söndag 17 januari 2010

Internationella insatser dimensionerande för svenska FM



Jag vill med detta inlägg diskutera Peter Neppelbergs artikel som är publicerad i sin helhet av Wiseman och återfinns också på ledarbloggen hos SvD. Vi diskuterar alltså Länk 16.

Jag tvivlar på att det finns en avsikt att bakvägen knyta Sverige till NATO genom att avveckla den nationella förmåga att text/trafikskyddat datastridsleda svenska flygstridskrafter. För oss som funnits i det svenska försvaret under 2000-talet vet att det närmast varit kontraproduktivt att tala om det svenska försvarets behov för att försvara Sverige, förre ÖB kallade föraktfullt oss som är tveksam till att internationella insatser skall vara en huvuduppgift för FM och dimensionerande för ”Ubåtar”. Man har tryckt på de politiska uttalanden om att vi måste ut och säkra svensk säkerhet innan hoten når oss, allt annat har i princip varit landsförräderi.

Proposition 2004/05:5 ”Framtidens försvar” (propositionen till Försvarsbeslut 2004) anger att vi skall kunna ha 8st JAS 39 i beredskap för internationella insatser. Och två radarflyggrupper FSR 890 skall vidmakthållas.

Proposition 2005/06:1 (budgetpropositionen 2006) Säger att en reducerad grupp FSR 890 har behållits men skall avvecklas och delar behållas för att utvecklas som demonstrator.

Demonstratorn har genom affärer där Ericson/SAAB sålt PS890 utvecklats till ASC 890.

Proposition 2008/09:140 (proposition till Försvarsbeslut 2009) säger att flygstridskrafterna skall ha en ledningsflyggrupp ASC 890.

Liknande resonemang kan vi spåra i utvecklingen av F100 eller modifieringen av ett antal JAS 39A till C/D.

Försvarsbeslut 2004 säger vidare att det är behovet för internationella insatser som skall vara styrande. Jag tycker mig skönja en viss spårbarhet mot varför vi sitter i den ledningssitsen vi gör. I ett internationellt perspektiv så är det rätt att satsa på Länk 16. Vill vi i Sverige stå som värd för internationella övningar och delta i övningar och insatser så är Länk 16 den enda vägen att gå. Jag tycker mig se att man tagit en risk för att kliva in i det internationella finrummet.

Jag tror att en återgång till TARAS blir svår och onödigt dyr, att bara förlita sig på Länk16 är ett politiskt risktagande för det svenska nationella försvaret men det är också en nödvändig komponent genom vår solidaritetsförklaring inom ramen för EU-arbetet. Finns vi inte på Länk16 så finns vi inte i omvärlden bland andra deltagare.

Jag lägger därför förslaget att komplettera Peters första förslag om att löpa linan ut och köpa länk 16 och genomföra lösningen som Frankrike har valt till sina Rafale (Väpnaren har en kopia av artikeln). Företaget Thales har en apparat de kallar ”TRA 6030-N:NextW@ve” med funktionen LX16 som Thales kallar den, en sändare som arbetar bredvid Midsterminalen. NextW@ve är så pass liten att det borde finnas plats i flygplan JAS 39 för den. Med denna apparat så uppnår vi funktionalitet av Länk 16 men vi inkräktar inte på länk 16 transmissionsmässigt, jag lämnar det tekniska för de intresserade. Det är också en "of the shelf" lösning som är så önskvärd i dag.

Med MIDS och NextW@ave så kan vi fortfarande köra Länk 16 om så önskas men vi kan också köra text/trafikskyddade överföringar utan att vara beroende av krypton ifrån NATO om så önskas. Att vi inte får med hela den smakliga lösningen som TARAS innebär är en uppoffring vi får göra om vi vill vara internationella.

J.K Nilsson

Inga kommentarer: