onsdag 29 februari 2012

Strilaren II.s "REMO"

Följande inlägg började som ett svar på en kommentar hos Allan Widman men jag såg att det blev lite långt och förmodligen förtjänar ett eget blogginlägg. Se det som en försmak då det senare kommer ett djupare inlägg med mera referenser och kött.

Entreprenören, 204 flygplan var det man beställde i från början. En "flotta" med både A/B och C/D flygplan levererade i tre delserier.

Första delserien var "prototyper" för utvärdering i Svenska försvaret. Delserie två skulle vara den stora massan A/B-flygplan som beställdes men där man lyckades omförhandla de sista 20 flygplanen i serien att bli någon slags C/D-light. Ett flygplan som avviker ifrån A/B genom att vara utrustade med lufttankning, OBOGS och Avionik avsedda för C/D men i allt annat väsentligt var dessa A/B maskiner av "senaste" snitt. Ifrån Delserie ett och två har flygplan modifierats till C/D för leasing till Ungern och försäljning till Thailand

Delserie tre var C/D-maskiner med olika status och förmågor att kunna verka i olika klimat. Ur denna delserie har 14 flygplan leasats ut till Tjeckien. Alltså har vi efter leasingaffären 80 Flygplan C/D med varierande förmågor, några har havirerat så vi är väll nere på 75 - 76 kvarvarande C/D-flygplan.

Dessa flygplan räcker precis till för att beväpna fyra insatsdivisioner men det blir inget kvar för att bedriva flyg och markutbildning på, vi har inget att bedriva tekniks och taktisk utveckling med. Vi måste finna oss i med valet av ett eget flygplan att kunna utveckla och utbilda på det själva. Nu när vi har ett antal kunder som köpt flygplanet så måste det med den försäljningslösning som skapades finnas ett "moderflygvapen" i Sverige för att kunna göra det som Finnar, Norrmän, m.fl. köper av USA.

I sverige tog vi då för ett antal år sedan beslutet att modifiera ett tjugiotal A/B till C/D och skrota ut resten av A/B-parken. Vi skulle då ha 100 st C/D-flygplan.

Nu när/om Schweiz köper ett tjugotal 39NG måste vi, genom vårt val av försäljningssätt, stödja det Schweiziska flygvapnet med utbildning och utveckling av flygplanet. Precis som på samma sätt vi var tvungen att vidmakthålla flygplan 35 då Finland och Österrike var sist ut att flyga flygplanstypen. Svenska regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att genomföra detta stöd och för att kunna göra detta får försvarsmakten köpa 10 stycken 39NG . I Sverige skall vi alltså ha förmåga att genomföra utveckling och vidmakthållande av två flygplanssystem igen.

På sikt behöver vi p.g.a politiska beslut utveckla flygplan JAS 39 C/D till förmågor som beskrivs i 39NG. I utvecklingsplanen för JAS 39C/D ligger redan det elektroniska innehållet i 39NG. Det blir alltså ingen extra utvecklingskostnad för avioniken. I grunden är det samma flygplan, Skillnaden där mellan A/B och C/D är större än skillnaden mellan C/D och NG. Skulle vi vara lojal med utvecklingsplanen för C/D så innebär det en högre kostnad än att modifiera C/D till 39NG.

Alltså är det för vår skull rationellt att ta beslut om modifiering av ett åttiotal C/D till NG för våra insatsdivisioner med avseende på de kostnader vi ändå har dragit på oss. I detta kan ligga att vi ännu inte fått alla våra C/D levererade, det är förmodligen ett tiotal flygplan kvar. Vi kan alltså ha frihet att besluta om A/B till NG modifiering av ett tiotal flygplan eller använda de sista tjugo C/D som är av senaste snitt och motsvarar de som våra C/D-kunder har köpt för utveckling av det flygplanet och utbildning i enlighet med det exportåtagande vi gjort.

GW, att Schweiz betalar mer för sina flygplan än vi får våra är att Schweiz måste investera i ny infrastruktur för flygplanet, vi har redan gjort det. Schweiz måste köpa nytt innehåll till flygplanen, vi har redan mycket av innehållet flygandes i dag i våra flygplan som går att flytta över till NG-skroven.

J.K Nilsson

lördag 25 februari 2012

Realpolitikens sanna ansikte

Ja, jag vet att det är omänskligt att utnyttja andra människors tragedier men just nu ser vi ett exempel som är för värdefullt att inte ta rätt på och jag hoppas att min text kan vara bidragande till en förändring på många ställen.

I France 24 kan vi läsa hur Ryssland anser sig tvungna att hålla ingångna avtal med Syrien och genomföra följdleveranser av krigsmateriell då det inte finns några bindande folkrättsliga sanktioner som hindrar Ryssland att genomföra detta. Noterbart är att Ryssland själva hindrat dessa sanktioner ett flertal gånger i FN.s säkerhetsråd.

Det pågår ett inbördeskrig i Syrien där spelare som Saudiarabien och Iran är involverade på varsin sida, precis som vanligt i en mellanösternkontext. Vi bevittnar något motsvarande Jugoslaviens sönderfall med övergrepp på befolkningen och flera grupper som erhåller internationellt stöd när de bekrigar varandra. Vi har exempel på propaganda som spåras tillbaka till stödländerna i konflikten. Skillnaden är att vi inte ser lika tydliga kärnområden eller försök till statsbildningar där det kan vara ett brutalt totalt krig samtidigt det kan vara relativ fred i andra områden.

Vi ser alltså hur realpolitiken fungerar. En eller flera mäktiga spelare gör som de vill och kan ta skydd bakom vårt gemensamma regelverk. Är det någon som tror att det skulle kunna vara annorlunda i Skandinaven med omnejd? Vår tolkning av Lissabonfördraget och vårt avvisande av ett medlemskap i NATO ställer högre krav på vår egen säkerhetspolitik än dagens Laissez faire politik på säkerhetsområdet. Försvarspolitiken måste utformas så att vår Försvarsmakt blir så robust att den kan hålla ut vid ett försämrat säkerhetsläge så att vi kan ta emot hjälp och avlastning. Vi kan vara säker på att det kommer att bli en hel del politiskt schackspelande och kan vi annat än utgå ifrån att storspelare som påverkar oss kommer att stå på varsin sida i FN.s säkerhetsråd?

J.K Nilsson

söndag 19 februari 2012

Bättre sent än aldrig…

Har just nu tagit mig igenom Annika Nordengren Christensens Newsmillartikel: Tolgfors nya försvarsplan passar bara vänsterpartiet ifrån 2008 men är nyligen uppdaterad. Newsmill är tyvärr inte bara ett ställe att publicera bra artiklar utan även ett ställe där de mest stolliga idéer kan torgföras och en del hävdar som merit att de blivit publicerad på Newsmill. Därför kan det ta tid för mig att läsa guldkornen som skrivs där.

Nåväll, grunddragen i Annikas artikel är att Georgienkriget var en vattendelare för synen på det svenska försvaret. Före Georgienkriget fick det svenska nationella försvaret bli en utvecklat ifrån utvecklingen av de internationella insatserna. Nu skall de internationella insatserna utvecklas ifrån det svenska nationella försvarets grund. Visserligen har jag själv med en dåres envishet talat om att om vi kan slåss borta så kan vi slåss hemma. Till mycket stor del stämmer detta än i dag men i en del måste jag nyansera detta.

Med utgångspunkt i att de internationella insatserna skall utveckla den svenska nationella försvaret så kommer följande att ske. Vi kommer inte att ha några fasta punkter att hänga upp försvaret på i form av föreberedda flygplatser som flygbaser. Vi kommer att enbart vara hänvisade till sjögående bunkring m.m. för marinen och Armén skulle behöva frakta runt sin materiel mot en tänkt försvarsriktning. D.v.s. skall vi bygga hela vår förmåga på kraven som de internationella insatserna kräver så blir det hiskeligt dyr materiel. Skall vi basera allt på att det skall vara lätt att transportera så drar kostnaderna iväg och vi får inte så mycket pang för pengarna.

Vänder vi på att låta våra internationella insatser bygga på ett nationellt försvar så kan vi bygga kvantiteten på baseringar och förråd i Sverige. Vi har hemvärnsgrupper som skulle kunna ha GSS/T eller HV-insats för bevakning och insats runt dessa förråd och baser. Vi skulle kunna ha en mindre mängd materiel för att snabbt kunna förstärka i en riktning och nyttja vissa delar av den rörliga materielen i internationella insatser. Vi sparar en hel del pengar och framför allt så får vi riktigt mycket pang för pengarna

Det är min syn på skillnaderna.

J.K Nilsson

lördag 18 februari 2012

Gotland revisited

Vi tar en sväng med Gotland igen efter Generalen Grundeviks inspel i veckan, Gotland återtas i krigsplanläggningen iform av att det skall skapas/omfördelas ledningsförmåga till ett ”Detachement Regional ledning Gotland”. Utspelet har välkomnats av i stort sett alla försvasbloggare jag har i min blogglista. Jag tänker inte vara sämre än att jag också välkomnar detta utspel. Jag hoppas och tror på att det finns kloka människor som också kommer att fördela lämpliga stridskrafter i väl avvägd mängd till ön.

Både Cynisk och jag har tidigare skrivit vad vi tycker är lämpligt. För två år sedan kom Folkpartiets partiledare Jan Björklund, Försvarspolitiske talesperson Allan Widman och den utrikespolitiska talespersonen Birgitta Ohlsson med sitt utspel om svensk nationell försvarsförmåga, för Gotlands del förespråkade man ett upprättande av Gotlandsbrigaden. Men som både Cynisk och jag var överens om så ser vi att någon stor markstridsbrigad kommer inte på fråga. Knappt ens en manöverbataljon är lämpligt att låsa fast på ön. Det vi talade om var luftvärn sjömålsrobotar och markförband för att kunna skydda och betjäna dessa robotförband.

Läs mer om mottagandet av AIs förslag hos Wiseman, Skipper, Cornucopia och Försvar och säkerhet.

J.K Nilsson