söndag 17 oktober 2010

Just war?

Den gode Chefsingenjören har ånyo varit en inspirationskälla. Jag väljer därför att publicera delar av min C-uppsats i statsvetenskap. Titeln på detta inlägg är den ordlek jag hade som tentativ titel på min uppsats.

2.2 Rättfärdigt krig

Ett offensivt rättfärdigt krig måste i dag ha FN:s välsignelse för att folkrättsligt vara korrekt eller varandes ett krig fört att kunna försvara sig i enlighet med FN:s 51:a artikel. Historisk sett har tidiga tänkare fört fram idéer om att ett rättfärdigt krig har religiösa grunder, hellre att slåss för en medmänniska än att egoistiskt slåss för sig själv. Vi ser alltså att ett rättfärdigt krig är ett relativt begrepp och används för att synliggöra sina egna värderingar. (Syse, 2004)


2.3 Walzer

Walzer skriver inte upp punkter som skall följas för att avgöra om ett krig skall anses som rättfärdigt. Boken Just and Unjust Wars beskriver de olika moraliska avgöranden som människor ställs inför när krig skall bedömas.

De moraliska skyldigheterna som Walzer pratar om inbegriper bl a tanken att den som har möjligheten är också skyldig att stoppa pågående grymheter mot människor. (Walzer, 2000: 108) Den som också använder sig av denna skyldighet blir också skyldig att använda vapenmakten på ett moraliskt korrekt sätt, vilket innebär att distinktionen mellan militära mål och civila måste vara tydlig. (Walzer, 2000: 304-327) Insatsen skall vara helhjärtad för att kunna stoppa det som sagts vara anledningen till insatsen och efterarbetet till kriget skall vara inriktat på att säkra införandet av de mänskliga rättigheterna. (Walzer, 2000: 109-124) Likt Ove Bring resonerar Walzer efter FN stadgan för att legitimera humanitära interventioner, trots att skyddet av statssuveräniteten finns, existerar också skyddet av de mänskliga rättigheterna. Brottet mot de mänskliga rättigheterna fråntar den skyldiga staten sin suveränitet. (Walzer, 2000: 86)

Walzer tar upp två fall som han karaktäriserar som humanitära interventioner. Det ena fallet är USA:s intervention på Spaniens sida under ett kubanskt uppror 1898. USA stoppade blodbadet som pågick, vilket enligt Walzer kännetecknar en humanitär intervention. Dock så kan fallet inte riktigt omfattas av begreppet humanitär intervention, eftersom USA inte stödde det moraliskt rätta med nationellt självbestämmande. (Walzer, 2000: 102) Det andra fallet som Walzer exemplifierar med är indiens intervention i Östpakistan, vilket senare formades till staten Bangladesh. Indien menade att man stödde den nationella självbestämmanderätten i Östpakistan samt att ingen Indisk överhöghet etablerades utan sedan Östpakistan bytte namn blev staten självständig. Walzer menar att trots att huvudsyftet med interventionen var att ge sig på sin antagonist Pakistan så kan insatsen ändå betecknas som humanitär och därmed en legitim handling. (Walzer, 2000: 105)

Walzer resonerar sålunda efter västerländska värderingar, vilket kan väcka anstöt i andra kulturer likt Kina och Indien i sina invändningar mot Kofi Annans uttalanden. Trots sitt allmänna resonerande kan man urskilja punkter som kan användas för att bedöma om en insats är legitim enligt begreppet humanitär intervention.

1) Insatsen skall föranledas av grova brott mot de mänskliga rättigheterna

2) Insatsen skall vara beslutsam för att på ett målmedvetet sätt stoppa brotten mot de mänskliga rättigheterna

3) Insatsen får inte kränka de mänskliga rättigheterna, sålunda måste krigets lagar efterföljas och hög tröskel skall finnas vid användandet av proportionalitetsprincipen

4) Insatsen skall avslutas när det inte längre föreligger något hot mot de mänskliga rättigheterna längre

5) Insatsen får inte vara en förevändning för att utöka det egna landets territorium eller på annat vis skaffa sig överhöghet där brotten begåtts

2.4 Ignatieff

Ignatieff menar att det är viktigt att omvärlden visar att den bryr sig om när det inträffar mänskliga tragedier i andra länder. Denna omtanke skall ta sig uttryck i att omvärlden med västliga värderingar ska använda militärmakt för att uppnå resultatet att människor slutar dödas eller fördrivas från sina hem. (Ignatieff, 2000: 68ff)

För att tillåtas inleda en väpnad intervention i ett inbördeskrig med diverse pågående hemskheter sätter Ignatieff upp två kriterier som skall vara uppfyllda. (Ignatieff, 2000, 63)

1) En pågående etnisk rensning, vilken kan ta sig uttryck i fördrivandet av människor från sina hem eller massdödandet av människor. I bägge fallen kan stora flyktingströmmar uppstå. Ignatieff pekar på att det skall finnas en systematik i angreppet på människorna.

2) Dessa flyktingströmmar skall hota fred och säkerhet för grannländerna där konflikten utspelas.


Ignatieff ställer upp två villkor för att inleda det väpnade försvaret för de drabbade människorna.

a) Alla diplomatiska ansträngningar skall vara förgäves och alla diplomatiska alternativ skall vara provade.

b) Det måste finnas en ärlig övertygelse att det väpnade våldet kommer att uppnå målet att stoppa det mänskliga lidandet.


Dessa villkor ställs för att säkerställa att kriget kommer att vara en fortsättning av politiken dock med andra medel. (Clausewitz, 1997: 22) Legitimiteten för den väpnade striden kommer att vara beroende av dessa villkor då det undanröjer misstankar om hämnd, vedergällning, maktambitioner etc. (Ignatieff, 2000: 63-64)

Ignatieffs andra kriterium beskriver ett krav för FN att engagera sig, om nödvändigt med våld. Då det står i FN-stadgan att hot mot fred och säkerhet kräver FN:s engagemang för att motverka detta hot. Andra kriteriet beror av det första kriteriet, vilket enligt Ignatieff legitimerar väpnat våld som humanitär Intervention. (Ignatieff, 2000: 64)

2.5 Den humanitära interventionen

Både Ignatieff och Walzer resonerar utefter västerländska värderingar och rättfärdigar användandet av militärt våld för att försvara dessa. Denna problematisering görs utefter kulturella uppfattningar och kan därför som jag tidigare visat vara svåra att sprida. Dock så har de flesta av världens stater medlemskap i FN, vilket innebär att de folkrättsligt har förbundit sig att skydda de mänskliga rättigheterna. Problemet är att FN:s säkerhetsråd eller generalförsamling knappast kommer att godkänna insatser som skall göras i andan av humanitär intervention. Den slutsats man då kan dra är att en humanitär intervention kommer att ur folkrättslig synvinkel vara illegal.

De båda författarna beskriver ursprunget till insatsen som att allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna har inträffat. Walzer rättfärdigar insatsen med att brott mot FN-stadgan har begåtts, Ignatieff ställer det ytterligare villkoret att brottet mot FN-stadgan skall resultera i ett hot mot mellanstatlig fred och säkerhet i regionen.

Åtskillnad i diplomatins betydelse görs också, dock kan Walzer tolkas som att diplomati alltid uttöms innan krig kan användas. Det som betonas hos bägge är att den anfallna staten skall ha möjlighet att återuppstå med de mänskliga rättigheterna som förtecken och att insatsen åtföljs med ett högre krav på följandet av folkrätten.

Dessa båda författare menar då att en humanitär intervention – ”Just War” kännetecknas av att insatsen sker för att stoppa ett pågående svårt brott mot de mänskliga rätigheterna. Insatsen skall på ett trovärdigt sätt kunna förhindra ett återupprepande av brottet. Särskilda hänsyn till folkrätten måste göras för att visa på att insatsen sker med omsorg för de som är utsatta. Genom proportionalitetsprincipen, skada inte ickekombattanter mer än nödvändigt för att nå uppsatta mål, uppnås del av detta. Dock så skulle kravet att så långt som det är möjligt undvika att skada ickekombattanter.

Henrik Syse är en norsk författare med boken "Rättfärdigt krig?". Syse konkretiserar på ett tydligt sätt Walzers resonemang kopplat till Ignatieffs mer handfasta funderingar på krigs rättfärdighet. Inledandet av krig, hur krig skall bedrivas och hur krig skall avslutas visar Syse tydligt. En snabb genomläsning visar att mina försök att koppla Walzer med Ignatief är fruktsamma.

Källor:

Ignatieff, Michael, 2000, Det virtuella kriget Kosovo och därefter. Göteborg: Daidalos.

Syse, Henric, 2004, Rättfärdigt krig? Om militärmakt, etik och ideal, Stockholm: Natur och kultur.

Walzer, Michael, 2000 Just and Unjust Wars, A Moral Argument With Historical Illustrations, New York: Basic Books

J.K Nilsson

En påminnelse: Anita Lindblom - Balladen om den blå baskern



Jag vet att det är en upprepning av mitt förra inlägg men lördagens händelse har återaktualiserat inlägget. Svenska soldater befinner sig i strid utanför Sveriges gränser, hittills med samma mål och risker som Anita sjunger om men en annan färg på huvudbonaden. Jag saknar förmåga att bättre beskriva hur jag känner, istället för att riskera att bli plump så avslutar jag med att skänka en tanke till förbandet i Afghanistan, till Kenneths familj och vänner.

Läs mer hos kamraterna Wiseman, Cynisk och CI.

J.K Nilsson

fredag 8 oktober 2010

Den tredje statsmakten, Tillägg 101010 13:25



Vi har under två dagar nu läst hur SvD kritiserar den svenska Försvarsmakten för att ha ”mörkat” hur det ser ut på marken i Afghanistan. Inget kunde vara mer krystat och spelat indignerat, Försvarsmakten har gång efter annan lagt ut att svenska soldater varit i strid och på efterhand, ibland har man kallat på direkt flygunderstöd (CAS) och ibland har man löst situationen själv. Cynisk har kritiserat Försvarsmakten för att man förringat vad som hänt genom val av rubrik och val av hur man presenterar nyheter ifrån Försvarsmakten. I efterhand är Cynisk vassare då man tydligen misskött informationsinhämtning och spridning ifrån Försvarsmakten å det grövsta. Detta förhållande varken föringar eller nullifierar mitt resonemang. När två träter kan det vara mycket möjligt att båda har fel.

Jag får upplevelsen att Mikael Holmström i SvD förväntar sig en färdigtuggad text ifrån Försvarsmaktens Informationsstab. En text som är färdig att tryckas, rubrik och bildsättas med en hård vinkling. Försvarsmakten har inte bjudit på det och det är tydligen klandervärt. Jag saknar ett ”djävlar och anamma” ifrån våra självpåtagna makthavare i den tredje statsmakten. Ett historiskt exempel är när ett av våra kärnkraftverk fick sina brister uppdagade, denna rapport offentliggjordes och man släppte ett kort pressmeddelande om att rapporten var släppt men inget som beskrev innehållet. När bristerna var åtgärdade släppte man ett pressmeddelande om att bristerna som var uppdagade i den förra rapporten nu var åtgärdade. Svaret ifrån den tredje statsmakten var bedövande, kraftverkets ledning beskylldes för att man mörkat och fört svenska folket bakom ljuset. Någon i kraftverksledningen uttryckte syrlig sin förvåning över att den tredje statsmakten inte skött sitt jobb och drog en anekdot om tidigare verksjournalister/murvlars arbete, skulle man släppt en sådan rapport för tjugo år sedan så skulle man stå inför skranket efter någon timme.

Precis som vid händelsen vid kärnkraftverket får jag nu uppfattningen att vår tredje statsmakt har abdikerat och duger bara till att ofreda kändisar eller politiker som varit klantiga nog att visa sig öppet med tvivelaktiga affärer. Jag vill se att när Försvarsmakten rapporterat att man blivit påskjuten så skall Infochefen, Chefen insats och eventuellt en förbandschef stå där och svara på initierade frågor om händelsen. Vi har haft FAC (Eldledare/flygledare) sedan minst Bosnien på regelbunden basis i våra internationella styrkor. Under Kongomissionen, när Sverige ställde J29 Tunnan till FN:s förfogande hade svensk trupp möjlighet att begära direkt flygunderstöd. Att strider blir så vidriga att man måste ha CAS är sålunda ingen nyhet men något är det.

Jag tror att vi i Sverige inte insett krigets realitet, tänk tillbaks på NBG 08 där man förfasades att svenska styrkan utrustats med liksäckar , jag minns också särskilt en intervju med en soldat ur NBG08, soldaten menade att han inte tänkt så mycket på risken att dödas eller såras då han tvivlade att Svenska staten skulle våga skicka ut soldater på sådana premisser. Svenska folket tror att en svensk soldat utomlands bedriver ”Slivopatrull” modell Kosovo eller kaffepatrull på Cypern. Historierna om varför Svenska soldater valde att åka till Sinai och Gaza får mig att rodna.

Svenska soldater utbildas och får lära sig vad det innebär att vara soldat. När svenska Försvarsmakten släpper att soldater varit i efterhand och tvingats tillkalla direkt flygunderstöd vet alla insatta hur det varit. För de som inte vet hur det är det den tredje statsmaktens skyldighet att informera medborgarna. Skulle svenska Försvarsmakten släppa färdigtuggad information är det likt förbannat den tredje statsmaktens skyldighet att kolla upp och ställa till svars, jobbet måste ändå göras.

Lyssna till Anita Linblom, även om färgen på baskern ändras är det likt förbannat samma skitgöra. Som Dag Hammerskold en gang sade: “it is not a soldier’s job but only a soldier can do it”. Varför är det ett jobb som endast soldater kan sköta?

SvD 1 och 2. Sveriges Radio

101010 13:25

Jag har nu läst en utmärkt Brännpunktare av Johanne Hildebrandt i SvD, föga förvånande är den utmärkt då den stöder min argumentation om den tredje statsmaktens ansvar. (Lite självinsikt har jag trots allt kvar)

J.K Nilsson