Vad kunde ha gjorts?

”Det är skillnad på reformering och deformering” – Lars Fresker 2012.

I tidigare inlägg:” Vad skulle ha gjorts?” ställde jag densamma frågan. I det här inlägget avser jag att, likt Uno Hedin ge mitt svar på gåtan.

I en del kommentarer på internet skriver en del att den pågående ”reformeringen” av försvarsmakten är en logisk följd av åratal av misskötsel. Bo Hugemark spårar denna misskötsel ända ifrån försvarsbeslut 1968 när man inte längre räknade upp försvarsbudgeten enligt Försvarsprisindex utan man gick över till att räkna upp försvarsbudgeten enligt nettoprisindex, en betydande urholkning av försvarsanslagen. 1972 fortsatte, enligt Hugemark, försvarsbudgeten att urholkas och Jaktviggenprojektet tillsammans med en 100 % inkallelse av de värnpliktiga årskullarna inte gick att kombinera på ett kvalitativt sätt. Läs vidare på ”Berättelsen om Operation Garbo”. Den nuvarande Försvarsministern påstås genom dessa tidigare försyndelser har målats in i ett hörn som logiskt leder fram till inriktningsbeslut 2009. Jag vill å min sida mena att det är allt annat än rätt.

Varje ministär är självständigt ansvarig för sina beslut och som jag tidigare redogjorde så var utgångsläget allt annat än gott. Försvarsministern skulle kunnat bryta den pågående deformeringen av försvarsmakten och reformerat den till något användbart och kostnadseffektivt. Jag är så fräck att jag påstår att även om vi inte 2014 skulle ha uppnått den förmåga vi hade 2004 så skulle vi kunnat vara betydligt bättre rustade och vi skulle inte behöva vänta till 2019 innan vi uppnår full operativ förmåga med våra nuvarande fåtaliga förband.

Det man skulle gjort under Almedalsveckan 2007 var att man skulle ha varit beredda att skjuta till medel till Försvarsmakten istället för att som Finansminister Anders Borg påstå att Försvarsmakten skall minska sin budget till år 2010. Försvarsmakten är ingenting man kan skära i utan konsekvenser för staten. Jämförelsen med Sven Otto Littorins budgetnedskärning med en tredjedel är absurd. Vill statsmakten ha ett fungerande försvar duger inte ständiga nedskärningar och omorganisationer, ” På den åker som ständigt plöjs kan inget gro” – Lars Fresker 2012. Försvarsmakten svalde en rad med uppdrag utöver Försvarsbeslut 2004 men blev inte kompenserade för det. Tänk på att Finansministerns utspel gjordes ett halvår innan NBG 08 skulle stå i beredskap. Statsmakten skulle ha accepterat den extra kostnaden som den dåvarande regeringen påförde Försvarsmakten men man skulle ha hållit Försvarsmakten i ”Herrans tukt och förmaning”, NBG var en gökunge i Försvarsmakten.

Hur skulle vi ha löst krigsförbanden då?

Vi hade faktiskt reformerat, inte deformerat, utbildningsgången för Gruppbefäl, Soldater och Sjömän. Utbildningen av den stora massan skulle ske på två terminer och de som var intresserade av internationell tjänst och tillhörde ett för den internationella tjänsten behövt förband skulle få en tredje termins utbildning och sedan övergå till beredskap. Det här skulle vi kunnat bygga vidare på med ytterligare en termin som förstegsutbildning likt de gamla KB-eleverna och utnyttjat dessa för att kunna svälja ett tvåinryckssystem redan 2010 för att utveckla detta mot 2014 och ha fyra inryck om året. Flygvapnet hade tidigare fyra inryck om året och sålunda alltid hade soldater som var direkt gripbara för krigsuppgift, precis som den nuvarande försvarsministern vill ha 2019. Detta koncept skiljer sig inte markant ifrån dagens GSS/K där man har inriktning att ofta kunna ta emot och utbilda soldater. Alternativet till fyra inryck skulle kunna vara ett inryck om året och anställa ett kompani per bataljon i några år men då går vi mot Volontärsystemet som kanske inte var en lysande stjärna.

Vidare måste soldater fortsätta att öva och repetitionsutbildas för att kunna verka i sin krigsuppgift. Inför repövningar i samband med slutövningar. Låt de repövande soldaterna rycka in och färska upp kunskaper tillsammans med de soldater som skall ha slutövning. Tillpassning av skyddsmask, inskjutning av vapen, m.m. för att kunna gå mot slutövningen. Med jämna mellanrum övas hela brigaden. Det innebär att vi vart annat – vart tredje år samlas alla åtta till tolv muckade kullarna och övar hela det stora krigsförbandet. Den dagsaktuella inriktningen är att vi till absolut största delen skall bemanna krigsförbanden med GSS/T, tidvis tjänstgörande soldater. Anställda soldater som inte skiljer sig ifrån 1980-talets värnpliktiga med avseende på repetitionsövningar.

Genom att vi använder värnpliktiga så fyller vi upp förbanden för att kunna verka på fler ställen med högre kvalitét jämfört med att använda ett fåtal anställda, jag är inte säker på att GSS/T-soldater i mitt fack är så mycket bättre än värnpliktiga.

Vi skulle snabbt och snärtigt kunna lyfta utbildningsdivisionerna på F7 till insatsdivisioner med sidouppgift utbildning. Det som krävs är tillförsel av viss materiel, själva grundmaterielen för att bedriva flygverksamhet finns ju ändå. På sikt när materiel levereras så skulle vi likt Johan Wiktorins tankar om stridsflygförbandsgruppering vid behov öppna upp en flygflottilj inne i landet. För att kunna utbasera stridsflygplan måste vi identifiera lämpliga baser och förbereda dessa, att som nu köra med tankar om koncept med att utnyttja oförberedda civila flygplatser håller inte varken ur ett logistikperspektiv eller hantering av beväpning och annat förligt gods. I ett skymningsläge är det övermaga att kräva att det civila samhället skall ställas på undantag, vi måste kunna vara bättre än så.

Hur ökar vi kostnadseffektiviteten?

” På den åker som ständigt plöjs kan inget gro” – Lars Fresker 2012.

Vi måste låta varje omorganisation och varje effektivisering verka ut innan vi intecknar besparingen. Inför vi ett magiskt stödsystem för lönerapportering, semesteransökan, inköp, m.m. så måste användarna få adekvat utbildning och det måste finnas resurser att fånga felskären i början. Är det en vettig omorganisering och om det verkligen skulle vara en effektivisring så visar det sig och man kan anpassa budgeten efter det nya utfallet. En effektivisering visar sig sällan i början utan det ger sig efter ett tag, därför kan vi inte i panik möta icke infriade löften med ytterligare omorganisering. Dels tappar man uteffekt varje gång man omorganiserar och dels ökar kostnaderna momentant. Flyttar vi verksamhet till annan ort tillkommer pendlarersättning i början innan arbetstagaren hittat nytt boende, traktamente tillkommer, förmodligen uppkommer mycket övertid för att trimma in det nya. Enlig en devis i det civila arbetslivet: ”En effektivisering skall man göra i goda tider, i dåliga tider har man inte råd med en effektivisering”.

Javisst HR-transformationen siktade mot viss besparing men det nya personalförsörjningssystemet kräver en transformering likt den som infördes och då skulle jag vilja se att det nu får kosta istället för att som med Värnpliktiga skulle vara en besparing.

Jag skulle inte alls vara förvånad över om det visar sig att den ekonomiska oredan beror på att vi inte hittat rätt i alla omorganiseringar och HR-transformationen. Det är mycket som går på lösa boliner och det passar in i förutsägelsen att omställningar kostar pengar.

Jag håller med om att det hittills varit på gränsen till gnäll och mindre konstruktivt för att föra verksamheten framåt. Därför kommer jag i morgon att ge min syn på vad som behöver göras nu.

J.K Nilsson

Captain Obvious speaking

Jag tycker det är rätt så trist just nu. Det finns så uppenbara självmål ifrån Fö och FML att det inte är någon sport längre att försöka resonera om det, det känns som man skulle idiotförklara er läsare.

Fö säger att personalförsörjningen har lyckats

GMU omgång 1, 2010-03-31, hade 6 600 sökande till 817 platser, så långt allt väl om vi talar om ansökningar till ett väletablerat, välrenommerat företag.

GMU omgång 2, 2011-02-07 hade 3 068 sökande till 401 platser också det hyffsat bra enligt ovanstående resonemang.

GMU omgång 3-4, 2011-04-10 hade 12 467 sökande till 500 platser. Kommentar överflödigt.

Men…

GMU omgång ett hade ett överintag så 838 soldater antogs för att börja sin GMU enligt www.forsvarsmakten.se. Av dessa finns 680 stycken kvar i systemet. Avhoppen under GMU och efter provanställning är skrämmande läsning.

GMU omgång två hade ett underintag. På 401 platser nominerades 409 stycken intresserade men bara 381 stycken blev slutligt antagna. Inga siffror på avhopp har jag tillgängligt än så länge

GMU omgång 3-4 lyckades anta 484 personer till 500 platser ur ett underlag på 12 467 sökande.

Var inte tanken att vi med övergången till frivillighet skulle uppnå hög förbandsuppfyllnad med hög kvalitét? Värnplikten var så usel att soldater inte i hög utsträckning sökte anställning i utlandsstyrkan och var användbara där. Behöver jag verkligen utveckla resonemanget ytterligera?

Då övergår vi till ekonomihörnan.

Året 2008 kom Fö och FML överens om att under åren 2008 och 2009 spara 800 miljoner kronor för att föra över till verksamhetsår2010 och 2011. Läs Lagersten. I den tredje kvartalsrapporten för år 2011 anges att det prognostiserade utnyttjande av anslagskrediten landar på 225 miljoner kronor för år 2011. Behöver jag diskutera och analysera detta faktum som grund för nästa års verksamhet?

Läs gärna den nyss nämnda kvartalsrapporten men inte innan läggdags. Den är en riktig rysare.

J.K Nilsson

Högt spel i Stockholm

Under Almedalveckan 2007 talade finansminister Anders Borg om besparingar på försvarsbudgeten. Resultatet blev inte så dramatiskt men försvarsminister Michael Odenberg avgick i protest mot finansministerns planer. Genom att tillsätta en ”Genomförandegrupp” identifierades ett antal områden där man skulle hitta besparingar i storleksordningen 2 -3 miljarder kronor. Besparingen blev 2.2 miljarder kronor mellan åren 2009 - 2011. Tittar vi på listan över den materiel som inte skall beställas eller som ambitionsreduceras så finner vi att vi dels rullar ett anskaffningsbehov framför oss och dels ställer utveckling av stridskrafter mer eller mindre i ”malpåse”. Regeringen har också anvisat att vi i undantagsfall skall utveckla materiel själva, huvudinriktningen är att vi skall köpa färdig materiel ifrån hyllan. Försvarsbudgeten minskar också totalt, för att möta detta har Försvarsmakten aviserat en reduktion av fredsförbandsmassan med motsvarande en flygflottilj, ett mekaniserat förband (P4, P7 eller I19), ett specialfunktionsförband (Lv6/Ing2, motsv.), ett antal hemvärnsgrupper, m.m. Regeringen var tydlig med att det inte kommer att bli några avvecklingsbeslut innan valet 2010 genom partiledarnas Brännpunktsartikel och Tolgfors uttalande i Norrbotten.

Mellan dessa nyheter och den här helgens händelser så har vi sett att under budgetåret 2009 ålades försvarsmakten ett anslagssparande på 300 miljoner i materielbudgeten och 500 miljoner i budgeten för internationella insatser.

Försvarsministern aviserade i SvD.s Brännpunkt den 11 April att Sverige skall beställa en utveckling av nästa generations ubåt för att senare köpa två stycken ubåtar. Dessutom pekar Tolgfors på en ”Exportpotential”. Helikoptrar skall också köpas in och förbandssättas. Andra bloggare har förtjänstfullt beskrivit detta. I flygplansystemet JAS 39 tillkommer annan beväpning och krypterat länksystem.

Vi skall nu i sommar anställa de första soldaterna i Armén och det är också inledningen till detta inläggs avslutning. Vi vet att det från valet kommer att dröja några månader till budgetunderlag 2012 kommer med Försvarsmaktens förslag på fredsförbandsavvecklingar. Vi skall upprätthålla statusen på våra Jasar men vi skall reducera ambitionen på att införskaffa basmateriel. Vi lägger alltså beställningar utan tanke på helheten samtidigt som vi inte har en fredsförbandsmassa att stå på i planeringen. Vilka fredsförband kommer att ha tillräckligt antal anställningssökande soldater för att kunna sätta upp krigsförband? Det är en massa obesvarade frågor som man av politiska skäl inte vill svara på. En farhåga är hur skall vi i flygvapnet kunna sätta upp bataljoner och kompanier om vi inte vet vilken fredsbasering som finns och vilken materiel vi kommer att få. Vi vet att vi kommer att få ett vasst flygplan men sedan då? Likadant ser det ut på helikoptersidan med större utmaningar, vilken personal skall ta emot de nya helikoptrarna samtidigt som vi skall ha kvar 14 och 15? Vi vet att det slutar personal på egen vilja i dessa tider av osäkerhet, vi skall krympa i en kostym samtidigt som vi skall ta emot anställda på ett bra sätt.

Regeringen spelar högt och om man inte har en stor portion tur kommer dess beslut att vara svåra att reda ut när verkan av besparingar och de kommande avvecklingar inleds. Det bästa som den här regeringen kan hoppas på efter valet är att man är i opposition och slipper stå till svars för sina beslut.

J.K Nilsson

Försvarsekonomi, en tragikomisk pjäs Akt 3, Absurditeter

Efter diskussion hos Wiseman här, här och här. Finner jag det befogat att snabbt göra en tillbakablick över försvarsbudgetens urholkning för att väcka tankarna på vad som egentligen kostar.
Till den första absurditeten räknar jag att försvarsmakten är skyldig att hantera moms, Försvarsmakten betalar alltså moms på allt mellan toalettpapper och stridsflygplan. I den andra absurditeten räknar jag det jag skrev om förra gången: ”Försvarsekonomi, en tragikomisk pjäs Akt 2”, Försvarsmaktens hyresinbetalningar, för att täcka Fortverkets kapitalkostnader betalar Försvarsmakten för mycket i förhållande till de lokaler Försvarsmakten hyr. Den tredje absurditeten är Försvarsmaktens skyldighet att betala Tull, Av förra årets miljardöverskott går 500 miljoner till att betala av den nästan decenniegamla tullskuld som fastställdes av EU-domstolen.
I backspegeln återfinns Henrik Landerholms avvikande mening i: ”Finansutskottets betänkande1998/99:FiU1”:
Försvarsmakten har för försvarsutskottet redovisat en brist om 7,1 miljarder kronor under perioden 1999–2001 som följd av denna denna s.k. budgettekniska omläggning. Regeringen uttrycker i budgetpropositionen inte någon uppfattning om vilka effekter den fulla tillämpningen av anslagsförordningen kan medföra. Regeringen avser att vänta till år 2002 för att då utvärdera effekterna. Det är enligt vår mening oacceptabelt att ”sjösätta” ett nytt avräkningssystem år 1996 och först sex år senare utvärdera dess konsekvenser.

Är det någon som räds göra en överslagsräkning på vad som återstår av försvarsanslaget? Jag är hygglig nog att räkna bort vad de anställda får betala i skatt och sociala avgfter.

I jämförelse med våra Nordiska grannar, hur räknas deras utgifter för Försvarsmakten?

J.K Nilsson

Tack för korrekturläsningen Cynisk.

Försvarsekonomi, en tragikomisk pjäs Akt 2

Jag har lovat ett till litet inlägg i ämnet så här kommer det.

Jag tänker börja med att sammanfatta vad Wiseman skrivit i ämnet i Wiseman's Wisdoms: Försvarets ekonomi förklarad - Effektförlust 2,

Försvarsmakten budgeterade för en hyreskostnad på 2.4miljarder kronor under 2009, att jämföras med år 1999 2.1 miljarder i 2009 års pengavärde trots att vi avvecklat 75 % av fredsförbandsmassan och gud/Fortverket vet hur mycket av krigsförbandens mark och anläggningar som avvecklats.

Detta kan delvis förklaras av att Fortverket tar kapitalkostnader genom att låna upp för att kunna utveckla fastighetsbeståndet för försvarsmakten. Om vi tittar på en JAS-anpassad flottilj så har först och främst krav på hangarer, plattor, sikt ifrån flygledartorn, m.m. En platta för att bedriva flygtjänst ifrån kostar 30 miljoner, genom att den tekniska tjänsten kring flygplanet skiljer sig ifrån Viggen så måste plattan byggas om för att möta dessa tekniska och miljömässiga krav. En JAS-anpassad hangar kostar ungefär 70 miljoner kronor. Vi är redan uppe i 100 miljoner för att bekosta ett kompanis möjligheter att bedriva teknisk tjänst för JAS 39. Vi har avvecklat 3 sådana enheter på F10 och F4. Alltså 300 miljoner i kapitalkostnader, vi har andra anpassningskostnader vid de båda flottiljerna i form av nya byggnader som också skall bekostas. Tittar vi på I5 så byggdes där norra europas modernaste motorområde med spolplattor, garage, verkstad, m.m. Innan området i sin helhet skulle invigas kom försvarsbeslut 2004. Flytt av staket, ombyggnad av lektionssalar och garage och lite annat bekostades på Fyrvalla (Arméns tekniska skola, Militärhögskolan och FHS) i Östersund. Extra kapacitet att leverera el till F4 beställdes till JAS-anpassningen. Vem betalar för kostnaderna i Östersunds garnison. Betalade Vasallen för allt detta? För att överta försvarsmaktens överblivna fastighetsbestånd efter försvarsbeslut 2004 betalade Vasallen 185 miljoner kronor. Hur stora har Fortverkets kapitalkostnader varit i dessa orter som berördes av försvarsbeslutet?

Dessutom har Fortverket avkastningskrav ifrån staten, år 2004 uppgick detta till 319 miljoner kronor. År 2009 betalade Fortverket tillbaka 98 miljoner till Försvarsmakten då man tydligen kunnat spara pengar i egen organisation, en skillnad på 4.7 % mot försvarsmaktens budget. Det här är något som försvarsmakten inte får behålla utan det går tillbaka till staten tillsammans med Fortverkets avkastningskrav, men det redovisas som en del av försvarsmaktens överskott.

Nåväl det här var hyrorna.

Den andra delen i andra akten handlar om hur försvarsmaktens budget är uppbyggd. Till och börja med så kan man grovt sett indela budgeten i två delar, verksamhetsbudget och materielbudget. I Materielbudgeten återfinns anskaffning, vidmakthållande och avveckling av materiell. Här återfinns en del budgettekniska fallgropar, hur skall man hantera införande av materiel? Är det anskaffning och vidmakthållande eller är det avveckling? Om man budgeterar och planerar för att avveckla en viss materiell och ser att det inte går att leverera ersättare är det svårt att stoppa avvecklingen och det är hart när omöjligt att ändra budgeten ifrån avveckling till vidmakthållande. Vi har inte råd att vidmakthålla materielen mer än till förrådsställning och detta går ut över annan materiel som skall vidmakthållas och vi får ett överskott i avvecklingsbudgeten, först efter regeringsbeslut kan försvarsmakten omfördela mellan avvecklingsbudget och vidmakthållande. År 2009 ålades försvarsmakten ett anslagssparande på 360 miljoner i anskaffning av regeringen.

I verksamhetsbudgeten återfinns budgeten för internationella insatser. En budgetpost som regeringen Reinfeldt gjort stort nummer av att utöka i förhållande till Regeringen Persson. Men nu blev det så illa att försvarsmakten ålades ett anslagssparande på 500 miljoner av regeringen Reinfeldt i den här budgetposten.

I det fördjupade budgetunderlaget till 2009 anger försvarsmakten att erfarenhetsmässigt har kostnadsökningarna i försvarssektorn varit 3 – 4 % högre än vad kompensationsfaktorn i försvarsbudgeten ger, ca 400 miljoner kronor om år. Försvarsmakten har alltså en osäkerhet på upp till 400 miljoner om år i materielbudgeten. Hur skall Försvarsmakten kunna planera för att möta denna osäkerhet?

Under 2009 har alltså Försvarsmakten haft ett beordrat anslagssparande på 860 miljoner kronor, haft en osäkerhet på upp till 400 miljoner. Insatsen i Adenviken hade man tagit höjd för i budgeten och inte lyckats spendera allt, Kosovoinsatsen blev likaledes billigare. I fredsförbandsverksamheten har man sparat 1 miljard varav 800 miljoner är påstått sparande till senare år. Hur jag än läser budgetproposition eller budgetunderlag så finner jag inte ett ord om sparande för att föra över till nästkommande år, kanske någon läsare kan visa mig. Hur som haver så verkar det vara överenskommet med försvarsdepartementet eftersom dom medger överflyttning av budgetmedel mellan år. 200 miljoner i överskott på en budget som är nästan 40 miljarder kan verka som om det inte är något att bråka om men det innebär att man skulle ha kunnat häva anställningsstoppet som rådet i Försvarsmakten för att lätta på arbetsbördan hos de anställda som har verksamhet att genomföra, nästa år spänner vi bågen ytterligare och helst skulle vi ha anställt för tre år sedan för att haft rutinerade medarbetare till kommande år.

Erik Lagersten på ”Försvarsmakten kommenterar” nyanserade bilden jag fick när jag läste DIs nyhet om 2,4 miljarders överskottet.

J.K Nilsson

Försvarsekonomi, en tragikomisk pjäs

När fredsförbanden får sin budgetram till varje år kontrollerar dom vilka uppgifter de har i prioriteringsordning. Varje uppgift tilldelas en egen budget av förbandsledningen, då ser förbandet vad det klarar och inte klarar. Som exempel kan uppgifterna, bevakning och incidentberdskap, upprättande och vidmakthållande av registerförband och värnpliktsutbildning. Förbanden får veta vilken viktighet som varje uppgift har och kan då göra en prioriteringsordning.

Till det olycksaliga budgetåret 2008 hade F21 fått uppgifterna luftrumsbevakning och incidentberedskap, Hålla SE01 (Stridsflygenhet 01) i beredskap, och sätta upp FS13 (Afghanistanstyrka) och utbilda värnpliktiga fältsoldater (Basbataljon). Av dessa fyra uppgifter rymdes tre i budgetramen, den uppgift som hade lägst prioritet var värnpliktsutbildningen. Sålunda utgick värnpliktsutbildningen, resultatet meddelades högkvarteret och efter något tankearbete sade man att resurser skulle tillföras F21. När årsskiftet 2007/2008 närmade sig kom man till den bleka insikten att det underskott på ett par hundra miljoner kronor för 2008 som man varnade för vid halvårsskiftet 2007 växt till 1.5 miljarder kronor.

Otippat kom inga extra resurser till F21, förslaget ifrån HKV Prod var att F21 skulle bestrida högvakten i tre månader. Med tanke på att personalen redan hade sin arbetstid utlagd så skulle det bli dyrt att lägga omplaneringslista, betala hotellrum och traktamente för den anställda personalen. Resultatet var att helikopterflottiljen och F17 lämnade lite budget till F21 så att värnpliktsutbildningen kunde fortsätta. Samtidigt sänktes resultatkraven för hela försvarsmakten vad soldaterna skulle kunna vid muck. Resultatet blev som vi alla vet ett överskott på 0,5 miljard av budgeten. Försvarsmakten gjorde alltså åtgärder som resulterade i att verksamheten blev två miljarder billigare.

Efter att soldaterna muckade 2008 har F21 inte haft fältsoldater p.g.a. besparingsskäl. Flygvapnets basbataljoner har alltså gått miste om tre kullar soldater, vilken försvarseffekt har vi då uppnått när vi ändå har ökat besparningarna med 500 miljoner? Bara för jämförelsens skull så kostar en flygflottilj ungefär 500 miljoner i drift årligen. Har inte flottiljen ansvar för anläggningar och detachement utanför grindarna så kom man upp i mindre än 500 miljoner år 2004. Vi skulle alltså kunna driva 5 flygflottiljer för 2009 års anslagssparande. ISAF-insatsen kostar ungefär 1 miljard.

Försvarsstrategisk är det nog ändå rätt att krympa verksamheten. En liten fågel har viskat att kostnadsökningarna för försvarsmateriell och lite annat smått och gott i försvarsvärlden innebär att försvarsbudgeten tappar sitt värde med 8 % årligen. Alltså med en stagnerad försvarsbudget tappar vi betalningsförmåga med 8 % årligen, räkna i er egen verksamhet. Utgå ifrån vad ni gjorde år 2007, minska antalet beställda patroner till AK5 med 8 % årligen, budgetera för att köra 8 % kortare sträckor med de fordon ni har ute. I ärlighetens namn skall sägas att försvarsbudgeten skall öka fram till år 2011 till 38 756 miljoner kronor, detta skall räknas i 2009 års prisnivå. Det skall bli mycket intressant hur man skall kompensera försvarsmakten för det ökande kostnadsläge. Menar man att man skall kompensera för inflation eller blir det mer?

Det är illa nog att vi inte gör av med hela den tilldelade budgeten men fjolårets uteffekt visar vad som händer om vi måste skära 2.5 miljarder ifrån budgeten utan att göra om organisationen. Försvarsmakten räknar bland annat med att flygvapnet skall minska sin årliga budget med ungefär 1 miljard kronor till 3 miljarder kronor. Det är att minska kostnaderna med 25 %. Titta runt i dagens flygvapenorganisation och fundera på var dessa 25 % skall hittas.

J.K Nilsson