Gotland

Jag vill med detta inlägg gjuta lite olja på vågorna i diskussionen om svenska stridskrafter på Gotland. Försvarsdebattörer har ondgjort sig över bristen på stridskrafter baserade på den svenska ön ute i Östersjön. Och nu senast så föreslår Folkpartiets Jan Björklund att Gotlandsbrigaden åter skall sättas upp.

Jag är ytterst ambivalent i denna diskussionen, min gode bloggkollega Wiseman har visat på nyttan av Gotland i ett luftvärnsperspektiv:



Bilden visar det ryska luftvärnsrobotsystemet S-400 med 240 km räckvidd vid en gruppering i Visby. Som vi alla vet har robotsystem en enastående uthållighet när det väl är grupperat. Det här systemet utgör ett veritabelt minfält för luftstridskrafter över hela den delen av östersjön. Analogt så kan vi se hur sjömålsrobotar på Gotland kan vara lika hotfulla.

Men låt mig bara blicka tillbaka till vad Jan Björklund hade på sin kravlista för svenska försvarsmakten:

1. Gotlandsbrigaden (P18) bör återuppsättas.
2. Visbykorvetterna har hittills kostat drygt 10 miljarder kronor, trots det är de inte användbara. Korvetterna måste nu färdigställas, beväpnas och förbandssättas.
3. Armén bör på sikt organiseras i fem brigader i en förbandsreserv som kan mobiliseras på relativt kort tid. Det nya systemet med bataljonsstridsgrupper har tillkommit för att försörja de internationella insatserna, men för att försvara Sverige krävs större enheter, brigader. Alla moderna befintliga stridsvagnar, stridsfordon, artilleripjäser och luftvärnssystem skall bibehållas. Den avveckling som har varit tänkt av moderna stridsfordon bör inte få genomföras.
4. Krigsplanläggningen för att försvara Sverige behöver återupptas. Det överbyråkratiserade Högkvarteret på Lidingövägen behöver brytas upp i bland annat några regionala staber. Man kan tänka sig tre militärkommandon för att planera och leda försvaret; ett i nord, ett i syd och ett särskilt Östersjökommando.
5. Flygvapnet bör inte minskas mer. Dagens antal Jas-plan bör bibehållas och moderniseras utifrån svenska operativa behov.
6. Vi inser att ökade försvarsambitioner kan komma att kräva ökade ekonomiska ramar. Vi är i så fall beredda att fatta sådana beslut under nästa mandatperiod.

Vi kan snabbt se att punkten 6 kommer att snabbt krävas men låt mig diskutera punkterna var för sig.

1. En armébrigad på Gotland kommer inte att kunna göra mycket, varför? Jo om ambitionen är att hota flygstridskrafter över östersjön så är det politiskt sett mycket billigare att ha en rote jaktflyg i luften kontinuerligt. Jan Björklund har tydligt pekat ut Ryssland som en trolig angripare, för att ens nu kunna hota Gotland måste Ryssland utmana det svenska flygvapnet och det görs inte utan förmågor som lufttankning och framskjuten luftburen ledning av sina flygstridskrafter. Dessa förmågor krävs för att vara ett hot i Östersjön med eller utan Gotland, så varför vill man ha Gotland då?

Jag skulle kunna diskutera samma sak angående möjligheterna att kontrollera fartygsrörelser i Östersjön genom att placera ut sjömålsrobotar på Gotland. Den politisk enkla lösningen för Ryssland vore att låta riktiga robotbåtar börja patrullera Östersjön och komplettera med luftburna sjömålsrobotar. Kom ihåg att Ryssland måste ha den förmågan innan det kan utgöra ett hot mot Gotland

En tredje invändning är frågan om denna brigad skall vara anställd eller mobiliserad. Skall vi mobilisera den så står vi egentligen kvar på samma plats som i dag. Skall den vara anställd så har den samma problem som de övriga fyra brigaderna enligt punkten tre.

2. Visbykorvetterna är något som jag håller med om men det borde inte vara något som det bör skjutas till medel för att lösa. Det borde finnas en ekonomisk ram för införandet av dessa fartyg men man har förmodligen nallat lite av den genom att sträcka ut den i tid för att finansiera den nya kärnverksamheten: Internationell tjänst.

3. Den tredje punkten borde inte vara någon större konst att ställa i ordning, här är det snarare frågan om att sätta upp riktiga krigsförbandshandläggare ute på utbildningsförbanden och öva förbanden i mobilisering. Problemet är att Jan Björklund inte föreslår tillförsel av den kvalificerade materiell som krävs för att fem brigader skall vara trovärdiga. Man vill inte skrota bort befintlig materiell, gott så men det räcker inte, brigaderna är ändå papperstigrar.

4. Krigsplanläggning för försvar av Sverige välkomnas men vilken är grunden för den planläggningen? Regionala staber låter bra men vilken tidsrymd talar vi om och hur skall överlämningen ske. Läs gärna mitt försök att förklara förmågeglapp.

5. Att flygvapnet inte skall minskas mer tackar jag för men vad innebär det mer än att behålla antalet flygplan och sminka upp dom för nationellt försvar? Kommer vi att ha fyra reducerade divisioner som nu eller tre fulltaliga divisioner med annan utgångsgruppering än nu, Jag skulle önska mig något djärvare såsom ett återtagande av Upplands flygflottilj med uppställning av flygplan i berg och skyddade uppställningsplatser spridda på flottiljområdet. Detta skall skyddas av ett bra luftvärn. Dock är jag rädd att den här punkten resulterar i pappersförband likt den tredje punkten.

Jag är som sagt lite rädd för att det här förslaget blir bara en symbolisk handling utan någon bäring mot hot eller försvar, som jag visade ovan så riskerar vi att återigen få pappersförband på halsen.

Som Cynisk skrev: ”I huvudsak har FP:s debattartikel bra innehåll men det räcker inte hela vägen. Försvaret av Sverige måste stärkas men det görs inte med Gotlandsbrigaden.” .

Jag håller fullt med Cynisk om Gotlands betydelse för att basera stridskrafter utöver de robotförband som jag i inledningen av detta inlägg talade om.

Jag vill att den svenska försvarsmakten skall ha en god luftvärnsförmåga, god artilleriförmåga, god förmåga att föra markstrid över en större yta. Jag vill också att marinstridskrafterna skall kunna uppträda som de stridskrafter de är men med tanke på flygvapnets numerär och baseringsförmåga är den egna luftvärnsförmågan ett måste. För flygvapnets del så vill jag se en trovärdig basering av våra divisioner och då ser jag gärna att vi sprider ut våra divisioner såsom de flottiljer vi hade innan försvarsbeslut 2004 med skillnaden att Uppsala skall vara igång istället för flygskolan på Såtenäs. På flottiljerna skall flygplanen kunna ställas upp relativt skydd i fred för att vid beredskapshöjning kunna spridas på krigsbaser. Om det innebär att bygga den planerade berghangaren på F17 så må det vara så, vi kan också titta på en lösning som innebär att F13 är i gång med berget som en gång renoverades för att ta emot JAS och riktiga jordkulor av NATO-snitt. Det är först när vi kan det här som vi kan försvara Sverige.

Jag läser nu Wisemans kommentar till Cynsik, jag anser att vi inte kan måla världen helt i termer av realismmodellen. Omvärlden är mer komplex är ett parti RISK, som jag skrev så kan Ryssland uppnå samma sak utan att ta Gotland. Eftersom vi saknar riktigt luftvärn och kustartilleri så är inte lösningen en armébrigad heller. Några kompanier för att skydda de funktioner som vi vill ha på ön säger jag inget om men en Brigad? Tänk på att en svensk brigad är upp till 5 500 man stor, skall den mobiliseras så är inte mycket vunnit jämfört med i dag och är den anställd så kostar det stor summa som jag tror inte motsvarar nyttan.

Det är inte Gotland som skall försvaras, det är Sverige som skall försvaras. Om vi kan försvara Sverige så kan vi försvara Gotland.

J.K Nilsson