Som vanligt reagerar jag i stället för att verka proaktivt och låter därmed andra sätta agendan. I stället för att skriva om uppgradering/ombyggnad/nybyggnad av JAS 39 eller något om FM Basorg13 som släpptes i dag så väcktes min nyfikenhet och lystnad av Annika Nordgren Christensen med sin artikel ”Frukta inte ett starkt Ryssland”. Problematiseringen är intressant och det är kärnan i frågeställningen om Basorg13, uppgraderingen av JAS, m.m. Därför väljer jag att skriva dessa rader.
Jag talar för mig själv i denna text och låter mina känslor och tyckanden komma på pränt, därför skall det läsas i det perspektivet, jag tar inte ansvar för eller försvarar någon annan. Den dåvarande Amerikanske presidenten Theodore Roosevelt tillskrivs talesättet: "Speak softly and carry a big stick; you will go far”. Det talesättet skriver jag under på men det innebär inte att jag tror att Ryssland per automatik är hotfullt, det innebär att jag anser att världen är kall och cynisk plats. Maktspel utan någon överordnad makt är inte mänskligt. Vi kan se hur omvärlden reagerar för det som händer i Syrien just nu, vi hade ett försök i Libyen men eftersom vi har byggt in något konsensusbegrepp i folkrätten och ger diktaturer lika stor makt som riktiga folkstyren så innebär det att det blir folkrättsligt olagligt att hjälpa människor i Syrien.
När vi pratar just Ryssland så är det ett land i omvälvning och jag är en god optimist för att det blir bättre. På medeltiden hade vi fiendeskap mellan svenska landskap och ut mot andra protostater. Danmark var inte väsensskilt ifrån Svear eller Götar. Efterhand som landskapen enades med vapenmakt blev det fred inom det svenska riket. Med vapenmakt, fredsavtal och till slut fredliga samt vänskapliga avtalsuppbrott fastställdes till slut de svenska gränserna. Dock förflöt det inte lång tid innan skotten i Sarajevo brann av och Europa stod i brand. Därefter tog det knappt trettio år innan nästa eldsvåda bröt ut i Europa. I efterdyningarna av andra världskriget enades Västeuropa i gemensamma affärer och av en upplevd gemensam fiende. Den östra delen av Centraleuropa enades med tvång av Sovjetunionen, upprorsförsök blossade upp någon gång som kvästes av Sovjetunionen. Det underliga är att den längsta oavbrutna tiden för fred i Europa inträffade under 1800-talet. Just nu är det oroligheter beroende på spänningar inom en av institutionerna som enade Västeuropa, jag kan bara hoppas att det löses fredligt även om propagandan och oroligheterna på gatorna i Grekiska städer antyder annat. Jag tror vi kommer att ha en relativ vänskap med Ryssland, den behöver inte vara hjärtlig men även en avvaktande vänskap är fred.
Jag har även strofer ur Hoola Bandoola Bands Fred (Till Melanie) i huvudet. Är verkligen en vänskap till Ryssland värd vämjelsen över Rysslands syn på och agerande i händelserna i Syrien? Skall vi verkligen ha vänskap med en stat där representanter anser att kriget mot Georgien var bra för att visa på Rysslands ståndpunkt gentemot NATO. Som småbarnsförälder har jag fått mig en hel del Bamse (inte luftvärn…) till livs, filosofin att man skall vara stark men snäll, elakingar blir inte snälla av stryk och den som är stark måste vara snäll är väl repeterad. Det gäller ifrån båda håll, den starke som inte alltid är snäll inger inte trygghet men vi kan vara snälla även fast vi är starka.
Ryssland just nu inger inte trygghet men vi kan både hålla oss förberedda för det värsta men agera som om det bästa händer. Vi kan både införskaffa flygplan, rusta upp krigsförband samt förbereda oss på det värsta och samtidigt bjuda in Ryssland till handelsöverläggningar, knyta band, verka i det Arktiska Rådet för fred och gemensamt intresse. Det kalla krigs-filter som Annika Nordgren Christensen talar om är betydligt äldre än så, historiskt har Ryssland haft lika mycket att frukta av Sverige som Sverige haft att frukta av Ryssland. Det gäller ifrån båda hållen, att vara stark innebär att man måste vara snäll. Vi kunde ha talat om omsorg om Libyens folk utan att delta i ett krig mot regimen. Ryssland hade kunnat visa sin misstro mot NATO utan att provocera Georgien. Visst, vi deltar i en negativ spiral men det innebär inte att vi måste avhända oss handlingsfrihet för att bryta den. Likt det är naturligt att Ryssland rustar upp utan att vara ett hot är det naturligt för oss att vara förberedd utan att utgöra ett hot.
På skolgården gick vi med händerna utanför fickorna när vi var tvungen att passera skolans ”hårding” som kommit i målbrottet just för att vi ville vara beredda på om denne skulle vara på dåligt humör eller känner för att visa upp sig. Precis likadant är det nu när vi är vuxna och rör oss ibland större länder som inte alltid visar en fredlig sida. Jag har litet eller inget intresse av handelspolitik , jag har litet eller inget intresse av INGO-verksamhet. Jag är intresserad av försvarspolitiken som del av säkerhetspolitiken. Mitt verktyg är hammaren men jag förstår att inte försöka spika i en skruv, det överlåter jag till de som har en skruvmejsel som verktyg och jag tror jag är så vidsynt att jag ser att det krävs bägge verktygsslagen i den säkerhetspolitiska verktygslådan. Jag hoppas verkligen att ett starkt Ryssland inte är ett hot men det enda en klok svensk upprustning kan medföra om det går bra är en litet slöseri med pengar. Om det å andra sidan visar sig klokt att ha rustat är det en investering som ger avkastning.
J.K Nilsson
Gimme Little Sign
12 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar