Ända sedan den så kallade strategiska
”time-outen” som den då sittande regeringen medvetet valde att ta i samband med
försvarsbeslutet 2000, så har Försvarsmakten i ett högt tempo monterats ned och
stora delar har helt avvecklats. När detta beslut fattades ansåg man att det
inte längre fanns något militärt hot mot Sverige.
På grund av detta beslut består en
stor del av Försvarsmakten i dag av förbandstyper i singular med mycket
begränsad förmåga att verka över mer än en mindre geografisk yta i händelse
av kris eller krig. När den sittande regeringen tillträdde efter valet 2006
trodde många att säkerhets- och försvarspolitiken skulle ses över och förstärkas.
Resultatet visar nu tydligt att så blev inte fallet. Försvars- och
säkerhetspolitiken har till synes hamnat än längre ner på den politiska agendan.
Detta trots att det nu återigen byggs upp en avsevärd militär kapacitet i Östersjöområdet
där det satsas enorma summor på militär uppbyggnad och upprustning samtidigt
som sociala områden som vård, skola och omsorg får stå tillbaka.
ÖB har den senaste tiden tydligt påvisat
att Försvarsmakten måste tillföras ytterligare medel ur statsbudgeten för att
ens kunna bibehålla den nuvarande mycket begränsade insatsorganisationen bortom
2015. Regeringen har tyvärr uppvisat ett stort ointresse i denna för Sverige
mycket viktiga fråga. ÖB har i samband med detta även påpekat att den
omdebatterade uppgraderingen av JAS 39 Gripen inte kan genomföras inom
nuvarande ekonomiska ram utan att det kommer att medföra stora konsekvenser för
Försvarsmakten, där avveckling av försvarsgrenar skulle kunna bli en tvungen
åtgärd för att hålla sig inom nuvarande budgetram.
Det svenska försvarsanslaget är idag
det lägsta i Norden med 1,15% av BNP och har kontinuerligt sjunkit sedan
80-talet. Detta är en konsekvens av att inga ekonomiska satsningar har gjorts inom
politikområdet samt att anslaget inte har kompenserats fullt ut för ökade kostnader
under många år, vilket i praktiken inneburit en anslagsminskning sett över
tiden. Detta exemplifieras av att materielanslaget i praktiken halverats sedan
2006.
Försvar- och säkerhetspolitik kräver ett
kontinuerligt handfast ledarskap som inte enbart gömmer sig bakom framtida
utredningar. Omvärldsläget i stort, och militär kapacitetsuppbyggnad i vårt
närområde måste analyseras löpande och generera justeringar av den förda
säkerhetspolitiken, och i förlängningen även av försvarsanslaget.
Vi anser att regeringen nu måste ta sitt ansvar för
Sveriges säkerhet inte bara i teorin, utan även i praktiken. Regeringen måste
således tillföra Försvarsmakten de ekonomiska medel som krävs, och som ÖB
tydligt påpekat, för att kunna upprätthålla en acceptabel försvarsförmåga.
Vi anser dessutom att frågan om ett NATO-medlemskap
måste lyftas till debatt och att en luftförsvarsutredning för perioden
2020-2040 måste genomföras till skillnad från den nu planerade som endast avser
att behandla tiden bortom 2040.
Undertecknat/
Chefsingenjören, driver försvarsbloggen http://chefsingenjoren. blogspot.se/
Cynisk,
driver försvarsbloggen http://cynismer.blogspot.se/
J.K Nilsson, driver försvarsbloggen http://insatsen.blogspot.se/
Lars Wilderäng, författare och bloggare http://cornucopia.cornubot.se/
Morgonsur,
driver bloggen http://morgonsur.wordpress. com/
Observationsplatsen, driver försvarsupplysningsbloggen http://oplatsen.wordpress.com/
Signatory,
driver bloggen Gripen News http://gripennewsthread. blogspot.se/
För att
påvisa för regering, riksdag, försvarsutskott och försvarsberedning att det är hög
tid att ta frågor rörande säkerhets- och försvarspolitik på allvar så vill vi även
tipsa dig som läsare om möjligheten att skriva under detta upprop: http://upprop.nu/IALB
i syfte att visa ditt stöd för dessa viktiga frågor. Skribenterna ovan har ingen koppling till det länkade uppropet.
i syfte att visa ditt stöd för dessa viktiga frågor. Skribenterna ovan har ingen koppling till det länkade uppropet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar