Sex år, smaka på hur lång tid sex år är för en tjugoåring.
Det är en högskoleutbildning och tre års arbetslivserfarenhet. Det kan också
vara några år som lagerarbetare, postis, kassapersonal i dagligvaruhandeln,
m.m. i väntan på insikten om vad man vill göra när man är trettio. ”Lättingar”
och ”glidare” finns det inte så många av. Vilka är det försvarsmakten skall
rekrytera? Är det några i den första kategorin som kan tänka sig att vara
trettio år när de har tagit ut sin examen? Är det några i den andra kategorin
som kan tänka sig syssla med samma arbete i sex år innan de kan börja sin resa
mot sitt mål? Eller är det i den tredje kategorin som Försvarsmakten skall
rekrytera?
Varje år som snittlängden för tjänstgöring sjunker för de
kontinuerligt tjänstgörande soldaterna ökar enligt Wiseman kostnaderna för Försvarsmakten med
95 miljoner kronor.
Frågan är dock vad det gör för den effekt som dessa soldater levererar. Tanken
med att ha kontinuerligt tjänstgörande soldater är att de genom att över tiden
utöva sitt yrke. I dagarna har vi sett att ungefär 20 % av de kontinuerligt
tjänstgörande soldaterna lämnar redan nu när systemet är ungt. Jag skulle säga
at det är i linje med hur de personerna i min kategori två ovan resonerar. Man
provar ett arbete i ett par, tre år innan man hoppar över till nästa, en del
personer stannar mindre än ett år på en arbetsplats innan de går över till
nästa i nyfikenhet på vad ett arbete kan erbjuda. Man påstår sig vara ”Färdig med Försvaret”
Vilket ligger i linje med vad ett antal bloggare tidigare ansåg med tanke på
vad andra Europiska stater dragit för lärdommar i övergången ifrån ett
värnpliktigt försvar till ett anställt försvar. För den intresserade kan jag
rekommendera Wisemans tidigare inlägg med etiketten ”Nederländerna”
Jag anar att man tänkte att effekterna av att ha kontinuerligt
tjänstgörande soldater gör att man kan minska numerären soldater då det blir en
reell effekthöjning av att ha professionella yrkesmän jämfört med ”utbildade
lekmän” som de tidvis tjänstgörande soldaterna eller värnplikta soldater är.
Dock verkade regeringen inte vilja följa den här linjen ända in i mål. Jag
citerar ur Regeringens beslut 2010-01-14, Fö2009/1354 /MIL
Arméstridskrafterna
·
Uppsättandet av
användbara, tillgängliga och flexibla bataljonsstridsgrupper är prioriterat
under perioden 2010-2014.
·
…
·
Den övervägande
delen av arméstridskrafterna ska bemannas av personal som tjänstgör tidvis.
·
…
Marinstridskrafter
·
Marinstridskrafterna
ska i huvudsak utgöras av stående förband.
·
…
·
Marinstridskrafterna
ska primärt utveckla förmågan att verka i vårt närområde genom att skydda
svenska intressen till havs.
·
Marinstridskrafterna
ska kunna delta i marina insatser tillsammans med andra länder, i Sverige, i
närområdet samt, då insatsen lämpar sig för de svenska förbanden, även utanför
närområdet.
·
…
Flygstridskrafter
·
Flygstridskrafterna
ska i huvudsak utgöras av stående förband.
·
Flygstridskrafterna
ska primärt utveckla förmåga att verka i Sverige och i vårt närområde.
·
Flygstridskrafterna
ska kunna delta i flyginsatser tillsammans med andra länder i Sverige och i
vårt närområde samt, då insatsen lämpar sig för de svenska förbanden, även
utanför närområdet.
·
…
Vi som följer Skippers Blogg vet
att vi inte bara lider brist på fartygsskrov för att kunna hålla en hög svansföring
i vårt närområde i enlighet med ovan nämnda inriktningsbeslut. De tillgängliga
fartygen saknar också besättningar för att kunna verka effektivt. Genom kravet
på stående förband så kommer de besättningar som inte används för att bemanna
fartygen att bli stående i land med oklara uppgifter, förvisso vet jag att
Skipper har ett antal förslag för att förbättra marinstridskrafternas förmåga.
För flygvapnets del är det liknande. Man har genom sina bägge
basbataljoner bemannat Försvarsmaktens flygplatser med ett antal kompanier i
syfte att säkerställa möjligheten att kunna flyga i fred ifrån dessa
flygplatser. Basbataljonerna har även ett litet antal rörliga kompanier som
skall kunna röra sig till våra övningsbaser för att upprätta dessa flygplatser
eller till civila flygplatser för att därifrån kunna flyga vid beredskapshöjning
eller övning. Personalnumerären är så pass liten att man kan ifrågasätta
förmågan att hantera beredskapshöjning i kris samt krig. Läser vi
Chefsingenjörens utmärkta inlägg om flygvapnets baseringar så inser vi
nödvändigheten att öka vår förmåga vid baseringar utanför våra ordinarie
flygplatser enligt principen ”verkan genom spridning”.
Jag ifrågasätter inte axiomet att en professionaliserad yrkeskår
är bättre än utbildade lekmän, frågan är om de utbildade lekmännen är så pass
mycket sämre så att vi skall ha en stor numerär professionella på bekostnad av
förmågan att hålla uppe den nödvändiga numerären? Den Norska erfarenheten är
att man bland annat på grund av rekryteringssvårigheter har minskat på den professionella
delen av soldaterna och satsar på värnpliktsutbildning enligt Lars Gyllenhaal.
Så vad kan vi göra då? Att gå tillbaka till en allomfattande
värnplikt är knappast görligt ur varken ett ekonomiskt eller praktiskt
perspektiv. Jag ser det som möjligt att genom en kombination av att aktivera
olika delar av pliktlagarna samt modifiera en del av dessa tillsammans med
lagen om GSS/T möjliggöra att personalförsörja en organisation som kan möta
kraven som Regeringen ställde på Försvarsmakten i ovan nämnda
inriktningsbeslut. I en praktisk form kommer jag att nu räkna upp vad jag
tänker på, därefter kan andra med bättre detaljförståelse utveckla detta.
Till att börja införa en könsneutral mönstringsplikt där
sanktionen är liknande de som finns i dagens skolplikt, alltså det enklaste är
att låta polisen hämta den som inte vill infinna sig för mönstringen. Återta
och utöka förmåga att mönstringstesta hela årskullar i Sverige.
I mönstringen låta de intresserade genomföra grundutbildning
mot de tjänster som behöver besättas. Jag är tämligen säker att vi skulle kunna
fylla utbildningsplatser med frivilliga likt vi i praktiken gjorde i slutet av
1990-talet och tio år framåt. För vissa kritiska tjänster borde det vara
möjligt med hot om monetära sanktioner, för diskussionens skull nu säg ett
prisbasbelopp, plikta in personal. I realiteten torde en person som inte är
intresserad ändå vara olämplig i dagens komplexa försvarsmakt.
Grundutbildning genomförs enligt systemet med 7.5 månaders,
9 månaders, 11 månaders, femton månaders och arton månaders utbildningstid.
Ersättningen för den tiden bör vara i paritet med socialbidragsnormen med
avräkning för fritt boende motsvarade för de soldater som tidigare inte hade
eget boende vid inryck för att göra systemet mer neutral mot övriga samhället
med avseende på familjebidrag, bostadsbidrag, m.m. Vid utryckning ges en premie
som kan motsvara en termins korridorboende på en högskole/universitetsort.
Sanktionen att avbryta den här utbildningen bör vara återbetalning av utbetalt
belopp men minst ett prisbasbelopp om det inte är av uppenbara medicinska skäl
som omöjliggör en ny tjänst i krigsorganisationen. Grundutbildning genomförs
vid olika tider på året, där olika regioner koncentrerar huvuddelen av
utbildningen i klimat/väder som är svårast att verka i på regional nivå för att
säkerställa att det över tiden finns delar av inneliggande omgång som är fähiga
nog att delta i en beredskapshöjning i väntan på mobiliserande soldater.
Efter Muck skall förbandet och soldaten genomföra fyra krigsförbandsövningar
med kompletterande utbildning dagarna innan med två eller i vissa fall tre års
mellanrum, gärna i samband med den regionala inneliggande omgångens slutövning.
Sanktionen för att inte infinna sig vid en KFÖ är att återbetala en fjärdedel
av det belopp som utbetalats för grundutbildningen. Det bör vara möjligt att
återta en förlorad KFÖ genom deltagande i annat förbands KFÖ i
handräckningstjänst eller motsvarande för övningsledningen. I mellantid bör
förbandet genomföra en ”Särskild Övning Befäl”
Vissa förband skall vid mönstring pekas ut som kontinuerligt
tjänstgörande förband med avsikt att vara rotationsförband för utlandsstyrka
och för att upprätthålla en hög grundberedskap. Dessa förband har soldater och
officerare som under den perioden är anställda med en plikt att vid behov
tjänstgöra utomlands. Den stora förbandsmassan skall alltså vara pliktig att
tjänstgöra vid beredskapshöjning inom ramen för den svenska Försvarsmaktens beredskapsorder,
det kan vara på Finländskt territorium, Norsk territorium eller i sällsynta
fall platser som Island om det behövs för att försvara Svenskt territorium, om
krig brutit ut kan Svenska förband genomföra strid ifrån vänskapliga länder. Övningar
inom ramen för det nordiska samarbetet kan genomföras med de ordinarie
förbanden på andra länders territorium.
J.K Nilsson
