En sådan seger till och jag är förlorad, Uppdatrerad 252224

Med dessa ord samanfattade, enligt legenden, Pyrruhs segern vid Asculum. En dag som denna så känner jag som försvarsbloggare likadant, även om jag kan verka hoppingivande så har min insikt om försvarspolitik gjort att jag ofta genomskådar de ”Ärliga blåa ögon” som Försvarspolitiker och Försvarsmakten kan visa upp.

Dagen inleddes med nyheten att regeringen anger ett anskaffningsutrymme i försvarsbudgeten för 40 till 60 stycken flygplan av en utvecklad version av JAS 39. Försvarsministerns presskonferens lämnar inga svar på huruvida man avser att avveckla en flygflottilj/två divisioner men jag anar att svaret blir så. Så jag väljer att låta huvuddelen av detta inlägg handla om regeringens försvars/industipolitik. Betänk att Försvarsmakten genom Jan Salestrand själva anger ett minsta behov, efter att ha skattat en tänkt fiendes förmåga i underkant, av 60 till 80 stycken flygplan. Försvarsministern väljer att inte tala om antalet flygplan under sin presskonferens men hon väljer att använda ord som ”Försvara hela Sverige”, Försvar i balans och liknande.

Försvarsministern väljer att formulera sig som att utvecklingsutrymmet för JAS 39 C/D intecknas och redan för de nästkommande två åren förstärks med 300 miljoner SEK om året, därefter tillkommer 200 miljoner om året. Vi ser alltså att någon form av JAS-ram formuleras. Vad jag inte kan förstå i detta är om regeringen väljer att utveckla JAS 39 C/D parallellt med JAS 39 E/F.

Wiseman formulerade problemställningen redan för fyra år sedan varför jag helt enkelt utnyttjar citaträtten till max här:

Det är väl känt att alla politiker och även officerare inom andra försvarsgrenar som förespråkar ca 60 JAS 39 jämför Flygvapnet med våra grannländer Norge och Finland som bägge har runt 60 stridsflygplan samt med Arméns och Marinens storlekar. Vad dessa förespråkare inte lyckas ta in i ekvationen är att varken Norge eller Finland har byggt ett eget flygplan. Finland utbildar egna piloter och tekniker på sina inköpta F-18, medan Norge liksom övriga F-16-brukare låter USA ta hand om detta. Framförallt ska varken Norge eller Finland utbilda något (mer korrekt några) annat lands piloter eller tekniker på sina flygplan. Ingen av länderna behöver heller bedriva någon utveckling av flygplanen eftersom man köper allt direkt från USA. På samma sätt är det med Armén och Marinen, utom möjligtvis att Marinen utbildade Singaporeaner ett kort tag på Sjöormen.

Allt ovan uppräknat ska svenska Flygvapnet lösa. Det är därför det bara finns 4 taktiska JAS 39-divisoner idag, medan det finns ~4 divisioner för all annan verksamhet som ålagts Flygvapnet direkt (exportstöd, utprovning) eller indirekt (taktikutveckling) av statsmakterna. De fyra taktiska divisionerna räknar ca 60 flygplan. De tre utbildningsdivisionerna på F 7 Såtenäs räknar runt 40 fpl. Sedan tillkommer utprovning och taktikutveckling i Linköping med drygt 10 och runt 5 fpl utlånade till SAAB för provändamål. Slutligen står också runt 5 i Halmstad för svensk och utländsk teknikerutbildning. Redan då är vi över 100 flygplan. Jag är allvarligt oroad över detta för jag tror inte att våra beslutsfattare har detta klart för sig.

Källa: http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2008/06/frsvar-i-anvndning.html

Efter att detta har skrivits tillkommer Thailands flygvapen som kund till utbildning och utprovning. Betydelsen av F7 och TU JAS i Linköping minskar inte. Däremot står vi med den mycket intressanta problemställningen att vara moderflygvapen till Tjeckien, Ungern, Thailand och i viss mån Sydafrika. Alla dessa länder opererar med JAS 39 C/D. Ungern skall leasa sina flygmaskiner fram till 2026 med tanke om köp efter leasingtiden. Tjeckien är tydligen på jakt efter ett annat flygplan nu efter 2014 om inte Svenska staten ger en billigare offert på fortsatt leasing. (Jag undrar bara om man tänker fråga Norge efter en billigare lösning?). Thailand har köpt 12 flygplan och frågan är huruvida de är intresserade att byta ut dessa flygplan redan om 15 år. Sydafrika verkar inte heller ha råd att byta flygplan under 2020-talet. Det finns alltså operatörer av JAS 39C/D som skall ha fortsatt support med utbildning och i viss mån utveckling efter år 2027.

Vi tittar tillbaka på vad Wiseman tidigare skrev om overheaden. 60 flygplan går åt till ”moderflygvapenuppgifter”. Förmodligen finns det synergieffekter att hämta i utprovning och utbildning så att vi inte kommer att behöva 120 flygplan för att supporta de två olika flygplantyperna men vi kommer att behöva minst ett 30 till 40 tal JAS 39 C/D i drift i Sverige parallellt med en ny JAS. Vår overhead i antalet flygplan kommer då att räknas till minst ett 70-tal med en fördyrad organisation att hålla dess två flygplantyper luftvärdiga.

I flygvapnets insatsorganisation kommer det då att finnas tillgängligt 20 till 40 flygplan av den nyare modellen. Med tanke på det nya flygplanets bättre förmåga och de reducerade svenska divisionerna så kanske vi kan räkna med 16 flygplan per division istället för de 18 stycken flygplanen enligt de tidigare besluten. Flygvapnets insatsdivisioner består då av en och en fjärdedels till två och en halv division med det nya flygplanet. Flygvapnet kan då sägas använda tre ungefär lika stora delar flygplan. En tredjedel JAS 39 C/D i basorganisationen, en tredjedel JAS 39 E/F i basorganisationen och tredjedel JAS 39 E/F i insatsorganisationen om vi nu skall ersätta JAS 39 C/D med JAS 39 E/F i insatsorganisationen.

Nu kommer vi till de flirtigt ”Ärliga blå ögonen”. Redan de kommande två åren skjuter regeringen till 600 miljoner kronor till försvarsmakten för utveckling av det nya flygplanet, därefter 200 miljoner kronor om år totalt 1,2 miljarder. Försvarsmaktens bidrag kommer då att bli anskaffning av utvecklade versioner av JAS 39 C/D fram till första leverenas av JAS 39 E/F någon gång under år 2018. Därefter torde utvecklingskostnaderna delas mellan JAS 39 E/F och JAS 39 C/D beroende på Thailand, Ungern, Sydafrika och kanske Tjeckiens köp av utbildning och utveckling. Kroatien och en del andra länder finns också som okända faktorer den här ekvationen. Med tanke på försvarsministerns uttalande om att Försvarsmaktens krav tillgodoses och man tillför en utvecklingsbudget för att möta överenskommelsen med Schweiz redan långt innan Försvarsberedningen gjort sitt arbete gällande för tiden när nästa försvarsbeslutsperiod löper så kan jag hoppas på att det blir utrymme för mer i nästa försvarsbeslut.

Jag hoppas att mina läsare kan läsa mellan raderna när det gäller min syn på denna försvarspolitiks inverkan på säkerhetspolitiken så att jag inte behöver skriva mer explicit om mina åsikter. Jag undrar dock hur man kunde tillåta sig att pruta 20 flygplan ifrån ÖBs underlag.

Läs också Peter Hammarberg, Staffan Danielsson, Carl Bildt, StenTolgfors, Klart skepp, Cornucopia och Johan Westerholm. 

Lägger till Annicka Engblom till "läs också listan", Fyller på med "Signatory", "Wiseman" och "Skipper"

J.K Nilsson