Hanlons rakkniv

Hanlons rakkniv illustreras av följande citat: ” Never attribute to malice that which can be adequately explained by stupidity.”

Jag tänkte med detta inlägg tänka högt om försvarsmakten, FML och den politiska ledningen av FM med tanke på de kommentarerna till Wisemans senaste inlägg: http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2009/05/lank-16-och-bloggosfaren.html , http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2009/05/krig-en-forlangning-av.html och http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2009/05/undergangen-politrukernas-uppenbarelse.html

Kommentarerna handlar främst om att anklaga olika okända individers delaktighet och skuld i förmågebristen hos främst flygvapnet i lednings och vapeninsatsförmågor. Jag anser att detta är ett felaktigt angreppssätt.

Som jag ser det så har FM inte styrts av en fast hand på länge. Sverige har inte haft en konkret militär hotbild sedan murens fall och senare sovjetunionens upplösning. I förvirringen som uppstått efter detta har det utvidgade säkerhetsbegreppet införts där hotet mot Sverige varit främst påfrestningar på det svenska samhället i form av kraftiga flyktingströmmar i från öst och den negativa miljöpåverkan som vi människor skapat. I sin iver att hejda flyktingströmmar har bl.a. försvarsmakten varit snabba att legitimera försvarsmakten genom dess förmåga att mobilisera militärt våld. Detta har nu kulminerat i det populärt använda begreppet "Afghanistandoktrinen". I ett flertal utrikespolitiska deklarationer har det fastslagits att Sverige försvaras bäst i utlandet.

I ett parallellt spår till hotbildstransformeringen har den ekonomiska frågan påverkat försvarsmakten. Genom att det direkta militära hotet mot Sverige minskat till att nu uppfattas som obefintligt har försvarsbudgeten setts som ett område att knapra på för att på marginalen finansiera övriga statliga satsningar. Inför försvarsbeslut 04 manifesterades detta genom att den dåvarande statsministern en lång tid innan beslutet lova att tre miljarder skulle överföras ifrån försvarsbudgeten för att finansiera en satsning på det svenska polisväsendet. Mellan försvarsbesluten har man ålagt försvarsmakten anslagssparanden vilka ej återbetalats till efterföljande budgetår. Det är som bekant endast rörliga kostnader som man snabbt kan göra en besparing när budet om anslagssparande kommer in. Fasta kostnader kan i princip endast kapas genom försvarsbeslut. Rörliga kostnader är produktion av krigsförband, övervakning och hävdande av Territoriell integritet, Internationella insatser och stöd till samhället. I en prioritering på kort sikt vilket är det fördelaktiga valet att prioritera ned? Jag ser krigsförbandsproduktionen som det naturliga valet.

Om vi nu skall växla ihop dessa båda spår till ett spår så ser vi att kravet på försvarsmakten radikalt förändrats samt att det saknats en ekonomi att genomföra den förändringen i.

Av mitt första spår så kan vi dra slutsatsen att försvarsmaktens förmåga och organisation måste förändras. Redan BA01, det första svenska rotationsförbandet i Bosnien vid tiden för Jugoslaviens sönderfall visade att den materiell som vi tänkt använda i händelse av krig mot Warzavapakten inte dög till en modern internationell insats, Svenska försvarsmaktens förråd tömdes på det användbara och lämnade endast "icke kvalificerad" materiell kvar i Sverige. Detta var en ögonöppnare och slutsatserna efter "Operation Desert Storm", FN:s krig mot Irak tidigt 90-tal visade att den svenska försvarsmakten materiellt måste förändras i grunden. Här ser vi ursprunget till "NBF" (det NätverksBaserade Försvaret) som illustrerades med små grupper med högkvalitativ förmåga till bekämpning och ett informationsöverläge. Detta kunde bara genomföras om vi bara vågade släppa greppet om arvet av materiell och organisation. Materiell vars sista förbrukningsdatum inföll inom tio år skulle avvecklas. Det fanns också ett krav på interoperabilitet för att kunna genomföra militära operationer i samarbete med andra staters försvarsmakter utomlands. Min uppfattning är att detta skedde på ett hyffsat på bra sätt med tydliga målbilder och ett målmedvetet arbete. Dock fanns det inslag av vissa friktioner där bl.a. nya vapenförmågor till JAS försenats av dels otydlig ledning av materiellprojekt Gripen men också oförmåga av utländska leverantörer att leverera.

Att leda ett förband stort som NBG 08 genomfördes under det kalla kriget av en bataljonschef av majors grad. Uppgifterna som NBG 08 förväntades kunna lösa i de mest skiftande miljöer kräver en brigadgeneral. Försvarsmakten måste alltså förändra ledningsstrukturen för att kunna leda förband. I olika projekt, övningar och demonstrationer har man försökt att lösa detta genom att förändra organisationen hos de ledande organen för försvarsmaktens olika typer av förmågor. Försvarsmakten har i sig haft en otydlig ledning och då varit oförmögen att leda sig och sin verksamhet. Detta har sitt ursprung i att det inte funnits resurser att dels leda en organisation med krav på funktion och dels förändra organisationen, organisationen måste alltså både förändra sig och producera funktion. Nackdelarna med den förändringsprocessen är uppenbara.

I samband med försvarsbeslutet 2004 så tog man beslut om att Sverige skulle vara ledande i att sätta upp NBG 08 och man började tala om det insatta insatsförsvaret, inte NBF längre. ÖB talade om NBG som en "katalysator" för förändringsarbetet, nu måste det finnas en fungerande organisation för mindre insatser i internationell miljö. Som följd av detta så inrättades ett antal "accelerationsspår" ett annat stöd i förändringsarbetet var att exklusivt nationella förmågor ej skulle anskaffas samt att sådana förmågor skall avvecklas.

Jag har nu tecknat den kompletta historien för min analys.

Försvarsmaktens förändring måste nu skyndas på inom krympande ramar för att uppnå nya förmågor. För att kunna genomföra detta måste kortsiktiga vinster prioriteras på bekostnad av långsiktiga förtjänster, ett fullt naturligt risktagande. Flygvapnet har i princip valt bort nationell dataledning av JAS för att kunna få förmåga att fungera som ”Force Enabler” till NBG 08. Exklusiv nationell förmåga bort och internationell interoperabel förmåga: Entrée. Resultatet av att leda och omorganisera samtidigt visar sig i oförmågan att hantera, för stunden, mindre viktiga saker såsom framtida förmågor. Den politiska ledningen har uppenbarligen inte förstått vad som pågick i samband med denna transformation av försvarsmakten, nuvarande försvarsminister har uppvisat en brist på insikt om vad tidigare försvarsbeslut sagt, avvecklingen av de svenska flygbaserna är ett konkret exempel. Ett mindre konkret exempel är nedprioriteringen av dataledningen av svenska flygstridskrafter.

För att återknyta till Hanlons rakkniv så vill jag mena att orsaken till de dumheter som Wiseman och dennes skribenter beskriver går att förklara med att systemet blivit dumt, inte enskilda elaka individer. Jag vill att landets politiska ledning tar ett järngrepp om försvarsmakten och tar ett antal beslut om att antingen lätta på produktionskravet eller tillföra mer resurser i form av ekonomi, organisatoriska och konsekventa beslut.

J.K Nilsson