttesoldater, skall P4 utbilda stridsfordonsbesättningar, skall Skyddcentrum utbilda för CBRN, skall Ing2 utbilda allt som har med fältarbetstjänst och amröjhantering att göra, skall Försvarsmedicincentrum grundutbilda alla soldater i första hjälpen och taktiskt omhändertagande, et.c.?
Jag är utbildad och anställd för att kunna utbilda, låt mig då också göra det eller skall jag bara skotta snö?
J.K Nilsson
De senaste åren har jag i spåren av den minskande förbandsmassan sett en trend i att skolor och centra sugit åt sig uppgifter ifrån förbanden som de tidigare inte haft. Som medmänniska förstår jag detta då det är ett sätt att försöka göra sig oumbärlig. Som officer och kollega tycker jag att det är patetiskt. Med en stor förbandsmassa var förbanden själva tvungna att utbilda sina soldater i respektive funktioner. Det skulle inte ha funnits en möjlighet att t.ex. skicka alla sjukvårdsmän som skall utbildas till försvarsmedicincentrum. Som officer är jag utbildad för att kunna utbilda men skolor och centra, som tidigare varit stöd för att jag skall kunna utbilda rätt, omyndigförklarar man mig och hävdar att för certifieringars skull, m.m. kräver att man centraliserar utbildning.
Vad kommer att bli kvar? Kommer MSS kvarn att utbilda skyttesoldater, skall P4 utbilda stridsfordonsbesättningar, skall Skyddcentrum utbilda för CBRN, skall Ing2 utbilda allt som har med fältarbetstjänst och amröjhantering att göra, skall Försvarsmedicincentrum grundutbilda alla soldater i första hjälpen och taktiskt omhändertagande, et.c.?
Jag är utbildad och anställd för att kunna utbilda, låt mig då också göra det eller skall jag bara skotta snö?
J.K Nilsson
lördag 13 februari 2010
Den svenska könsrädslan och dåligt ledarskap!
Det starkaste minnet som den nordiska stridsgruppen NBG 08 lämnade var enuckifieringen av förbandssymbolen.
Så varför blev det så här? Enligt Expressen:
”Den svenska utlandsstyrkan, Nordic Battle Group, har ett lejon som förbandstecken.
Men efter att de kvinnliga soldaterna klagat till EU-domstolen kastrerades lejonbilden. Allt för att inte störa försvarets ambitioner på jämställdhetsområdet, skriver Göteborgs-Posten”
Jag hoppas vid allt jag håller heligt att det inte blev en anmälan till EU-domstolen p.g.a. detta. Chefen för spektaklet NBG 08 Karl Engelbrektsson sade så här till Sveriges Radio:
”Men Karl Engelbrektson som är brigadgeneral för Nordic battle Group tyckte redan från början att lejonet borde vara könsneutralt i stället.
- När det började ta form, så kom frågan upp med fallosen och dess storlek, utformning och varande. Och då såg jag en möjlighet att vi tar bort den.
Men så blev det inte, och flera i personalen på Nordic Battle Group tyckte att det var fel att lejonet var en hane. Så till slut togs snoppen ändå bort.
- Och motivet till det är att visa att även en lejonhona kan leda en hord.
Men lejonet har ju trots allt en man ändå?
- Ja men du vet, nu är ju jag ingen expert på varken heraldik eller biolog, hur ett lejon är utformat. Däremot så kan jag nog säga att jag är en ganska bra expert på ledarskap.”
Som man säger i den moderna diskussionstraditionen:
Gunnar Andersson och Johan Palmlövs öde påminner oss om farorna med soldatyrket, Christan Braw, Präst, Docent vid Åbo Akademi och reservofficer i Armén med Kaptens grad, är den som jag sett problematiserat detta på ett bra sätt i en Brännpunktsartikel i SvD: Några kommer hem i kistor
”Nordic Battle Group ska ha förmågan att i strid slå ut andra förband, som hindrar en fredlig lösning av till exempel etniska konflikter.
…
Hur kan det då komma att te sig? För att göra det enkelt kan vi tänka oss att ett kompani (100 man) ur NBG sätts in mot ett kompani av den islamistiska milisen i Darfur. Detta är vad man kallar en storstrid.
Eftersom det är NBG:s första strid beräknas förlusten bli 12 procent. Av förlusten på tolv man är förmodligen tre stupade. De övriga är sårade/skadade.
Av de skadade har 20 procent psykiska skador, kanske tre man. Erfarenheterna från Vietnamkriget var att 20 procent av de återvändande blev socialt utslagna.”
En annan tung diskussion var ”problemet” med liksäckar som Wiseman så föredömligt har rett ut: ”Jag minns såväl reaktionen då media "avslöjade" att det beställts liksäckar och kistor till NBG. Det blev en avbeställning...”
Så hur går det med ledarskapet General Karl Engelbrektsson? Behöver jag påpeka att jag tycker huruvida ett lejon har en snopp på ett förbandsemblem eller inte är ingen fråga. Om man som gruppmedlem läser in något sublimt könsdiskriminerande i ett lejon borde denne fundera på det sublima i en en första stridskontakt.
Vi kan titta på emblemet för den kommande övningen: ”Frisian Flag”:
Notera Fysionomin hos den kvinnliga bågskytten. När kommer den oundvikliga debatten, kan övningsdeltagare använda det emblemet på uniformen för att visa att man deltagit i den övningen likt man gör efter att ha deltagit i andra övningar med egna emblem?
Chefsingenjören talade om den tjeckiska gripenkalendern, enligt uppgift så skall det här vara en bild ur denna kalender:
Ni läsare kommer säkert ihåg affischerna som gick att köpa på OBS, Rusta, m.fl. för att sätta upp på pojkrummet?
Och för mina kvinnliga läsare:
Jag börjar tro att det här tramset är en ”Wag the Dog”
Någon sätter emot och anser att det är en fråga om ”Hanlons Rakkniv”?
J.K Nilsson
Så varför blev det så här? Enligt Expressen:
”Den svenska utlandsstyrkan, Nordic Battle Group, har ett lejon som förbandstecken.
Men efter att de kvinnliga soldaterna klagat till EU-domstolen kastrerades lejonbilden. Allt för att inte störa försvarets ambitioner på jämställdhetsområdet, skriver Göteborgs-Posten”
Jag hoppas vid allt jag håller heligt att det inte blev en anmälan till EU-domstolen p.g.a. detta. Chefen för spektaklet NBG 08 Karl Engelbrektsson sade så här till Sveriges Radio:
”Men Karl Engelbrektson som är brigadgeneral för Nordic battle Group tyckte redan från början att lejonet borde vara könsneutralt i stället.
- När det började ta form, så kom frågan upp med fallosen och dess storlek, utformning och varande. Och då såg jag en möjlighet att vi tar bort den.
Men så blev det inte, och flera i personalen på Nordic Battle Group tyckte att det var fel att lejonet var en hane. Så till slut togs snoppen ändå bort.
- Och motivet till det är att visa att även en lejonhona kan leda en hord.
Men lejonet har ju trots allt en man ändå?
- Ja men du vet, nu är ju jag ingen expert på varken heraldik eller biolog, hur ett lejon är utformat. Däremot så kan jag nog säga att jag är en ganska bra expert på ledarskap.”
Som man säger i den moderna diskussionstraditionen:
Gunnar Andersson och Johan Palmlövs öde påminner oss om farorna med soldatyrket, Christan Braw, Präst, Docent vid Åbo Akademi och reservofficer i Armén med Kaptens grad, är den som jag sett problematiserat detta på ett bra sätt i en Brännpunktsartikel i SvD: Några kommer hem i kistor
”Nordic Battle Group ska ha förmågan att i strid slå ut andra förband, som hindrar en fredlig lösning av till exempel etniska konflikter.
…
Hur kan det då komma att te sig? För att göra det enkelt kan vi tänka oss att ett kompani (100 man) ur NBG sätts in mot ett kompani av den islamistiska milisen i Darfur. Detta är vad man kallar en storstrid.
Eftersom det är NBG:s första strid beräknas förlusten bli 12 procent. Av förlusten på tolv man är förmodligen tre stupade. De övriga är sårade/skadade.
Av de skadade har 20 procent psykiska skador, kanske tre man. Erfarenheterna från Vietnamkriget var att 20 procent av de återvändande blev socialt utslagna.”
En annan tung diskussion var ”problemet” med liksäckar som Wiseman så föredömligt har rett ut: ”Jag minns såväl reaktionen då media "avslöjade" att det beställts liksäckar och kistor till NBG. Det blev en avbeställning...”
Så hur går det med ledarskapet General Karl Engelbrektsson? Behöver jag påpeka att jag tycker huruvida ett lejon har en snopp på ett förbandsemblem eller inte är ingen fråga. Om man som gruppmedlem läser in något sublimt könsdiskriminerande i ett lejon borde denne fundera på det sublima i en en första stridskontakt.
Vi kan titta på emblemet för den kommande övningen: ”Frisian Flag”:
Notera Fysionomin hos den kvinnliga bågskytten. När kommer den oundvikliga debatten, kan övningsdeltagare använda det emblemet på uniformen för att visa att man deltagit i den övningen likt man gör efter att ha deltagit i andra övningar med egna emblem?
Chefsingenjören talade om den tjeckiska gripenkalendern, enligt uppgift så skall det här vara en bild ur denna kalender:
Ni läsare kommer säkert ihåg affischerna som gick att köpa på OBS, Rusta, m.fl. för att sätta upp på pojkrummet?
Och för mina kvinnliga läsare:
Jag börjar tro att det här tramset är en ”Wag the Dog”
Någon sätter emot och anser att det är en fråga om ”Hanlons Rakkniv”?
J.K Nilsson
söndag 7 februari 2010
Värdegrund, värdegrundstime-out och värdegrundsfritt område?
Med tanke på eftermiddagens händelser i Afghanistan känns detta inlägg rätt så banalt men jag tror inte våra kamrater ville att vi skall stanna av med våra liv här hemma. Trots att det låter hårt så måste vi gå vidare. Jag tillägnar därför oss som känner vemod denna video:
Och nu åter med mitt ordinarie inlägg.
Hur många gånger har man inte fått höra att ett kontor är deklarerat som värdegrundsfritt eller att man i fikarummet tagit en värdegrundstimeout så att man skall kunna prata k*k, fi**a och/eller lufta fördomar mot människor som inte liknar de människor som finns i den homogena gruppen.
Vad är värdegrund och varför är begreppet så infekterat?
För ungefär tio år sedan talade man om respekt och sexuella trakaserier. Karl Ydén undersökte i sin avhandling ”Kriget och karriärsystemet” hur man på Amf 4 utbildade soldater och skötte administration. Den andra delen av avhandlingen resulterade i debattartikeln "Karriärstyrda officerare skapar inkompetent försvar".
Det fanns en löjlig atmosfär i Försvarsmakten om att så fort man var tvungen att jobba med en kvinna så var man tvungen att hålla sig i skinnet och spela med en fasad som inte var en själv. Chefsingenjören kallar det att vara politiskt korrekt. En del menade att kvinnor var för sköra och behövde skaffa sig skinn på näsan för att överleva i en ”Rå men hjärtlig” jargong. Chefen för Militärhögskolan i Östersund frågade kadetterna varför jargongen måste vara ”rå”. Svaret var att ”så är det ju i Försvarsmakten”, chefen frågade ännu en gång varför det måste vara en ”rå” jargong. Frågan lämnades obesvarad, ingen kunde ge ett bra svar på det. Jag är förvånad över att man egentligen vet med sig att om man kryper in i de gröna kläderna så kommer man att bete sig så att andra människor kan komma att ta illa vid sid. I min föreställningsvärld så skall det inte spela någon roll om jag är på inskolning på dagis, på jobbet eller på krogen mitt uppträdande vara naturligt mig. Att medvetet spela en roll kommer inte att hålla i långa loppet.
Karl Ydén kom upptäckte att officerare i trupptjänst ansåg sig kunna tänja på svensk lag då man utbildade mot kriget:
”I oktober 2000 publicerar Värnpliktsrådet en rapport om grå bestraffning inom Försvarsmakten, som visar att amfibieförbanden har flest värnpliktiga som avbryter utbildningen i förtid. I november ger regementschefen en order om hur utbildningen ska bedrivas för att minska avgångarna. Ute på trupp följs ordern på pappret, scheman skrivs om i enlighet med ordern, men i praktiken fortsätter utbildningen som vanligt.
– Med en sådan här order så förklarar man oss omyndiga att trupputbilda, men jag anser att ändamålen helgar medlen. Jag ser det som att jag strävar mot plutonens bästa, säger en plutonchef i avhandlingen.
Amfibieofficerarna uppfattade målet som att utbilda mot krigets krav. Målet för ledningen var att utbildningen skulle ligga i linje med omgivningens normer, lagar och regler.
– Ledningen försökte diskutera det här. De tog utgångspunkt i omvärldens normer och regler. Men om de hade velat påverka truppofficerarnas yrkespraktik var det förmodligen snarare föreställningarna om ”kriget” som de alla skulle ha behövt resonera med varandra om, säger Karl Ydén.
Svävar inte fritt
När mediadebatten åter blossade upp i augusti 2001, efter att värnpliktiga berättat i media om gråa bestraffningar, skedde en konfrontation mellan den logik som präglade Högkvarteret samt regementsstaben och den logik om krigets krav, som fanns ute på trupp.
– Värderingar och attityder svävar inte fritt i luften, utan de är inflätade i praktiska handlingar: hur man utbildar konkret, sätten på hur man skapar lydnad, det sätt man är på i befälsrummet, hur man ser på sig själv och tilltalar kolleger. Det handlar om en yrkesmässig identitet och föreställningar om vad som är god yrkespraktik, säger Karl Ydén.
Han intervjuade också den fänrik som stod i stormens centrum för att ha genomfört en av de mest omtalade gråa bestraffningarna – en av de metoder som var en accepterad del ute på kompaniet och inget som var begränsat till fänriken.
Fänriken menade att hans officersutbildning inte berört etik kopplad till soldatutbildning: ”hur man utbildar det lär man sig i yrket, inte på skola, sade han”, säger Karl Ydén.
En förändring av attityder i verksamheten måste utgå från den praktiska vardagen, anser Karl Ydén. Om inte praktiken är utgångspunkten för förändringsförsök så är sannolikheten stor att nya förändringsinitiativ resulterar i att tal och handling inte hänger ihop.”
Som anekdot kommer här ett lumparminne. När jag gjorde min gröntjänst (ej Amf4)så talade min plutchef om första gången han var instruktör för en pluton som hade en kvinna. som medlem. Enligt plutonchefen tog det flera månader innan han kunde ”normalisera” sitt språkbruk. Innan hade han lagt sig till med en polerad yta för att han inte visste om den här kvinnan kunde bli sårad av det språkbruk han annars hade när han utbildade värnpliktiga.
Folkpartiets ordförande Jan Björklund talade i DN om sitt språkbruk som officer på I15, här:
”DN beskriver:
På kaserngården var det en annan verklighet. Ungefär samtidigt som folkpartiet lade fram en partimotion med titeln "Barns livsvillkor" fick en ung värnpliktig regelbundna avhyvlingar av befälet Björklund.
-Hans vanligaste ord var "ludermässig". Man såg ludermässig ut, var ludermässig om man rörde sig långsamt eller inte hade vikt upp kragen rätt, säger den före detta vänpliktige som övergav sina egna planer på att bli militär efter tiden med Jan Björklund. Han vill inte säga sitt namn.
Jan Björklund svarar:
-Jag kan inte utesluta att jag har sagt sådär. Jag skäms så jag rodnar över den jargongen. Jag är mycket kritisk till den jargong som fanns inom försvaret på den tiden. Det var väldigt omoget. Ett fruktansvärt språkbruk. Jag tror det är bättre i dag.
Han menar att yngre tog efter äldre.”
Och här:
”Hur står det till med språkbruket inom det militära i dag?
-Min bild är att det är mycket, mycket bättre. Sedan vi 1998 satte fokus på frågor som sexuella trakasserier och språkbruket inom försvarsmakten är kulturen mindre tillåtande inför den här typen av uttryck. Flera mätningar visar också att vi är på väg åt rätt håll.”
Skall vi tolka Jan Björklund som om han är politisk korrekt eller om han kommit till insikt? Jag vill gärna tro att han kommit till insikt, för att utbilda soldater behöver man inte ha ett dåligt språkbruk. Jag talade med en officer som jobbade på F4 och flygbassäk/skydd, hon talade om att föräldrar till soldater varit förvånade över att deras söner och döttrar näst intill uttryckt besvikelse över att befälen pratat som vanligt folk utan de färgstarka metaforer som annars präglar de muckade värnpliktigas minnen. På forumet SoldF finns en tråd med namnet: ”Roliga citat och uttryck från befälen – Yoff är kända för sin jargong…” exempel:
”En soldat somnar under en genomgång på fältveckan.
Lt S märker detta, hittar en fin och balanserad pinne, kastar denne på soldaten och skriker "UNDERKÄNN DIG SJÄLV SOM MÄNNISKA!"
"Du där, som jag nästan brände upp! håller du ihop? BRA, då får jag behålla jobbet ett år till" 1.sgt L till en vpl som fick brännskador när vi släckte napalm.
"vpl S: Jag vill bara tacka för en bra vecka förstesergant.
1.sgt: S****. Ta ut tungan ur min röv."
Hur många av er läsare skulle uttrycka er så här när ni är på dagis och skolar in era små? Om inte, skulle ni anse att ni är ”politisk korrekta” när ni är på dagiset?
Vi i försvarsmakten lever med en jargong som jag anser inte är acceptabel i många situationer. Frågan är om det är något som majoriteten vill göra något åt eller om vi skall låta det vara. Jag vill att det skall ändras, jag har kompisar som uttryckt förvåning över mitt yrkesval när jag var 20 år med orden ”Jag trodde inte att du var sådan!” och ett efterföljande lumparminne om ett befäl som betett sig som en svinpäls.
Att ändra detta ”nedifrån och upp” kommer att ta lång tid om det lyckats alls. Som både Ydén och Björklund visat så är det inget som har stor sannolikhet att ändras. Alltså återstår den toppstyrda modellen.
Som Ydén och Alvesson beskriver det i sin debattartikel: ”I Försvarsmakten väger officerskårens intresse av karriär och löneutveckling ofta tyngre än omsorgen om uppgiften”. Vad är då karriär och lönebefrämjande? Vardagligt brukar man tala om att tycka som chefen, hålla med denne och visa det i ord och handling, det finns färgstarka metaforer för detta och jag tror ni vet vilka jag tänker på.
För att visa att Försvarsmakten skall vara en arbetsplats som inte sticker i ögonen på övriga samhället och kunna vara något som är representativt för Sverige måste det ordersättas, det blir en ”uppifrån och ned” förändring. Förändring rörande visande av respekt gentemot varandra och därav synliggörandet av hur, främst, kvinnor upplever jargongen har blivit en accelererande spiral till att bli något som kallas ”Värdegrund”. Problemet blev inte bättre av att förre ÖB införde ”ÖRA” Öppenhet – Resultat – Ansvar i värdegrunden. Helt plötsligt skall man försöka blanda in hur man sköter arbetet i ett sammelsurium av idéer om respekt. Som en fyndig kommentator hos Chefsingenjören skrev:
”FM är oerhört "kissnödiga" i såna här lägen. Alla är skyldiga tills motsatsen bevisats och man tror hellre på omgivningen än sin egna personal.
Värdegrunden:
Övervaka
Rapportera
Anmäl”
Värdegrunden är ett ledarskapsproblem i att leda sin arbetsplats till en respektabel arbetsplats där ingen skall behöva dra anekdoter om taskiga befäl eller repövningar modell filmen ”Repmånad” där figurerna var onyktra från det dom kom till regementet till det dom åkte hem. Man efterliknade jargongen med ”Bögavstånd” och skämt om homosexuella. Det är också en ledarskapsfråga när ett förband måste ändra i förbandstecknet för NBG08 eller om klagomål om en sketen kalender med flygplan och kvinnor.
Här krockar två kulturer, den ena kulturen där karriären och prestigen är viktig med en begynnande kultur som är vitt skild ifrån det tidigare om hur man uppträder mot andra människor.
Låt oss inte falla i gnället om politisk korrekthet, som du uppträder på jobbet skall du kunna uppträda mot dina soldaters mammor, mot dina barns pedagoger på förskolan och framför allt så skall du kunna bete dig försvara ditt beteende mot din egen mor.
J.K Nilsson
Och nu åter med mitt ordinarie inlägg.
Hur många gånger har man inte fått höra att ett kontor är deklarerat som värdegrundsfritt eller att man i fikarummet tagit en värdegrundstimeout så att man skall kunna prata k*k, fi**a och/eller lufta fördomar mot människor som inte liknar de människor som finns i den homogena gruppen.
Vad är värdegrund och varför är begreppet så infekterat?
För ungefär tio år sedan talade man om respekt och sexuella trakaserier. Karl Ydén undersökte i sin avhandling ”Kriget och karriärsystemet” hur man på Amf 4 utbildade soldater och skötte administration. Den andra delen av avhandlingen resulterade i debattartikeln "Karriärstyrda officerare skapar inkompetent försvar".
Det fanns en löjlig atmosfär i Försvarsmakten om att så fort man var tvungen att jobba med en kvinna så var man tvungen att hålla sig i skinnet och spela med en fasad som inte var en själv. Chefsingenjören kallar det att vara politiskt korrekt. En del menade att kvinnor var för sköra och behövde skaffa sig skinn på näsan för att överleva i en ”Rå men hjärtlig” jargong. Chefen för Militärhögskolan i Östersund frågade kadetterna varför jargongen måste vara ”rå”. Svaret var att ”så är det ju i Försvarsmakten”, chefen frågade ännu en gång varför det måste vara en ”rå” jargong. Frågan lämnades obesvarad, ingen kunde ge ett bra svar på det. Jag är förvånad över att man egentligen vet med sig att om man kryper in i de gröna kläderna så kommer man att bete sig så att andra människor kan komma att ta illa vid sid. I min föreställningsvärld så skall det inte spela någon roll om jag är på inskolning på dagis, på jobbet eller på krogen mitt uppträdande vara naturligt mig. Att medvetet spela en roll kommer inte att hålla i långa loppet.
Karl Ydén kom upptäckte att officerare i trupptjänst ansåg sig kunna tänja på svensk lag då man utbildade mot kriget:
”I oktober 2000 publicerar Värnpliktsrådet en rapport om grå bestraffning inom Försvarsmakten, som visar att amfibieförbanden har flest värnpliktiga som avbryter utbildningen i förtid. I november ger regementschefen en order om hur utbildningen ska bedrivas för att minska avgångarna. Ute på trupp följs ordern på pappret, scheman skrivs om i enlighet med ordern, men i praktiken fortsätter utbildningen som vanligt.
– Med en sådan här order så förklarar man oss omyndiga att trupputbilda, men jag anser att ändamålen helgar medlen. Jag ser det som att jag strävar mot plutonens bästa, säger en plutonchef i avhandlingen.
Amfibieofficerarna uppfattade målet som att utbilda mot krigets krav. Målet för ledningen var att utbildningen skulle ligga i linje med omgivningens normer, lagar och regler.
– Ledningen försökte diskutera det här. De tog utgångspunkt i omvärldens normer och regler. Men om de hade velat påverka truppofficerarnas yrkespraktik var det förmodligen snarare föreställningarna om ”kriget” som de alla skulle ha behövt resonera med varandra om, säger Karl Ydén.
Svävar inte fritt
När mediadebatten åter blossade upp i augusti 2001, efter att värnpliktiga berättat i media om gråa bestraffningar, skedde en konfrontation mellan den logik som präglade Högkvarteret samt regementsstaben och den logik om krigets krav, som fanns ute på trupp.
– Värderingar och attityder svävar inte fritt i luften, utan de är inflätade i praktiska handlingar: hur man utbildar konkret, sätten på hur man skapar lydnad, det sätt man är på i befälsrummet, hur man ser på sig själv och tilltalar kolleger. Det handlar om en yrkesmässig identitet och föreställningar om vad som är god yrkespraktik, säger Karl Ydén.
Han intervjuade också den fänrik som stod i stormens centrum för att ha genomfört en av de mest omtalade gråa bestraffningarna – en av de metoder som var en accepterad del ute på kompaniet och inget som var begränsat till fänriken.
Fänriken menade att hans officersutbildning inte berört etik kopplad till soldatutbildning: ”hur man utbildar det lär man sig i yrket, inte på skola, sade han”, säger Karl Ydén.
En förändring av attityder i verksamheten måste utgå från den praktiska vardagen, anser Karl Ydén. Om inte praktiken är utgångspunkten för förändringsförsök så är sannolikheten stor att nya förändringsinitiativ resulterar i att tal och handling inte hänger ihop.”
Som anekdot kommer här ett lumparminne. När jag gjorde min gröntjänst (ej Amf4)så talade min plutchef om första gången han var instruktör för en pluton som hade en kvinna. som medlem. Enligt plutonchefen tog det flera månader innan han kunde ”normalisera” sitt språkbruk. Innan hade han lagt sig till med en polerad yta för att han inte visste om den här kvinnan kunde bli sårad av det språkbruk han annars hade när han utbildade värnpliktiga.
Folkpartiets ordförande Jan Björklund talade i DN om sitt språkbruk som officer på I15, här:
”DN beskriver:
På kaserngården var det en annan verklighet. Ungefär samtidigt som folkpartiet lade fram en partimotion med titeln "Barns livsvillkor" fick en ung värnpliktig regelbundna avhyvlingar av befälet Björklund.
-Hans vanligaste ord var "ludermässig". Man såg ludermässig ut, var ludermässig om man rörde sig långsamt eller inte hade vikt upp kragen rätt, säger den före detta vänpliktige som övergav sina egna planer på att bli militär efter tiden med Jan Björklund. Han vill inte säga sitt namn.
Jan Björklund svarar:
-Jag kan inte utesluta att jag har sagt sådär. Jag skäms så jag rodnar över den jargongen. Jag är mycket kritisk till den jargong som fanns inom försvaret på den tiden. Det var väldigt omoget. Ett fruktansvärt språkbruk. Jag tror det är bättre i dag.
Han menar att yngre tog efter äldre.”
Och här:
”Hur står det till med språkbruket inom det militära i dag?
-Min bild är att det är mycket, mycket bättre. Sedan vi 1998 satte fokus på frågor som sexuella trakasserier och språkbruket inom försvarsmakten är kulturen mindre tillåtande inför den här typen av uttryck. Flera mätningar visar också att vi är på väg åt rätt håll.”
Skall vi tolka Jan Björklund som om han är politisk korrekt eller om han kommit till insikt? Jag vill gärna tro att han kommit till insikt, för att utbilda soldater behöver man inte ha ett dåligt språkbruk. Jag talade med en officer som jobbade på F4 och flygbassäk/skydd, hon talade om att föräldrar till soldater varit förvånade över att deras söner och döttrar näst intill uttryckt besvikelse över att befälen pratat som vanligt folk utan de färgstarka metaforer som annars präglar de muckade värnpliktigas minnen. På forumet SoldF finns en tråd med namnet: ”Roliga citat och uttryck från befälen – Yoff är kända för sin jargong…” exempel:
”En soldat somnar under en genomgång på fältveckan.
Lt S märker detta, hittar en fin och balanserad pinne, kastar denne på soldaten och skriker "UNDERKÄNN DIG SJÄLV SOM MÄNNISKA!"
"Du där, som jag nästan brände upp! håller du ihop? BRA, då får jag behålla jobbet ett år till" 1.sgt L till en vpl som fick brännskador när vi släckte napalm.
"vpl S: Jag vill bara tacka för en bra vecka förstesergant.
1.sgt: S****. Ta ut tungan ur min röv."
Hur många av er läsare skulle uttrycka er så här när ni är på dagis och skolar in era små? Om inte, skulle ni anse att ni är ”politisk korrekta” när ni är på dagiset?
Vi i försvarsmakten lever med en jargong som jag anser inte är acceptabel i många situationer. Frågan är om det är något som majoriteten vill göra något åt eller om vi skall låta det vara. Jag vill att det skall ändras, jag har kompisar som uttryckt förvåning över mitt yrkesval när jag var 20 år med orden ”Jag trodde inte att du var sådan!” och ett efterföljande lumparminne om ett befäl som betett sig som en svinpäls.
Att ändra detta ”nedifrån och upp” kommer att ta lång tid om det lyckats alls. Som både Ydén och Björklund visat så är det inget som har stor sannolikhet att ändras. Alltså återstår den toppstyrda modellen.
Som Ydén och Alvesson beskriver det i sin debattartikel: ”I Försvarsmakten väger officerskårens intresse av karriär och löneutveckling ofta tyngre än omsorgen om uppgiften”. Vad är då karriär och lönebefrämjande? Vardagligt brukar man tala om att tycka som chefen, hålla med denne och visa det i ord och handling, det finns färgstarka metaforer för detta och jag tror ni vet vilka jag tänker på.
För att visa att Försvarsmakten skall vara en arbetsplats som inte sticker i ögonen på övriga samhället och kunna vara något som är representativt för Sverige måste det ordersättas, det blir en ”uppifrån och ned” förändring. Förändring rörande visande av respekt gentemot varandra och därav synliggörandet av hur, främst, kvinnor upplever jargongen har blivit en accelererande spiral till att bli något som kallas ”Värdegrund”. Problemet blev inte bättre av att förre ÖB införde ”ÖRA” Öppenhet – Resultat – Ansvar i värdegrunden. Helt plötsligt skall man försöka blanda in hur man sköter arbetet i ett sammelsurium av idéer om respekt. Som en fyndig kommentator hos Chefsingenjören skrev:
”FM är oerhört "kissnödiga" i såna här lägen. Alla är skyldiga tills motsatsen bevisats och man tror hellre på omgivningen än sin egna personal.
Värdegrunden:
Övervaka
Rapportera
Anmäl”
Värdegrunden är ett ledarskapsproblem i att leda sin arbetsplats till en respektabel arbetsplats där ingen skall behöva dra anekdoter om taskiga befäl eller repövningar modell filmen ”Repmånad” där figurerna var onyktra från det dom kom till regementet till det dom åkte hem. Man efterliknade jargongen med ”Bögavstånd” och skämt om homosexuella. Det är också en ledarskapsfråga när ett förband måste ändra i förbandstecknet för NBG08 eller om klagomål om en sketen kalender med flygplan och kvinnor.
Här krockar två kulturer, den ena kulturen där karriären och prestigen är viktig med en begynnande kultur som är vitt skild ifrån det tidigare om hur man uppträder mot andra människor.
Låt oss inte falla i gnället om politisk korrekthet, som du uppträder på jobbet skall du kunna uppträda mot dina soldaters mammor, mot dina barns pedagoger på förskolan och framför allt så skall du kunna bete dig försvara ditt beteende mot din egen mor.
J.K Nilsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
