Jag drev lite iväg när jag svarade Jakob Wedman på hans blogg, vilken jag för övrigt nu lägger upp i Bloggrollen. Här kommer min kommentar på Jakobs kommenter 2012-08-09 17:57
Jakob, riksrevisionens kritik om hur försvarsdepartementet jobbar gäller för tidigare år också. Man har kört direktstyrning, muntliga överenskommelser, m.m. Det bör inte stå någonstans i detalj hur riksdagen vill att försvarsmakten skall organisera basförband för marin/flygvapen eller hur ett stridsvagnsförband skall vara organiserat.
Vad gäller den gamla fina basbataljon 85 så fanns det en utmärkt skriftserie: "Anvisningar för basförband ANBAS" den var inte hemlig och skall sedan länge vara kasserad. Men jag läser ifrån utgåvan 1988, första kapitlet, andra stycket:
"1.2.1 Flygbaser
Baserna (flygplatserna) sammanförs i flygbasgrupper. En flygbasgrupp utgörs av en huvudbas, till vilken det knyts en eller flera närliggande sidobaser och (eller) reservbaser.
Huvudbasen [beskrivning av en bas90]
Sidobaserna är i regel civila eller militära flygplatser som normalt inte byggts ut med kortbanor och spridda flygplanplatser. Reservbaserna utgörs av flygplatser som kräver kompletterande utbyggnad av varierande omfattning för användning i krig.
1.2.2 Basförband
En flygbasgrupp betjänas av en basbataljon. Varje basbataljon dimensioneras med utgångspunkt dels från planerad betjäningsuppgift för flygförband, dels huvudbasens omfattning samt eventuella tillhörande sidobaser eller reservbaser. Basbataljonen utgångsgrupperas normalt med kraftsamling till huvudbasen. ..."
Så om vi skärskådar Fb00 så ser vi att regeringen vill styra betjäningsförbanden till att basera en stridsflygdivision per flygbasbataljon. Försvarsmakten organiserade då sex stycken förberedda flygbaser där stridsflygdivisionerna kunde få betjäning i princip från timme ett efter att ÖB beordrat Givakt.
Vidare organiserade man fem stycken baser där det krävdes att flottiljerna körde ut materiel och påbörjade iordningställande för att de skulle kunna tas i bruk, en planerad återtagandetid om ungefär ett år. Detta kunde göras utefter kravet som formuleras på sidan 6 i prop 1999/2000:30 :
"Regeringen finner, som framgått av avsnitt 4.3, att det inte finns anledning att ompröva de fyra huvuduppgifterna för vilka det militära försvarets resurser skall kunna användas."
Med andra ord så anvisar man Försvarsmakten att planera för väpnat angrepp av Sverige. Försvarsmakten tilldelades tillräckligt stor numerär personal så att Flygvapnet kunde organisera den, jämfört med nu, relativt stora basorganisationen. Sidorna 41 och 45 utvecklar vidare kravet för luftförsvaret med avseende på försvar av Sverige.
I prop 2004/05:5 anger man på sidan 34 att Försvarsmaktens militära försvar av Sverige kommer i sista hand:
"Försvarsmakten skall också, efter allvarlig och varaktig säkerhetspolitisk försämring och successiva beslut av riksdag och regering, kunna utveckla förmåga att möta olika former av mer omfattande militära operationer som hotar Sveriges fred och självständighet. Uppgiften ställer krav på att kontinuerligt upprätthålla grundläggande kompetenser, för att på sikt kunna utveckla en mer omfattande försvarsförmåga."
Rangordningen var att Försvarsmakten skall i utgångsläget ha förmåga att delta i fredsfrämjande insatser. I andra hand som beredduppgift också kunna utveckla förmåga att delta i fredsframtvingande insatser. Och som sagt i sista hand...
Jag har debatterat med Allan Widman om konsekvenserna för flygvapnet och där mer specifikt Länk16. Var någonstans finner vi stöd för att vi skall ha ett nationellt länksystem här? Var någonstans kan Försvarsmakten rättfärdiga att vi skall ha fler krigsbaser än de som krävs för att kunna öva internationella insatser?
Dolkstötslegend eller ej, det är rätt uppenbart vilka beslut som riksdagen fattat men i vanlig ordning så gör man stort nummer av avvecklingar av fredsförband. Vilket är förståeligt då det drabbar personer som blir uppsagda, kommuner förlorar statliga arbetstillfällen, m.m. Så ja, nu står vi här och väntar på att få riva upp asfalten på taxivägar, kortbanor, flygplanfickor och uppställningsplatser, ta bort och fylla igen skyddsrum och värn, m.m på Gunnarns/Storumans flygbas.
En anskaffning av E/F är beordrad av Riksdagen, hela 10 stycken skrov skall försvarsmakten anskaffa om annat land väljer flygplanet. Jag väljer att se saken som att nu när vi ändå skall köpa flygplan som bara innebär kostnader för Flygvapnet så varför inte omsätta flygplanparken med flygplan som kan göra bra ifrån sig på andra sidan år 2020.
Väljer Försvarsmakten att anskaffa en tillräckligt stor mängd flygplan så kan vi vara med och påverka utformning så att det blir användbart för markpersonal, m.m.
Väljer vi att anskaffa 10 stycken så blir det till att vi betalar hälften av t.ex. Schweiz utveckling av ett nytt stridsflygplan. De 90 extra flygplanskroven ifrån de 10 stycken vi redan är ålagda att köpa blir då till självkostnadspris. Vi har ju redan betalat utvecklingen genom de 10 första.
Att Jan Salestrand redovisade det kommande flygplanbehovet är skiljt ifrån anskaffningen av 10 skrov. Det kommer ifrån uppgiften att studera det framtida flygplanbehovet. Men det är klart, vi skulle ju kunna betala utvecklingen av en uppgradering av C/D samtidigt som vi skall betala för utvecklingen av E/F.
10 skrov är som sagt var försvarsindustripolitiskt beslut men att välja 90 skrov till blir försvarspolitik. Det första 10 kan Försvarsmakten välja att besluta om men den resterande flottan kan Försvarsmakten ha synpunkter om.
Jag är rädd för att Försvarsmakten kommer att få ansvaret för Schweiz kommer att bli likadant som vi har för Tjeckien och Ungern. D.v.s vi kommer att med dessa 10 skrov bedriva utbildning, utprovning och utveckling utan att vi kommer att få annat en vissa spillovereffekter. Väljer vi att omsätta flygplanparken och när leasingen för de andra kunderna går ut så har vi en kostnad för flygplanen. Väljer vi att för Försvarsmaktens del hålla kvar i C/D kommer overheadkostnaden för E/F ändå att finnas där trots att vi inte själva använder flygplanet.
J.K Nilsson
Jakob, riksrevisionens kritik om hur försvarsdepartementet jobbar gäller för tidigare år också. Man har kört direktstyrning, muntliga överenskommelser, m.m. Det bör inte stå någonstans i detalj hur riksdagen vill att försvarsmakten skall organisera basförband för marin/flygvapen eller hur ett stridsvagnsförband skall vara organiserat.
Vad gäller den gamla fina basbataljon 85 så fanns det en utmärkt skriftserie: "Anvisningar för basförband ANBAS" den var inte hemlig och skall sedan länge vara kasserad. Men jag läser ifrån utgåvan 1988, första kapitlet, andra stycket:
"1.2.1 Flygbaser
Baserna (flygplatserna) sammanförs i flygbasgrupper. En flygbasgrupp utgörs av en huvudbas, till vilken det knyts en eller flera närliggande sidobaser och (eller) reservbaser.
Huvudbasen [beskrivning av en bas90]
Sidobaserna är i regel civila eller militära flygplatser som normalt inte byggts ut med kortbanor och spridda flygplanplatser. Reservbaserna utgörs av flygplatser som kräver kompletterande utbyggnad av varierande omfattning för användning i krig.
1.2.2 Basförband
En flygbasgrupp betjänas av en basbataljon. Varje basbataljon dimensioneras med utgångspunkt dels från planerad betjäningsuppgift för flygförband, dels huvudbasens omfattning samt eventuella tillhörande sidobaser eller reservbaser. Basbataljonen utgångsgrupperas normalt med kraftsamling till huvudbasen. ..."
Så om vi skärskådar Fb00 så ser vi att regeringen vill styra betjäningsförbanden till att basera en stridsflygdivision per flygbasbataljon. Försvarsmakten organiserade då sex stycken förberedda flygbaser där stridsflygdivisionerna kunde få betjäning i princip från timme ett efter att ÖB beordrat Givakt.
Vidare organiserade man fem stycken baser där det krävdes att flottiljerna körde ut materiel och påbörjade iordningställande för att de skulle kunna tas i bruk, en planerad återtagandetid om ungefär ett år. Detta kunde göras utefter kravet som formuleras på sidan 6 i prop 1999/2000:30 :
"Regeringen finner, som framgått av avsnitt 4.3, att det inte finns anledning att ompröva de fyra huvuduppgifterna för vilka det militära försvarets resurser skall kunna användas."
Med andra ord så anvisar man Försvarsmakten att planera för väpnat angrepp av Sverige. Försvarsmakten tilldelades tillräckligt stor numerär personal så att Flygvapnet kunde organisera den, jämfört med nu, relativt stora basorganisationen. Sidorna 41 och 45 utvecklar vidare kravet för luftförsvaret med avseende på försvar av Sverige.
I prop 2004/05:5 anger man på sidan 34 att Försvarsmaktens militära försvar av Sverige kommer i sista hand:
"Försvarsmakten skall också, efter allvarlig och varaktig säkerhetspolitisk försämring och successiva beslut av riksdag och regering, kunna utveckla förmåga att möta olika former av mer omfattande militära operationer som hotar Sveriges fred och självständighet. Uppgiften ställer krav på att kontinuerligt upprätthålla grundläggande kompetenser, för att på sikt kunna utveckla en mer omfattande försvarsförmåga."
Rangordningen var att Försvarsmakten skall i utgångsläget ha förmåga att delta i fredsfrämjande insatser. I andra hand som beredduppgift också kunna utveckla förmåga att delta i fredsframtvingande insatser. Och som sagt i sista hand...
Jag har debatterat med Allan Widman om konsekvenserna för flygvapnet och där mer specifikt Länk16. Var någonstans finner vi stöd för att vi skall ha ett nationellt länksystem här? Var någonstans kan Försvarsmakten rättfärdiga att vi skall ha fler krigsbaser än de som krävs för att kunna öva internationella insatser?
Dolkstötslegend eller ej, det är rätt uppenbart vilka beslut som riksdagen fattat men i vanlig ordning så gör man stort nummer av avvecklingar av fredsförband. Vilket är förståeligt då det drabbar personer som blir uppsagda, kommuner förlorar statliga arbetstillfällen, m.m. Så ja, nu står vi här och väntar på att få riva upp asfalten på taxivägar, kortbanor, flygplanfickor och uppställningsplatser, ta bort och fylla igen skyddsrum och värn, m.m på Gunnarns/Storumans flygbas.
En anskaffning av E/F är beordrad av Riksdagen, hela 10 stycken skrov skall försvarsmakten anskaffa om annat land väljer flygplanet. Jag väljer att se saken som att nu när vi ändå skall köpa flygplan som bara innebär kostnader för Flygvapnet så varför inte omsätta flygplanparken med flygplan som kan göra bra ifrån sig på andra sidan år 2020.
Väljer Försvarsmakten att anskaffa en tillräckligt stor mängd flygplan så kan vi vara med och påverka utformning så att det blir användbart för markpersonal, m.m.
Väljer vi att anskaffa 10 stycken så blir det till att vi betalar hälften av t.ex. Schweiz utveckling av ett nytt stridsflygplan. De 90 extra flygplanskroven ifrån de 10 stycken vi redan är ålagda att köpa blir då till självkostnadspris. Vi har ju redan betalat utvecklingen genom de 10 första.
Att Jan Salestrand redovisade det kommande flygplanbehovet är skiljt ifrån anskaffningen av 10 skrov. Det kommer ifrån uppgiften att studera det framtida flygplanbehovet. Men det är klart, vi skulle ju kunna betala utvecklingen av en uppgradering av C/D samtidigt som vi skall betala för utvecklingen av E/F.
10 skrov är som sagt var försvarsindustripolitiskt beslut men att välja 90 skrov till blir försvarspolitik. Det första 10 kan Försvarsmakten välja att besluta om men den resterande flottan kan Försvarsmakten ha synpunkter om.
Jag är rädd för att Försvarsmakten kommer att få ansvaret för Schweiz kommer att bli likadant som vi har för Tjeckien och Ungern. D.v.s vi kommer att med dessa 10 skrov bedriva utbildning, utprovning och utveckling utan att vi kommer att få annat en vissa spillovereffekter. Väljer vi att omsätta flygplanparken och när leasingen för de andra kunderna går ut så har vi en kostnad för flygplanen. Väljer vi att för Försvarsmaktens del hålla kvar i C/D kommer overheadkostnaden för E/F ändå att finnas där trots att vi inte själva använder flygplanet.
J.K Nilsson
