Öst och västs problem, en Kinesisk möjlighet?

Carl Bildt ger råd till Sri Lanka, problemet är bara vår utrikesministers trovärdighet kraftigt har sargats i frågan om stater med seccesionsproblem. Vi ser bara hur snabb utrikesministern var att, på svenska regeringens vägnar, erkänna Kosovos nya status. Den senare handlingen har rätteligen kritiserats.

Det här är ett problem, hur skall Sverige kunna ses som en neutral medlare i konflikter? Ryssland har också i sitt erkännande av Georgiens utbrytarrepubliker diskvalificerat sig för att kunna fördöma eller ge stöd i olika inomstatliga konflikter med risk för seccesion. Vad återstår då? Inte mycket, vi får ligga lågt och pyssla med ”tyst diplomati” och eventuellt ta upp frågorna i inofficiella forum. Efter en tid så har det normalt korta mänskliga minnet glömt vårt övertramp. Eventuellt kommer det att gå lättare efter ett regeringsskifte, hur många kommer ihåg oppositioners ställningstaganden?

Har vi ett Kina på ytterligare uppåtgående i världspolitiken? Den uppåtgående solens land har ju inte gjort sig känd här i världen för att kritisera övergrepp på mänskliga rättigheter eller överhuvudtaget visat en vilja att lägga sig i andra länders inre angelägenheter. Kommer Kina att ta mark utanför den Afrikanska kontinenten?

J.K Nilsson