Markoperativ tyngdpunkt

Med markoperativ tyngdpunkt menas enligt försvarsberedningens rapport ”Försvar i användning” sid. 38:

”Med markoperativ tyngdpunkt ska gemensamma operationer mot ett strategiskt och civil-militärt helhetsbaserat slutmål genomföras. Syftet är att uppnå eller behålla markoperativ kontroll i hela eller delar av ett operationsområde, vilket är en förutsättning för att skapa skydd och säkerhet i insatsområdet.”

Vi skådar här ett annat begrepp: Markoperativ kontroll, så jag fortsätter att läsa i rapporten:

” Markoperativ kontroll kräver uthållig närvaro av markstridsförband eftersom markstridsförbandens förmåga att ta, försvara och kontrollera terräng är en förutsättning för gruppering, basering och insats av såväl egna markförband som sjö- och luftoperativa enheter. Det innebär vidare att marin- och luftstridskrafter primärt stödjer operationer på land.”

Aha Markoperativ tyngdpunkt motsäger inte då innehavet av ett flygvapen, jag läser också vidare:

” Marin- och luftstridskrafter ska också kunna bidra till hävdandet av den nationella suveräniteten. I första hand sker detta genom att kunna hantera kränkningar och incidenter i luften och till havs nationellt och i närområdet. Det finns också ett behov av att kunna genomföra marin- och flyginsatser tillsammans med andra för till exempel patrullering och övervakning av havsområden och luftrum utanför vårt närområde.”

Trots att försvarsmakten skall agera med fokus mot Markoperativ tyngdpunkt så innebär det inte ett förkastande av andra försvarsgrenar än arméns förmåga till ”boots on the ground”. Tvärtom, flygvapnet och marinen pekas ut som viktiga för både det nationella försvaret och stödjandet av internationella insatser. Någon armébroder/syster (läs kommentarerna) har uttalat tveksamhet inför flygvapnets bemanning och menat att det är här det skall sparas med tanke på uttalandet om att försvarsmakten skall arbeta med en markoperativ tyngdpunkt. Som jag visade i ett tidigare inlägg är flygvapnets bemanning av basbataljoner personalkrävande och har till synes en låg uteffekt. Vi kan räkna med att ett par, tre tusen anställda levererar åtta till sexton stridsflygplan och ett antal transportflygplan dygnet runt. I kris och begränsad insats så menar jag ändå att det är väl placerad personal för arméns räkning, dessutom kommer arméstridskrafter att få bevaka flygbaser. Eget flyg i luften innebär en större rörelsefrihet för armén som annars får leka ”sittande ankor” med tanke på sitt eget näst intill obefintliga luftvärn. I brist på lufthor kan flyget leverera direkt stöd eller indirekt genom anfall bakom fiendens främre stridskrafter. Dessutom kan flyget vara en spaningsresurs för markstridskrafterna.

Så nej, ”Markoperativ tyngdpunkt” innebär inte ett fribrev för fortsatt kastrerande av luftstridskrafter.

J.K Nilsson