Följande inlägg började som ett svar på en kommentar hos Allan Widman men jag såg att det blev lite långt och förmodligen förtjänar ett eget blogginlägg. Se det som en försmak då det senare kommer ett djupare inlägg med mera referenser och kött.
Entreprenören, 204 flygplan var det man beställde i från början. En "flotta" med både A/B och C/D flygplan levererade i tre delserier.
Första delserien var "prototyper" för utvärdering i Svenska försvaret. Delserie två skulle vara den stora massan A/B-flygplan som beställdes men där man lyckades omförhandla de sista 20 flygplanen i serien att bli någon slags C/D-light. Ett flygplan som avviker ifrån A/B genom att vara utrustade med lufttankning, OBOGS och Avionik avsedda för C/D men i allt annat väsentligt var dessa A/B maskiner av "senaste" snitt. Ifrån Delserie ett och två har flygplan modifierats till C/D för leasing till Ungern och försäljning till Thailand
Delserie tre var C/D-maskiner med olika status och förmågor att kunna verka i olika klimat. Ur denna delserie har 14 flygplan leasats ut till Tjeckien. Alltså har vi efter leasingaffären 80 Flygplan C/D med varierande förmågor, några har havirerat så vi är väll nere på 75 - 76 kvarvarande C/D-flygplan.
Dessa flygplan räcker precis till för att beväpna fyra insatsdivisioner men det blir inget kvar för att bedriva flyg och markutbildning på, vi har inget att bedriva tekniks och taktisk utveckling med. Vi måste finna oss i med valet av ett eget flygplan att kunna utveckla och utbilda på det själva. Nu när vi har ett antal kunder som köpt flygplanet så måste det med den försäljningslösning som skapades finnas ett "moderflygvapen" i Sverige för att kunna göra det som Finnar, Norrmän, m.fl. köper av USA.
I sverige tog vi då för ett antal år sedan beslutet att modifiera ett tjugiotal A/B till C/D och skrota ut resten av A/B-parken. Vi skulle då ha 100 st C/D-flygplan.
Nu när/om Schweiz köper ett tjugotal 39NG måste vi, genom vårt val av försäljningssätt, stödja det Schweiziska flygvapnet med utbildning och utveckling av flygplanet. Precis som på samma sätt vi var tvungen att vidmakthålla flygplan 35 då Finland och Österrike var sist ut att flyga flygplanstypen. Svenska regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att genomföra detta stöd och för att kunna göra detta får försvarsmakten köpa 10 stycken 39NG . I Sverige skall vi alltså ha förmåga att genomföra utveckling och vidmakthållande av två flygplanssystem igen.
På sikt behöver vi p.g.a politiska beslut utveckla flygplan JAS 39 C/D till förmågor som beskrivs i 39NG. I utvecklingsplanen för JAS 39C/D ligger redan det elektroniska innehållet i 39NG. Det blir alltså ingen extra utvecklingskostnad för avioniken. I grunden är det samma flygplan, Skillnaden där mellan A/B och C/D är större än skillnaden mellan C/D och NG. Skulle vi vara lojal med utvecklingsplanen för C/D så innebär det en högre kostnad än att modifiera C/D till 39NG.
Alltså är det för vår skull rationellt att ta beslut om modifiering av ett åttiotal C/D till NG för våra insatsdivisioner med avseende på de kostnader vi ändå har dragit på oss. I detta kan ligga att vi ännu inte fått alla våra C/D levererade, det är förmodligen ett tiotal flygplan kvar. Vi kan alltså ha frihet att besluta om A/B till NG modifiering av ett tiotal flygplan eller använda de sista tjugo C/D som är av senaste snitt och motsvarar de som våra C/D-kunder har köpt för utveckling av det flygplanet och utbildning i enlighet med det exportåtagande vi gjort.
GW, att Schweiz betalar mer för sina flygplan än vi får våra är att Schweiz måste investera i ny infrastruktur för flygplanet, vi har redan gjort det. Schweiz måste köpa nytt innehåll till flygplanen, vi har redan mycket av innehållet flygandes i dag i våra flygplan som går att flytta över till NG-skroven.
J.K Nilsson
Entreprenören, 204 flygplan var det man beställde i från början. En "flotta" med både A/B och C/D flygplan levererade i tre delserier.
Första delserien var "prototyper" för utvärdering i Svenska försvaret. Delserie två skulle vara den stora massan A/B-flygplan som beställdes men där man lyckades omförhandla de sista 20 flygplanen i serien att bli någon slags C/D-light. Ett flygplan som avviker ifrån A/B genom att vara utrustade med lufttankning, OBOGS och Avionik avsedda för C/D men i allt annat väsentligt var dessa A/B maskiner av "senaste" snitt. Ifrån Delserie ett och två har flygplan modifierats till C/D för leasing till Ungern och försäljning till Thailand
Delserie tre var C/D-maskiner med olika status och förmågor att kunna verka i olika klimat. Ur denna delserie har 14 flygplan leasats ut till Tjeckien. Alltså har vi efter leasingaffären 80 Flygplan C/D med varierande förmågor, några har havirerat så vi är väll nere på 75 - 76 kvarvarande C/D-flygplan.
Dessa flygplan räcker precis till för att beväpna fyra insatsdivisioner men det blir inget kvar för att bedriva flyg och markutbildning på, vi har inget att bedriva tekniks och taktisk utveckling med. Vi måste finna oss i med valet av ett eget flygplan att kunna utveckla och utbilda på det själva. Nu när vi har ett antal kunder som köpt flygplanet så måste det med den försäljningslösning som skapades finnas ett "moderflygvapen" i Sverige för att kunna göra det som Finnar, Norrmän, m.fl. köper av USA.
I sverige tog vi då för ett antal år sedan beslutet att modifiera ett tjugiotal A/B till C/D och skrota ut resten av A/B-parken. Vi skulle då ha 100 st C/D-flygplan.
Nu när/om Schweiz köper ett tjugotal 39NG måste vi, genom vårt val av försäljningssätt, stödja det Schweiziska flygvapnet med utbildning och utveckling av flygplanet. Precis som på samma sätt vi var tvungen att vidmakthålla flygplan 35 då Finland och Österrike var sist ut att flyga flygplanstypen. Svenska regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att genomföra detta stöd och för att kunna göra detta får försvarsmakten köpa 10 stycken 39NG . I Sverige skall vi alltså ha förmåga att genomföra utveckling och vidmakthållande av två flygplanssystem igen.
På sikt behöver vi p.g.a politiska beslut utveckla flygplan JAS 39 C/D till förmågor som beskrivs i 39NG. I utvecklingsplanen för JAS 39C/D ligger redan det elektroniska innehållet i 39NG. Det blir alltså ingen extra utvecklingskostnad för avioniken. I grunden är det samma flygplan, Skillnaden där mellan A/B och C/D är större än skillnaden mellan C/D och NG. Skulle vi vara lojal med utvecklingsplanen för C/D så innebär det en högre kostnad än att modifiera C/D till 39NG.
Alltså är det för vår skull rationellt att ta beslut om modifiering av ett åttiotal C/D till NG för våra insatsdivisioner med avseende på de kostnader vi ändå har dragit på oss. I detta kan ligga att vi ännu inte fått alla våra C/D levererade, det är förmodligen ett tiotal flygplan kvar. Vi kan alltså ha frihet att besluta om A/B till NG modifiering av ett tiotal flygplan eller använda de sista tjugo C/D som är av senaste snitt och motsvarar de som våra C/D-kunder har köpt för utveckling av det flygplanet och utbildning i enlighet med det exportåtagande vi gjort.
GW, att Schweiz betalar mer för sina flygplan än vi får våra är att Schweiz måste investera i ny infrastruktur för flygplanet, vi har redan gjort det. Schweiz måste köpa nytt innehåll till flygplanen, vi har redan mycket av innehållet flygandes i dag i våra flygplan som går att flytta över till NG-skroven.
J.K Nilsson
3 kommentarer:
Kul att min okunskap kan leda till ett så folkbildande inlägg i en bra blogg =)
Jag hör vad du säger men i så fall så är det skillnad på att exportera flygande försvarsmateriel jämfört med markgående försvarsmateriel. Vi har exporterat ett antal CV90 i betydligt modernare versioner än vad vi har i Sverige utan vi behövt uppgradera vår fordonspark. Men eftersom jag inte är flygare så nöjer jag mig med att göra jämförelsen och konstatera istället för att gå i polemik.
Mekaniserad, det är helt rätt. Jag vet inte av något fall där köparen av en produkt annan än stridsflygplan är så tydliga med att kräva support för produkten som köps.
Jag kan tänka mig att Hägglunds m.fl. kan vara garant för att överföra information till köparlandet i händelse av att Hägglunds inte längre kan leverera support. En utvecklingsorganisation motsvarande MSS är billig jämförelse med kostnaden för att utveckla stridsflygförband.
Där tror jag att skillnaden i säljsätt ligger.
J.K Nilsson
Skicka en kommentar