Långt ifrån amatörernas afton!

Det här blir ett mastigt men i mitt tycke läsvärt inlägg. Läsare som har lätt att få ”tråkslag” är härmed varnade.

Med tanke på den kritik som JAS-projektet har fått utså kommer här ännu ett inlägg som skall ses som historisk återblick på beslut som ledde fram till beställningen av Delserie 1 av flygplanet JAS39 Gripen. Jag tycker det här inlägget blir läsvärt om man har inläggen ”Någon ljuger”, ”Modifieringshysteri, befattningar och moderflygvapen”, ”Stilaren II.s ”REMO” och ”Ny flygplan billigare och bättre än äldre flygplan”. Då som nu har vi samma förutsättningar med materiel , genom att lära oss vår historia kan vi hantera vår framtid. Föreliggande inlägget handlar om hur Luftförsvarsutredning 67 (LFU67) sätter sin prägel på Försvarspolitiken för trettio år sedan. Vi talar om en tid när närings- och industripolitik är hörnstenar i den svenska säkerhetspolitiken, en tid när till och med totala samhällsutgifter analyseras i ett Försvarsbeslut, en total lägesbild av verkan i förhållande till kostnaderna. Man tar hänsyn till valutakostnader och den svenska handelsbalansen vid val av vapensystem.

När vi väljer flygplansystem så skall det passa in i det flygbassystem vi valt. Vi valde ett flygbassystem som erbjöd skydd av flygplansystemet genom spridning. Vi byggde en mängd flygbaser som också skulle kunna ta emot stödjande flygförband. Vid valet av den flygbasfilosofin hade man avgränsat bort ett kvalificerat luftvärn med stor numerär enligt LFU67. Flygbaser kommer alltså att kunna bli delvis bekämpande, därför skall flygplanssystemet som baserar på dessa baser ha prestanda att starta och landa på delvis förstörd rullbana. Raljerande kan man säga att flygplanet skall ha ”Mellan bombkratrarprestanda”.

Under slutet mot sjuttiotalet påbörjades ett arbete om att förbättra flygvapnets förmåga där en alternativgenereringsprocess av flygplanssystem initierades, vilket senare låg till grund för Försvarssbeslut 82 där beslutet om att välja JAS 39 som efterträdaren till både AJ 37 Viggen och JA 37 Viggen. LFU67 var styrande i den här processen och man fastställde med hänsyn till flygplan- och vapenprestanda att flygpvapnet skulle ha 16 divisioner(vilket alltså fastställdes innan kostnaderna för olika flygplansystems ”break even” som beräknades till 100 flygplan av det utländska alternativet 1, 200 flygplan av det utländska alternativet 2 och 300 flygplan av den inhemska typen JAS)

I "Proposition1979/80:117, Om vissa anslagsfrågor m.m. rörande försvaret" utkristalliserade sig resultatet av denna alternativgenereringsprocess, här förespråkade den dåvarande ÖB att köpa ett utländskt alternativ efter att ha studerat en rad urvalsfaktorer. I propositionen presenteras följande tabell:

I propositionen studerar man Sk2(reducerad B3LA/38), JA37B(A20?), modifiering av J35F till attack i två olika nivåer, något enklare skol/lätt attack (sk1) och olika kombinationer av dessa. Endast JA37B tillför någon ekonomisk försvarbar förmåga men för att det skall kunna försvaras skall detta köp ses som inledningen av fler divisioner än de som studerats.

Man anger F-16 som ett typflygplan för utländsk anskaffning av attackflygplan, ÖB anger att det troligen inte kan anpassas helt till svenska basförhållanden men väl i luften så skall det kunna bära Rb15 och ge ett betydande tillskott i luftförsvaret. Men med hänsyn till basförhållanden så uppstår "besvärande begränsningar" men med hänsyn tagen till de alternativ som regeringen anvisat så föreslår ÖB anskaffning av F-16 p.g.a operativa skäl.

I Juni 1980 redovisas perspektivplaneringen, där ser man att i framtiden krävs ett enhetsflygplan som helt anpassas till de svenska förhållandena. ÖB anger att kontroller gjorts mot tillverkare av stridsflygplan som anger att man inte kommer att låta de svenska kraven vara designstyrande.

Med hänsyn till att efterträdaren till JA37 måste passas in det svenska bassystemet föreslog man att avbryta alla skol/lätta attack-utvecklingar, modifieringar (Gångtidsförlängning av J35F till mitten av 90-talet förespråkas för att hålla uppe kvantiteten) och anskaffningen av utländskt attackflygplan. Detta syftade till att bereda ekonomiskt utrymme samt handlingsfrihet för ett inhemskt utvecklat flygplan. Om ÖB finner att ett svenskt alternativ inte är realiserbart önskar ÖB att riksdagen uppdrar åt honom att senast år 1982 berett beslut om inköp av ett utländskt alternativ.

I "proposition 1981/82:102, Yttrande om säkerhets- och försvarspolitiken" En matig sak om 618 sidor tar man hänsyn till kravet att växla och omsätta utländsk valuta för att kunna betala för flygplanaskaffningen samt senare hantering vid motköp, man beräknar att den svenska handelsbalansen också skulle bli negativ med 10 miljarder om man väljer ett utländskt flygplanssystem.

I flygplanfrågan levererade ÖB följande resultat ifrån Försvarsplaneringen:

Denna alternativsjämförelse är möjlig då man genom begäran om offert ifrån amerikanska utrikesdepartementet fått offerter på flygplan som är helt anpassade till svenska förhållanden, något som tillverkarna tidigare sagt inte skulle vara designstyrande.

F-18L är ett flygplan utan hangarfartygsförmåga där krok och katapultfäste bortplockat och maskinen är något lättare än F-18A. Utvecklingen hade inte startat men man hade lämnat offert på det systemet. Dock skulle det vara till 80 % lika F-18A. Jag kan här fundera över skillnaden mellan utvecklat i USA åt Svenska flygvapnet eller utvecklat i Sverige för svenska flygvapnet. F-16 här är i svensk version, man avser alltså här att utveckla en Sverige-specifik variant av F-16. F-5S ytterligare ett sverigespecifikt utvecklat flygplan, flygplanet är i grunden här 20 år gammalt och har enligt ÖB operativa brister. F-5S är sedermera beteckningen för det singaporianska flygvapnets F-5.

I den redovisade tabellen anges kostnaderna för att anskaffa och driva 16 divisioner, i de olika alternativen ingår det olika antal flygplan per division. I perspektivplanering och andra tidigare arbeten så anger man flygvapnets styrka till 9 flottiljer och kopplingen är stark mellan antalet flottiljer och divisioner. Man vill ha nio flottiljer intill minst år 1992 för att ha handlingsfrihet under 1990-talet att ompröva behovet av antalet flottiljer. Om alternativet med licenstillverkning i landet väljs äskar ÖB om att ytterligare tre divisioner JA37 anskaffas.

I en diskussion om ekonomin i att välja flygplan vill jag understryka att för det första verkar det som att det är bara flygplan F-18A inte avses modifieras eller utvecklas för svenskt behov även om man talar om viss anpassning, här noterar jag en osäkerhet i ekonomin även hos de utländska alternativen. Intressant är också att man anser sig redan till Försvarsbeslut 1982 kunna lägga beställningar om 16 divisioner utländska stridsflygplan med leverans i början på 1990-talet. Möjligheten har varit att vi köpt 288 st utländska flygplan istället för de sedemera 204 st inhemska. För det tredje är det intressant hur man anser att vi skall anskaffa ytterligare tre divisioner JA37 samtidigt som vi skall licenstillverka 16 divisioner utländska stridsflygplan.

Som vidareutveckling av koncpetet med skydd genomspridning genomförde vi utveckling av Bas90 som bemanades av Basbatljon 85. Vi kan titta på hur grundutföranden av alternativen till JAS klarat sig i den tjänst de är designade för och försöka dra slutsatser hur väl de egentligen skulle ha passat in i vårt Bas90 som började utvecklas samtidigt som vi skulle välja flygplan enligt ovan. Vi ser alltså att även om bekämpning av flygbas inte skett är ett av kraven på flygplanssystemet att kunna starta och landa på en 800m lång rullbana, så kallad Kortbana

Kortbaneprestanda innebär i princip kravet att man skall hålla sig inom flygdäcket på ett stort amerikanskt hangarfartyg. Det är det som gör att jag är tveksam till att F-16, F-18L och F-5 skulle kunna få riktiga kortbaneprestanda. För att landa på kortbana så gör man en hangarfartygslandning, du väljer en markkollisionspunkt och flyger ned flygplanet till den punkten, det var därför AJ37 fick en så pass kvalificerad siktlinjesindikator/HUD. Inte bara norrmännen utan även andra operatörer som har långa sträckor att taxa upptäckte att deras F-5 maskiner fick sprickor i balkar där landställen och vingar fäste till skrovet, F-16 likadant och det är därför man satte "Laglappar" på vissa ställen av skroven på F-16AM/BM,

inringat i bilden nedan: 

Klicka här för en förstoring av bilden, den är stor så scrolla ned på ”Forumbildersidan”.

De reella alternativen som jag ser det stod mellan F-18A i full skrud och JAS. Alternativen var att i princip hangarfartygsanpassa en 20 år gammal kärra (F-5) med tveksamma operationella förmågor samtidigt som den skall göras till en enmotorkärra är i princip en nyutveckling. F-18L, ja visst men det innebär nog mer kostnad att plocka av den utrustning och göra den svagare i skrovet än att köpa F-18A, intressant nog skulle F-18L vara billigare. F-16, om originalskrovet inte håller för att taxa långa sträckor, hur skall det hålla för att kortbanelanda? Nej jag är ganska övertygad om att det amerikanska utrikesdepartementet antingen kommer att klå de amerikanska skattebetalarna på en massa pengar för flygplanen alternativt så kommer de amerikanska skattebetalarna få betala vårt luftvärn och hårdgjorda flygplanskydd då vi skulle få backa på vår Luftförsvarsutredning och helt göra om vårt luftförsvar. Luftförsvaret är ett system av system där stridsflygpansystemet är systemkritiskt, faller det faller resten av konceptet med Stridsledning, luftvärn, baser, flottiljer, m.m.

J.K Nilsson

Tillbaka till framtiden?

Doc: No! It can't be! just sent you back to the future.

Marty: For all I know you did send me back to the future, but I'm back. I'm back from the future.

Det här inlägget har legat och grott länge I mitt bakhuvud. Jag luftade tankarna med Lars Gyllenhaal redan vid årsskiftet. Dock har planerna åter aktualiserats. Jag tänker närmast nu på Rysslands upprustning. Vilket håll går det, kommer staten Ryssland att bestå eller kommer den att likt Sovjetunionen att kollapsa under tyngden av sin egen rustning? Sitter vi och betraktar 1989 än en gång?

I flera år har vi kunnat följa löften om inköp av rysk materiel, man har haft som mål att de väpnade styrkorna bara skall ha rysk eller västerländsk materiel. Observera ordvalet, man vill omsätta och få bort den gamla sovjetisktillverkade materielen. Min utmärkte bloggkamrat Observationsplatsen redovisar näst intill på daglig basis om ny rysk materiel. I flera år har vi nåtts om uppgifter om uppräkning av den ryska försvarsbudgeten. Nu senast nåddes vi av beskedet att den ryska försvarsbudgeten skall öka med över 25 % under år 2013, detta sker på bekostnad av ”Vård-Skola-Omsorg”.

Vi ser vidare hur svansföringen hos den ryska militären ökar, tidigare har vi kunnat ta del av en karta som anger att stora delar av Sverige ingår den ryska intressesfären genom vårt strategiska läge att kunna placera robotförsvar mot Ryska robotar. Häromdagen flög ryska bombflygplan, eskorterade av jaktplan, över Östersjön. Wiseman har som vanligt en god analys av händelsen. Själv kan jag inte släppa tanken att vara tillbaka på 1980-talet. Vi kan se en sammanfattning av vad den svenska stridsledningen i luftförsvaret såg då i Ljuspunkter i mörkret - En sammanställning av PPI-filmer (Radarbilder). För de som bemannade operatörsplatserna i på 80 talet måste ha känt ett stråk av deja vu över händelsen. Dock är det intressant att vi får veta det genom att den ryska nyhetsbyrån rapporterar det. I andra länder rapporterar försvarsmakter så att den egna befolkningen kan bedöma vad de gör, i Sverige är det som vanligt locket på. Franska flygvapnet gläntade oavsiktligt på detta lock när franska Mirage i Baltic QRA startade mot en av Su27 eskorterad A-50. Av en händelse var dessa ryska flygplan eskorterade av svenska JAS39. Är man lite konspiratoriskt lagd kan man nästan misstänka att den ryska militära ledningen måste bedriva försvarsupplysning mot det svenska folket på egen hand.

Men vad kan detta innebära inrikespolitiskt för Ryssland? I september 2011 avgick den högt uppskattade finansministern Alexei Kudrin då han menade att denna satsning på rustning skulle innebära fara för den ryska ekonomin. Detta var innan denna veckas nyheter om rysk uppräkning av försvarsbudgeten. Vi har också sett nytt mål för den ryska Armén: 126 brigader vid år 2020 istället för 109. Vi har sett uppgifter att den ryska försvarsindustrin inte hinner leverera p.g.a stora beställningar.

Allt vi sett nu kan med sannolikhet innebära att Ryssland inte längre kan betraktas som en riktig stat. Ryssland lider av låg medelålder på befolkningen, jag har sett uppgifter om att befolkningsmängden minskar, vilket minskar skatteunderlaget, vilket lämnar finansiering av de ryska statsfinanserna till de sinande olje och gasfälten. Får vi se en uppsplittring av Ryssland kan Sovjetunionens sönderfall te sig som en västanfläkt. Med tanke på denna månads nya lagstiftning om bl.a. utländskt stöd till vissa NGO. Vi har sett lagstiftning mot demonstrationer, m.m. Kommer Ryssland att gå den Vitryska vägen? Kan ett sönderfallande Ryssland likna Syrien nu och vilka konsekvenser får det?

Kan vi lita på att Ryssland, om det faller sönder, faller på samma mot omvärlden fredliga sätt som Sovjetunionen? Skall vi eller skall vi inte ha beredskap för det och vilken beredskap skall vi iså fall ha? En sak är säker, ett Ryssland fullt av moderna vapen men med svagt styre kommer inte att vara något som är lätt att förutsäga.

1955 Doc: It was nice talking to you. Maybe again we'll bump into each other sometime in the future.

1985 Doc: Or the past.

Studera gärna Lars Gyllenhaal och Observationsplatsen för att inhämta uppgifter om den ryska upprustningen.

 

J.K Nilsson

Rättshaveristens klagan

Som bekant finns Twitter som ett alternativ till att snabbt föra ut åsikter och förhoppningar om att någon lyssnar. Jag hoppas att ni som känner er intresserade har skaffat konto och följer mig och mina gelikar där, bloggandet känns, precis som jag tidigare skrivit som om Captain Obvious skulle sitta och skriva. Förmodligen framstår jag som jag som Peter Hammarbergs: Rättshaverist. Den senaste månaden har vi nåtts av nyheter om ytterligare försök till avvecklingar i försvarsmakten, nyss läste jag om att vi skall låna ut flygplan till Schweiz trots att vi inte har något överskott av flygplan annat än på papperet.

Jag tror att det är bättre för mitt humör att försöka arbeta för förbättring för försvarsmakten där jag jobbar. Twitter får nog göra tjänst som pysventil för frusturation, bloggen läggs inte i träda men kommer nog att användas för att leverera personliga betraktelser. Dessutom är det som Sofliggaren skriver att det ändå inte är så dumt att arbeta i försvarsmakten. Det gäller bara att se det goda för sig själv i arbetet och inse det.

J.K Nilsson

Civilt meritvärde eller kurs i att skriva CV?

I dag går Riksdagen till beslut i lagstiftning om anställda soldaters anställningstid. Vi har också följt debatten i minst tio år om civilt meritvärde för de utbildade soldaterna. Johan Forsell återaktualiserar denna diskussion. Nu när vi begränsar anställningstiden för soldaterna aktualiseras återigen tiden efter soldattjänstgöring. Jag ser dock att vi inte bör behöva bryta ryggen för att böja oss bakåt för att tillmötesgå några större ändringar. Jag tänker räkna upp några utbildningar och funktioner som tidigare kritiserats för att det inte hjälpt soldaterna då resultatet inte gett nytta i samhället utanför Försvarsmakten. Till och börja med kan vi titta på körkort med tunga behörigheter. Värnpliktiga soldater har tidigare kunnat utbildas internt i Försvarsmakten med våra egna instruktörer och fått ”förarbevis” för att få köra fordon som är inregistrerade i det militära fordonsregistret. Anställda har haft kravet att dessutom ha dessa fordonsbehörigheter på sitt vanliga civila körkort. För mig ledde detta till att jag fram till och med min anställning fick köra ett fordonsekipage men dagen efter fick jag inte köra samma ekipage. Med anställda soldater kommer vi ifrån detta ”problem” Soldaterna måste ha de behörigheterna på sina civila körkort. Helt plötsligt kommer det ett användbart värde ur soldaternas militära utbildning. Precis på samma sätt som andra företag och arbetsgivare ger sina anställda utbildningar för att de skall kunna få utökade körkortsbehörigheter så att de kan användas i arbetet. Naturligtvis skall inte Försvarsmakten vara sämre utan vi skall ge våra anställda de utbildningar som behövs och de utbildningar och behörigheter skall vara likadana som samhället kräver av andra arbetsgivare. Vi ger våra anställda vaktutbildning för att de skall kunna fungera som skyddsvakter, varför inte ge dessa en vaktutbildning som är gångbar utanför grindarna om vår intention är att anställa dom upp till 12 år kontinuerligt tjänstgörande och upp till 16 år som tidvis tjänstgörande? Menar Försvarsmakten allvar med sina föresatser om att vara en god och lockande arbetsgivare måste Försvarsmakten också ge sina anställda utbildningar och erfarenheter som är gångbara hos andra arbetsgivare i den utsträckning det är praktiskt rimligt, att det i viss mån kan bli dyrare får tas på kontot för marknadsföring. Sammanfattningsvis kanske vi skall ge soldaterna kunskap i hur man skriver CV och personliga brev till arbetsgivare. Försvarsmakten kan inte vara någon slags utbildningsinstitution för arbetsförmedlingen. J.K Nilsson

Äntligen!

Ja, det är ett äntligen. Vi såg igår en ny försvarsminister presenterats och det är varken en politisk dununge, en person som saknar kunskap om försvarspolitik eller en person som saknar kontaktnät inom Försvarsmakten. Vi kan se att det sannerligen inte saknas förutsättningar för att ett gott arbete skall kunna göras. Jag anser att den här försvarsministern inte kan gömma sig bakom generalers skönmålningar eller politiska floskler. Den här försvarsministern torde inte heller kunna föra en enda isolerad hjärtefråga med tanke på bakgrunden och förutsättningarna.

Välkommen till den riktiga politiska hetluften Karin Enström, nu är det slut på den relativa anonymiteten i utskottsarbetena. Nu stundar ett hårt jobb att vända upp skutan mot vinden, länsa ur och göra henne sjövärdig. Nu hoppas jag på lika hårda nypor som Gunilla Carlsson visade gentemot SIDA. Även om ramen är vald så kan tavlan bli fin. Lycka till.

J.K Nilsson

"Defense and Freedom"

Jag hittade en blogg som ger en hel del läsning, den hittade in i min Blogglista. Trevlig helg och god läsning: http://defense-and-freedom.blogspot.co.uk/

J.K Nilsson

Frågor med anledning av införande av PRIO?

Med ett stigande intresse och irritation läser jag Flottiljamiral Thomas Engevall gästinlägg på Wisemans Wisdoms. Med en återblick på utbildning för att få tillgång till system DELTA, införande och få tillgång till system Palasso och EMIL framstår införandet av system PRIO som rörande naivt.

För att få tillgång till system Palasso och EMIL så drar jag mig till minnes att vi på förbandet hade upp till en dags lärarledd utbildning. Jag som inte kunde närvara på den utbildningen fick sitta på tu man hand med förbandets lärare och lära mig funktioner i ett så simpelt system som Lotus Notes för att mitt användarkonto i EMIL skulle bli aktivt. Jämfört med PRIO införande 1&2 så fick vi förtroendet att sitta med ett antal självstudielektioner via ADL-portalen. När vi fick verkligheten med PRIO så var det vissa felhandgrepp i självstudierna detta bekräftades då man ändå gå tillbaka till självstudierna för att kunna genomföra vissa saker och då konstatera det faktumet. För egen del har 40600, Helpdesk, varit mer behjälpliga än ADL-kurserna då de har vetat vad som varit fel i kurserna. När jag skulle få tillgång till system DELTA fick jag en veckas kurs vid den tekniska skolan, ett annat stödsystem kräver minst två veckors utbildning vid teknisk skola. Vid Införande 3-4 av PRIO efterfrågade vi tidigt utbildningsinsatser men fick veta att det inte var något vi skulle genomföra speciellt, var det det så att vi hade frågor skulle det lokala lagret kunna hjälpa oss. Synen på hur lite utbildning som man förutspådde behövde ge vid införande 3-4 av PRIO väcker minst sagt förundran då jag jämför med tidigare system. Jag kan ockås konstatera att PRIO inte är lättare eller mer intuitivt än de andra system jag har eller har haft tillgång till.

När Engvall med kollega var på Garnisonen och informerade införande 3-4 frågade mitt sällskap om hur vi skulle göra för att undvika det vi nu ser, svaret var ”Det blir en utmaning”, det verkade som om den aspekten inte hade belysts i arbetet med införandet. Vi ställde också frågan o m”min-punkter”i förrådet, alltså vid vilket förrådssaldo av en viss artikel som automatisk beställning för återfyllnad görs. Svaret var att min-punkter inte skulle användas då man kompaninivå inte har så stora förråd. Återigen blir jag en smula förbluffad, är man medveten om att vi har i runda slängar 2500 artiklar i vårt förråd, igenom DELTA-tiden har vi själva kunnat justera dessa minpunkter så att när sista O-ringen, eller sista tejprullen tas ur lådan så kommer en leverans genom dörren av 20 nya O-ringar eller fem tejprullar som vi kan lägga till i förrådet. Nu skall vi alltså manuellt behöva hålla rätt på dessa min-punkter själva och manuellt beställa nya artiklar när vi når en min-punkt, cyniskt som jag så ser jag ännu ett Excel-ark i vardande. Dock kan jag ställa mig frågande om vi verkligen skall lägga arbetstid på att i ett Excel-ark administrera vårt förråd därför att vårt nya stödsystem inte skall ge oss det stödet? Överhuvudtaget kände jag att den informationsdagen präglades av att ”sanningar” uppdagades för Engvall, ty svaret blev i det mesta ”Det blir en utmaning”.

Men det är klart, det blir en utmaning att driva verksamheten när fordon står en masse utanför våra verkstäder, det blir en utmaning att producera stridsflygförband och hävda vår territoriella integritet när våra flygplan står i hangarerna därför att förråden varken kan ta emot eller skicka reservdelar i system PRIO. Den störta utmaningen blir att reda ut vad som finns var och i vilken omfattning då vi driver ett parallellt spår med reservdelsförsörjningen genom telefonkontakter och sända artiklar för att kunna upprätthålla incidentberedskap och beredskapstroppar samt hålla våra flygflottiljer/flygplatser öppna.

J.K Nilsson