Ett försök till att visa att många människor är kapabla att göra illa varandra. Uppdaterad 20/3 -10 och 28/1 -11

Jag tackar Sumatra för inspirationen att släppa denna text som jag under en par år filat på. Jag vill väldigt gärna ha kommentarer så jag kan förbättra texten, den skall användas i ett arbete senare. Enjoy.

Philip Zimardos välkända fängelseexperiment (1971) och Stanly Milgrams lydnadsexperiment (1963 - 1974) visar att människor kan ha en inneboende förmåga att utöva makt över andra människor och en förmåga att utöva våld, till och med. dödligt våld, mot andra människor. Dessa förmågor innebär i förlängningen innebär att människors våldsutövande gentemot varandra eskalerar och det förklarar hur människor kan utöva storskaligt våld såsom så sker i krigssituationer.

Zimardos fängelseexperiment



Försökspersonerna i fängelseexperiment valdes ut för att dessa uppvisade ett ”normalt” psykologisk sinne. Försöket genomfördes i en byggnad avsedd att likna ett fängelse och försöket skulle genomföras under två veckors tid. De utvalda deltagarna delades, slumpmässigt, in i två grupper där ena gruppen spelade fångar med vita numrerade nattskjortor och fåniga hattar, den andra gruppen spelade således fångvaktare och var iklädda uniformer och var utrustade med spegelglasögon. Försökspersonerna lade sina egennamn åt sidan. De som spelade fångvaktare gavs intrycket att försöket skulle syfta till att studera fångars psykiska reaktioner på fängelseliv.

Fångvaktarna gavs minimala instruktioner för hur de skulle uppträda gentemot fångarna för att upprätthålla ordningen i fängelset och för att experimentet skall kunna fortlöpa effektivt. Uppdraget var: ”[M]aintain the resonable degree of order within the prison to necessary for its effective functioning” Vidare införståddes fångvaktarna i att fångarna kunde uppträda överraskande såsom att flyktförsök kunde förekomma, vilket var något som fångvaktarna skulle förebygga och förhindra. Den explicita instruktionen var att fysiskt våld inte fick förekomma.

Försöket fick dock avbrytas efter sex dagar då fångvaktarna brutaliserats och utsatte ”fångarna” för allehanda sadistiska bestraffningar, detta utvecklades gradvis under den korta tiden, bestraffningarna bestod i bl.a. tvånget att skura toaletter med bara händer och förnekades nattliga toalettbesök, vilket medförde att fångarna fick uträtta sina behov i de fiktiva cellerna. Fångarna å sin sida började uppvisa undergivenhet och rädsla, ett fåtal utvecklade svåra psykiska symptom. Detta förklarar Zimbardo med att deltagarna har avindividualiserat både sig själva och de andra, i en grupp leder detta då till att individen gömmer sig bakom sin individualitet och upplever sig fråntas i och med detta ansvar för sina handlingar. Dessutom anser Zimbardo att avindividualiseringen leder till att individens förmåga att hantera sin aggressivitet minskar.

Milgrams lydnadsexperiment


Milgrams lydnadsexperiment genomfördes som en serie experiment med en försöksperson som trodde sig sköta en utrustning som gav en elev en stöt när eleven gett fel svar efter en inlärningssituation. Försöket var upplagt så att en lärare (försökspersonen) lurades att tro att denne var del i ett inlärningsexperiment, läraren fick känna att utrustningen kunde ge stötar (enligt testledaren ofarliga men smärtsamma) när en knapp på utrustningen trycktes in. Utrustningen var så beskaffad att den gav sken av att en rad knappar kunde ge stötar med ökad spänning vartefter knapparna trycktes in.



Försöket skulle undersöka huruvida bestraffning har en gynnsam effekt i en inlärningssituation, eleven skulle skärpa sig vartefter det gjorde ondare och ondare att svara fel så att man vid en viss punkt aldrig svarade fel. Eleven satt i första försöket avskild ifrån läraren som gav el-stötarna dock ej ansluten till utrustningen. När läraren gav en stöt så spelades stön, smärt- och ångestljud ifrån en människa upp ifrån en bandspelare. Försöket leddes/övervakades av en professor som instruerade läraren att ge stötar när läraren fick samvetskval över att tillfoga en annan människa smärta, läraren fick nämligen omedelbar återkoppling i form av ljud när en knapp trycktes in. Professorn hade följande fyra uppmaningar att fortsätta:
1. Please go on/please continue
2. The experiment requires that you continue
3. It is absolutely essential that you continue
4. You have no other choice, you must go on.

Om försökspersonen ville avbryta experimentet efter dessa fyra uppmaningar så avslutades experimentet, annars fortsatte det fram till att högsta spänningsnivån (dödlig spänning enligt knapptablån) nåddes och inget ljud längre hördes ifrån elevrummet. Försöken upprepades med ökande känsla av närhet mellan läraren och eleven för att i fjärde försöket krävas en fysisk kontakt mellan personerna då ”läraren” skulle vara tvungen att pressa ner ”elevens” hand mot en metallplatta för att eleven skulle kunna uppleva bestraffningen.

I det femte försöket testades huruvida ett hjärtproblem hos eleven skulle påverka ”lärarens beredvillighet att ge elstöt. Resultatet skiljde sig inte nämnvärt ifrån det första försöket. Fastän eleven uttryckte oro för sitt liv fortsatte 26 försökspersoner av 40 att ge elstötar ända till slutet av tablån. Noterbart är att vid frånvaro av försöksledare, försöket leddes via telefon, så gav läraren stötar med lägre spänning än vad försöksledaren hade instruerat vid försökets början. Intressant är också att när läraren själv får välja spänningsnivå så väljs en låg spänningsnivå.

I slutet av försöksserien undersöktes huruvida grupptryck kunde ha någon effekt på hur långt ”läraren” kunde tänkas gå. I ett försök så hoppade gruppen avsiktligt av innan eleven kunde komma till skada och då hoppade också läraren av försöket. När gruppen avsiktligt fortsatte till slutet och läraren inte var ansvarig att ge eleven stötar så fortsatte 92,5% av försökspersonerna att delta i experimentet som ger sken av att ta livet eller göra eleven medvetslös.

Millgrams försök återupprepades i BBC-dokumentären ”How Violent are you?” , som sändes i svensk television under 2009, avbröt 3 personer av 12

Kritiker har emellertid menat att det kunnat finnas en tvekan hos försökspersonerna om spänningsstötarna verkligen varit på riktigt fastän de i efterföljande intervju säger sig vara säkra på att de plågat offret. Charles L. Sheridan och Richard D. King jr. genomförde Milgrams tredje experiment men man ersatte det mänskliga offret med en ”fluffig, liten söt hundvalp”. Hundvalpen utsattes för riktiga spänningsstötar och svarade som förväntat med skall, ylningar och fysisk röra sig för att försöka undkomma smärtan. Resultatet visade ingen statistisk signifikant skillnad mellan Milgrams experiment och detta.

Jag har i detta inlägg försökt att visa att människor har en "inneboende" förmåga att skada varandra. Med dessa ord vill jag skicka önskan att kollegor och politiker förstår vilken makt auktoriteter har och vilken makt omgivningen har för att skapa ett oönskat beteende. Om jag får påminna om tidigare inlägg Värdegrund, värdegrundstime-out och värdegrundsfritt område? hur vissa officerare i det närmaste kände sig missförstådda och omyndigförklarade. Här kan vi skönja förklaringen till den gruppens reaktioner på påbudet om att förändra utbildningsmetodiken.

J.K Nilsson

Uppdatering: Fransk Tv har nyligen också replikerat detta experiment och gjort show av det. Man har enligt SvD spetsat till det och gjort en variant av Milgrams försök med grupptryck genom att låta försökspersonerna agera inför en upphetsad publik. Mycket intressant.

Uppdatering 110128: SVTs program "Skavlan" har en intervju med Philip Zimb ardo. 35 minuter in i inslaget. Rekomenderas.

Försvarsekonomi, en tragikomisk pjäs Akt 3, Absurditeter

Efter diskussion hos Wiseman här, här och här. Finner jag det befogat att snabbt göra en tillbakablick över försvarsbudgetens urholkning för att väcka tankarna på vad som egentligen kostar.
Till den första absurditeten räknar jag att försvarsmakten är skyldig att hantera moms, Försvarsmakten betalar alltså moms på allt mellan toalettpapper och stridsflygplan. I den andra absurditeten räknar jag det jag skrev om förra gången: ”Försvarsekonomi, en tragikomisk pjäs Akt 2”, Försvarsmaktens hyresinbetalningar, för att täcka Fortverkets kapitalkostnader betalar Försvarsmakten för mycket i förhållande till de lokaler Försvarsmakten hyr. Den tredje absurditeten är Försvarsmaktens skyldighet att betala Tull, Av förra årets miljardöverskott går 500 miljoner till att betala av den nästan decenniegamla tullskuld som fastställdes av EU-domstolen.
I backspegeln återfinns Henrik Landerholms avvikande mening i: ”Finansutskottets betänkande1998/99:FiU1”:
Försvarsmakten har för försvarsutskottet redovisat en brist om 7,1 miljarder kronor under perioden 1999–2001 som följd av denna denna s.k. budgettekniska omläggning. Regeringen uttrycker i budgetpropositionen inte någon uppfattning om vilka effekter den fulla tillämpningen av anslagsförordningen kan medföra. Regeringen avser att vänta till år 2002 för att då utvärdera effekterna. Det är enligt vår mening oacceptabelt att ”sjösätta” ett nytt avräkningssystem år 1996 och först sex år senare utvärdera dess konsekvenser.

Är det någon som räds göra en överslagsräkning på vad som återstår av försvarsanslaget? Jag är hygglig nog att räkna bort vad de anställda får betala i skatt och sociala avgfter.

I jämförelse med våra Nordiska grannar, hur räknas deras utgifter för Försvarsmakten?

J.K Nilsson

Tack för korrekturläsningen Cynisk.

Försvarsekonomi, en tragikomisk pjäs Akt 2

Jag har lovat ett till litet inlägg i ämnet så här kommer det.

Jag tänker börja med att sammanfatta vad Wiseman skrivit i ämnet i Wiseman's Wisdoms: Försvarets ekonomi förklarad - Effektförlust 2,

Försvarsmakten budgeterade för en hyreskostnad på 2.4miljarder kronor under 2009, att jämföras med år 1999 2.1 miljarder i 2009 års pengavärde trots att vi avvecklat 75 % av fredsförbandsmassan och gud/Fortverket vet hur mycket av krigsförbandens mark och anläggningar som avvecklats.

Detta kan delvis förklaras av att Fortverket tar kapitalkostnader genom att låna upp för att kunna utveckla fastighetsbeståndet för försvarsmakten. Om vi tittar på en JAS-anpassad flottilj så har först och främst krav på hangarer, plattor, sikt ifrån flygledartorn, m.m. En platta för att bedriva flygtjänst ifrån kostar 30 miljoner, genom att den tekniska tjänsten kring flygplanet skiljer sig ifrån Viggen så måste plattan byggas om för att möta dessa tekniska och miljömässiga krav. En JAS-anpassad hangar kostar ungefär 70 miljoner kronor. Vi är redan uppe i 100 miljoner för att bekosta ett kompanis möjligheter att bedriva teknisk tjänst för JAS 39. Vi har avvecklat 3 sådana enheter på F10 och F4. Alltså 300 miljoner i kapitalkostnader, vi har andra anpassningskostnader vid de båda flottiljerna i form av nya byggnader som också skall bekostas. Tittar vi på I5 så byggdes där norra europas modernaste motorområde med spolplattor, garage, verkstad, m.m. Innan området i sin helhet skulle invigas kom försvarsbeslut 2004. Flytt av staket, ombyggnad av lektionssalar och garage och lite annat bekostades på Fyrvalla (Arméns tekniska skola, Militärhögskolan och FHS) i Östersund. Extra kapacitet att leverera el till F4 beställdes till JAS-anpassningen. Vem betalar för kostnaderna i Östersunds garnison. Betalade Vasallen för allt detta? För att överta försvarsmaktens överblivna fastighetsbestånd efter försvarsbeslut 2004 betalade Vasallen 185 miljoner kronor. Hur stora har Fortverkets kapitalkostnader varit i dessa orter som berördes av försvarsbeslutet?

Dessutom har Fortverket avkastningskrav ifrån staten, år 2004 uppgick detta till 319 miljoner kronor. År 2009 betalade Fortverket tillbaka 98 miljoner till Försvarsmakten då man tydligen kunnat spara pengar i egen organisation, en skillnad på 4.7 % mot försvarsmaktens budget. Det här är något som försvarsmakten inte får behålla utan det går tillbaka till staten tillsammans med Fortverkets avkastningskrav, men det redovisas som en del av försvarsmaktens överskott.

Nåväl det här var hyrorna.

Den andra delen i andra akten handlar om hur försvarsmaktens budget är uppbyggd. Till och börja med så kan man grovt sett indela budgeten i två delar, verksamhetsbudget och materielbudget. I Materielbudgeten återfinns anskaffning, vidmakthållande och avveckling av materiell. Här återfinns en del budgettekniska fallgropar, hur skall man hantera införande av materiel? Är det anskaffning och vidmakthållande eller är det avveckling? Om man budgeterar och planerar för att avveckla en viss materiell och ser att det inte går att leverera ersättare är det svårt att stoppa avvecklingen och det är hart när omöjligt att ändra budgeten ifrån avveckling till vidmakthållande. Vi har inte råd att vidmakthålla materielen mer än till förrådsställning och detta går ut över annan materiel som skall vidmakthållas och vi får ett överskott i avvecklingsbudgeten, först efter regeringsbeslut kan försvarsmakten omfördela mellan avvecklingsbudget och vidmakthållande. År 2009 ålades försvarsmakten ett anslagssparande på 360 miljoner i anskaffning av regeringen.

I verksamhetsbudgeten återfinns budgeten för internationella insatser. En budgetpost som regeringen Reinfeldt gjort stort nummer av att utöka i förhållande till Regeringen Persson. Men nu blev det så illa att försvarsmakten ålades ett anslagssparande på 500 miljoner av regeringen Reinfeldt i den här budgetposten.

I det fördjupade budgetunderlaget till 2009 anger försvarsmakten att erfarenhetsmässigt har kostnadsökningarna i försvarssektorn varit 3 – 4 % högre än vad kompensationsfaktorn i försvarsbudgeten ger, ca 400 miljoner kronor om år. Försvarsmakten har alltså en osäkerhet på upp till 400 miljoner om år i materielbudgeten. Hur skall Försvarsmakten kunna planera för att möta denna osäkerhet?

Under 2009 har alltså Försvarsmakten haft ett beordrat anslagssparande på 860 miljoner kronor, haft en osäkerhet på upp till 400 miljoner. Insatsen i Adenviken hade man tagit höjd för i budgeten och inte lyckats spendera allt, Kosovoinsatsen blev likaledes billigare. I fredsförbandsverksamheten har man sparat 1 miljard varav 800 miljoner är påstått sparande till senare år. Hur jag än läser budgetproposition eller budgetunderlag så finner jag inte ett ord om sparande för att föra över till nästkommande år, kanske någon läsare kan visa mig. Hur som haver så verkar det vara överenskommet med försvarsdepartementet eftersom dom medger överflyttning av budgetmedel mellan år. 200 miljoner i överskott på en budget som är nästan 40 miljarder kan verka som om det inte är något att bråka om men det innebär att man skulle ha kunnat häva anställningsstoppet som rådet i Försvarsmakten för att lätta på arbetsbördan hos de anställda som har verksamhet att genomföra, nästa år spänner vi bågen ytterligare och helst skulle vi ha anställt för tre år sedan för att haft rutinerade medarbetare till kommande år.

Erik Lagersten på ”Försvarsmakten kommenterar” nyanserade bilden jag fick när jag läste DIs nyhet om 2,4 miljarders överskottet.

J.K Nilsson

Försvarsekonomi, en tragikomisk pjäs

När fredsförbanden får sin budgetram till varje år kontrollerar dom vilka uppgifter de har i prioriteringsordning. Varje uppgift tilldelas en egen budget av förbandsledningen, då ser förbandet vad det klarar och inte klarar. Som exempel kan uppgifterna, bevakning och incidentberdskap, upprättande och vidmakthållande av registerförband och värnpliktsutbildning. Förbanden får veta vilken viktighet som varje uppgift har och kan då göra en prioriteringsordning.

Till det olycksaliga budgetåret 2008 hade F21 fått uppgifterna luftrumsbevakning och incidentberedskap, Hålla SE01 (Stridsflygenhet 01) i beredskap, och sätta upp FS13 (Afghanistanstyrka) och utbilda värnpliktiga fältsoldater (Basbataljon). Av dessa fyra uppgifter rymdes tre i budgetramen, den uppgift som hade lägst prioritet var värnpliktsutbildningen. Sålunda utgick värnpliktsutbildningen, resultatet meddelades högkvarteret och efter något tankearbete sade man att resurser skulle tillföras F21. När årsskiftet 2007/2008 närmade sig kom man till den bleka insikten att det underskott på ett par hundra miljoner kronor för 2008 som man varnade för vid halvårsskiftet 2007 växt till 1.5 miljarder kronor.

Otippat kom inga extra resurser till F21, förslaget ifrån HKV Prod var att F21 skulle bestrida högvakten i tre månader. Med tanke på att personalen redan hade sin arbetstid utlagd så skulle det bli dyrt att lägga omplaneringslista, betala hotellrum och traktamente för den anställda personalen. Resultatet var att helikopterflottiljen och F17 lämnade lite budget till F21 så att värnpliktsutbildningen kunde fortsätta. Samtidigt sänktes resultatkraven för hela försvarsmakten vad soldaterna skulle kunna vid muck. Resultatet blev som vi alla vet ett överskott på 0,5 miljard av budgeten. Försvarsmakten gjorde alltså åtgärder som resulterade i att verksamheten blev två miljarder billigare.

Efter att soldaterna muckade 2008 har F21 inte haft fältsoldater p.g.a. besparingsskäl. Flygvapnets basbataljoner har alltså gått miste om tre kullar soldater, vilken försvarseffekt har vi då uppnått när vi ändå har ökat besparningarna med 500 miljoner? Bara för jämförelsens skull så kostar en flygflottilj ungefär 500 miljoner i drift årligen. Har inte flottiljen ansvar för anläggningar och detachement utanför grindarna så kom man upp i mindre än 500 miljoner år 2004. Vi skulle alltså kunna driva 5 flygflottiljer för 2009 års anslagssparande. ISAF-insatsen kostar ungefär 1 miljard.

Försvarsstrategisk är det nog ändå rätt att krympa verksamheten. En liten fågel har viskat att kostnadsökningarna för försvarsmateriell och lite annat smått och gott i försvarsvärlden innebär att försvarsbudgeten tappar sitt värde med 8 % årligen. Alltså med en stagnerad försvarsbudget tappar vi betalningsförmåga med 8 % årligen, räkna i er egen verksamhet. Utgå ifrån vad ni gjorde år 2007, minska antalet beställda patroner till AK5 med 8 % årligen, budgetera för att köra 8 % kortare sträckor med de fordon ni har ute. I ärlighetens namn skall sägas att försvarsbudgeten skall öka fram till år 2011 till 38 756 miljoner kronor, detta skall räknas i 2009 års prisnivå. Det skall bli mycket intressant hur man skall kompensera försvarsmakten för det ökande kostnadsläge. Menar man att man skall kompensera för inflation eller blir det mer?

Det är illa nog att vi inte gör av med hela den tilldelade budgeten men fjolårets uteffekt visar vad som händer om vi måste skära 2.5 miljarder ifrån budgeten utan att göra om organisationen. Försvarsmakten räknar bland annat med att flygvapnet skall minska sin årliga budget med ungefär 1 miljard kronor till 3 miljarder kronor. Det är att minska kostnaderna med 25 %. Titta runt i dagens flygvapenorganisation och fundera på var dessa 25 % skall hittas.

J.K Nilsson

Centralisering

Nu är detta inte tänkt som en paj i luften i debatten så var vänliga att inte läsa det som en sådan. Jag är bara frustrerad.

De senaste åren har jag i spåren av den minskande förbandsmassan sett en trend i att skolor och centra sugit åt sig uppgifter ifrån förbanden som de tidigare inte haft. Som medmänniska förstår jag detta då det är ett sätt att försöka göra sig oumbärlig. Som officer och kollega tycker jag att det är patetiskt. Med en stor förbandsmassa var förbanden själva tvungna att utbilda sina soldater i respektive funktioner. Det skulle inte ha funnits en möjlighet att t.ex. skicka alla sjukvårdsmän som skall utbildas till försvarsmedicincentrum. Som officer är jag utbildad för att kunna utbilda men skolor och centra, som tidigare varit stöd för att jag skall kunna utbilda rätt, omyndigförklarar man mig och hävdar att för certifieringars skull, m.m. kräver att man centraliserar utbildning.

Vad kommer att bli kvar? Kommer MSS kvarn att utbilda skyttesoldater, skall P4 utbilda stridsfordonsbesättningar, skall Skyddcentrum utbilda för CBRN, skall Ing2 utbilda allt som har med fältarbetstjänst och amröjhantering att göra, skall Försvarsmedicincentrum grundutbilda alla soldater i första hjälpen och taktiskt omhändertagande, et.c.?

Jag är utbildad och anställd för att kunna utbilda, låt mig då också göra det eller skall jag bara skotta snö?

J.K Nilsson

Den svenska könsrädslan och dåligt ledarskap!

Det starkaste minnet som den nordiska stridsgruppen NBG 08 lämnade var enuckifieringen av förbandssymbolen.



Så varför blev det så här? Enligt Expressen:

”Den svenska utlandsstyrkan, Nordic Battle Group, har ett lejon som förbandstecken.
Men efter att de kvinnliga soldaterna klagat till EU-domstolen kastrerades lejonbilden. Allt för att inte störa försvarets ambitioner på jämställdhetsområdet, skriver Göteborgs-Posten”

Jag hoppas vid allt jag håller heligt att det inte blev en anmälan till EU-domstolen p.g.a. detta. Chefen för spektaklet NBG 08 Karl Engelbrektsson sade så här till Sveriges Radio:

”Men Karl Engelbrektson som är brigadgeneral för Nordic battle Group tyckte redan från början att lejonet borde vara könsneutralt i stället.
- När det började ta form, så kom frågan upp med fallosen och dess storlek, utformning och varande. Och då såg jag en möjlighet att vi tar bort den.
Men så blev det inte, och flera i personalen på Nordic Battle Group tyckte att det var fel att lejonet var en hane. Så till slut togs snoppen ändå bort.
- Och motivet till det är att visa att även en lejonhona kan leda en hord.
Men lejonet har ju trots allt en man ändå?
- Ja men du vet, nu är ju jag ingen expert på varken heraldik eller biolog, hur ett lejon är utformat. Däremot så kan jag nog säga att jag är en ganska bra expert på ledarskap.”

Som man säger i den moderna diskussionstraditionen:



Gunnar Andersson och Johan Palmlövs öde påminner oss om farorna med soldatyrket, Christan Braw, Präst, Docent vid Åbo Akademi och reservofficer i Armén med Kaptens grad, är den som jag sett problematiserat detta på ett bra sätt i en Brännpunktsartikel i SvD: Några kommer hem i kistor

”Nordic Battle Group ska ha förmågan att i strid slå ut andra förband, som hindrar en fredlig lösning av till exempel etniska konflikter.

…

Hur kan det då komma att te sig? För att göra det enkelt kan vi tänka oss att ett kompani (100 man) ur NBG sätts in mot ett kompani av den islamistiska milisen i Darfur. Detta är vad man kallar en storstrid.

Eftersom det är NBG:s första strid beräknas förlusten bli 12 procent. Av förlusten på tolv man är förmodligen tre stupade. De övriga är sårade/skadade.

Av de skadade har 20 procent psykiska skador, kanske tre man. Erfarenheterna från Vietnamkriget var att 20 procent av de återvändande blev socialt utslagna.”

En annan tung diskussion var ”problemet” med liksäckar som Wiseman så föredömligt har rett ut: ”Jag minns såväl reaktionen då media "avslöjade" att det beställts liksäckar och kistor till NBG. Det blev en avbeställning...”

Så hur går det med ledarskapet General Karl Engelbrektsson? Behöver jag påpeka att jag tycker huruvida ett lejon har en snopp på ett förbandsemblem eller inte är ingen fråga. Om man som gruppmedlem läser in något sublimt könsdiskriminerande i ett lejon borde denne fundera på det sublima i en en första stridskontakt.

Vi kan titta på emblemet för den kommande övningen: ”Frisian Flag”:



Notera Fysionomin hos den kvinnliga bågskytten. När kommer den oundvikliga debatten, kan övningsdeltagare använda det emblemet på uniformen för att visa att man deltagit i den övningen likt man gör efter att ha deltagit i andra övningar med egna emblem?

Chefsingenjören talade om den tjeckiska gripenkalendern, enligt uppgift så skall det här vara en bild ur denna kalender:



Ni läsare kommer säkert ihåg affischerna som gick att köpa på OBS, Rusta, m.fl. för att sätta upp på pojkrummet?





Och för mina kvinnliga läsare:



Jag börjar tro att det här tramset är en ”Wag the Dog”



Någon sätter emot och anser att det är en fråga om ”Hanlons Rakkniv”?


J.K Nilsson

Värdegrund, värdegrundstime-out och värdegrundsfritt område?

Med tanke på eftermiddagens händelser i Afghanistan känns detta inlägg rätt så banalt men jag tror inte våra kamrater ville att vi skall stanna av med våra liv här hemma. Trots att det låter hårt så måste vi gå vidare. Jag tillägnar därför oss som känner vemod denna video:



Och nu åter med mitt ordinarie inlägg.

Hur många gånger har man inte fått höra att ett kontor är deklarerat som värdegrundsfritt eller att man i fikarummet tagit en värdegrundstimeout så att man skall kunna prata k*k, fi**a och/eller lufta fördomar mot människor som inte liknar de människor som finns i den homogena gruppen.

Vad är värdegrund och varför är begreppet så infekterat?

För ungefär tio år sedan talade man om respekt och sexuella trakaserier. Karl Ydén undersökte i sin avhandling ”Kriget och karriärsystemet” hur man på Amf 4 utbildade soldater och skötte administration. Den andra delen av avhandlingen resulterade i debattartikeln "Karriärstyrda officerare skapar inkompetent försvar".

Det fanns en löjlig atmosfär i Försvarsmakten om att så fort man var tvungen att jobba med en kvinna så var man tvungen att hålla sig i skinnet och spela med en fasad som inte var en själv. Chefsingenjören kallar det att vara politiskt korrekt. En del menade att kvinnor var för sköra och behövde skaffa sig skinn på näsan för att överleva i en ”Rå men hjärtlig” jargong. Chefen för Militärhögskolan i Östersund frågade kadetterna varför jargongen måste vara ”rå”. Svaret var att ”så är det ju i Försvarsmakten”, chefen frågade ännu en gång varför det måste vara en ”rå” jargong. Frågan lämnades obesvarad, ingen kunde ge ett bra svar på det. Jag är förvånad över att man egentligen vet med sig att om man kryper in i de gröna kläderna så kommer man att bete sig så att andra människor kan komma att ta illa vid sid. I min föreställningsvärld så skall det inte spela någon roll om jag är på inskolning på dagis, på jobbet eller på krogen mitt uppträdande vara naturligt mig. Att medvetet spela en roll kommer inte att hålla i långa loppet.

Karl Ydén kom upptäckte att officerare i trupptjänst ansåg sig kunna tänja på svensk lag då man utbildade mot kriget:
”I oktober 2000 publicerar Värnpliktsrådet en rapport om grå bestraffning inom Försvarsmakten, som visar att amfibieförbanden har flest värnpliktiga som avbryter utbildningen i förtid. I november ger regementschefen en order om hur utbildningen ska bedrivas för att minska avgångarna. Ute på trupp följs ordern på pappret, scheman skrivs om i enlighet med ordern, men i praktiken fortsätter utbildningen som vanligt.

– Med en sådan här order så förklarar man oss omyndiga att trupputbilda, men jag anser att ändamålen helgar medlen. Jag ser det som att jag strävar mot plutonens bästa, säger en plutonchef i avhandlingen.

Amfibieofficerarna uppfattade målet som att utbilda mot krigets krav. Målet för ledningen var att utbildningen skulle ligga i linje med omgivningens normer, lagar och regler.

– Ledningen försökte diskutera det här. De tog utgångspunkt i omvärldens normer och regler. Men om de hade velat påverka truppofficerarnas yrkespraktik var det förmodligen snarare föreställningarna om ”kriget” som de alla skulle ha behövt resonera med varandra om, säger Karl Ydén.

Svävar inte fritt

När mediadebatten åter blossade upp i augusti 2001, efter att värnpliktiga berättat i media om gråa bestraffningar, skedde en konfrontation mellan den logik som präglade Högkvarteret samt regementsstaben och den logik om krigets krav, som fanns ute på trupp.

– Värderingar och attityder svävar inte fritt i luften, utan de är inflätade i praktiska handlingar: hur man utbildar konkret, sätten på hur man skapar lydnad, det sätt man är på i befälsrummet, hur man ser på sig själv och tilltalar kolleger. Det handlar om en yrkesmässig identitet och föreställningar om vad som är god yrkespraktik, säger Karl Ydén.

Han intervjuade också den fänrik som stod i stormens centrum för att ha genomfört en av de mest omtalade gråa bestraffningarna – en av de metoder som var en accepterad del ute på kompaniet och inget som var begränsat till fänriken.

Fänriken menade att hans officersutbildning inte berört etik kopplad till soldatutbildning: ”hur man utbildar det lär man sig i yrket, inte på skola, sade han”, säger Karl Ydén.

En förändring av attityder i verksamheten måste utgå från den praktiska vardagen, anser Karl Ydén. Om inte praktiken är utgångspunkten för förändringsförsök så är sannolikheten stor att nya förändringsinitiativ resulterar i att tal och handling inte hänger ihop.”

Som anekdot kommer här ett lumparminne. När jag gjorde min gröntjänst (ej Amf4)så talade min plutchef om första gången han var instruktör för en pluton som hade en kvinna. som medlem. Enligt plutonchefen tog det flera månader innan han kunde ”normalisera” sitt språkbruk. Innan hade han lagt sig till med en polerad yta för att han inte visste om den här kvinnan kunde bli sårad av det språkbruk han annars hade när han utbildade värnpliktiga.

Folkpartiets ordförande Jan Björklund talade i DN om sitt språkbruk som officer på I15, här:

”DN beskriver:
På kaserngården var det en annan verklighet. Ungefär samtidigt som folkpartiet lade fram en partimotion med titeln "Barns livsvillkor" fick en ung värnpliktig regelbundna avhyvlingar av befälet Björklund.
-Hans vanligaste ord var "ludermässig". Man såg ludermässig ut, var ludermässig om man rörde sig långsamt eller inte hade vikt upp kragen rätt, säger den före detta vänpliktige som övergav sina egna planer på att bli militär efter tiden med Jan Björklund. Han vill inte säga sitt namn.

Jan Björklund svarar:
-Jag kan inte utesluta att jag har sagt sådär. Jag skäms så jag rodnar över den jargongen. Jag är mycket kritisk till den jargong som fanns inom försvaret på den tiden. Det var väldigt omoget. Ett fruktansvärt språkbruk. Jag tror det är bättre i dag.

Han menar att yngre tog efter äldre.”

Och här:
”Hur står det till med språkbruket inom det militära i dag?
-Min bild är att det är mycket, mycket bättre. Sedan vi 1998 satte fokus på frågor som sexuella trakasserier och språkbruket inom försvarsmakten är kulturen mindre tillåtande inför den här typen av uttryck. Flera mätningar visar också att vi är på väg åt rätt håll.”

Skall vi tolka Jan Björklund som om han är politisk korrekt eller om han kommit till insikt? Jag vill gärna tro att han kommit till insikt, för att utbilda soldater behöver man inte ha ett dåligt språkbruk. Jag talade med en officer som jobbade på F4 och flygbassäk/skydd, hon talade om att föräldrar till soldater varit förvånade över att deras söner och döttrar näst intill uttryckt besvikelse över att befälen pratat som vanligt folk utan de färgstarka metaforer som annars präglar de muckade värnpliktigas minnen. På forumet SoldF finns en tråd med namnet: ”Roliga citat och uttryck från befälen – Yoff är kända för sin jargong…” exempel:

”En soldat somnar under en genomgång på fältveckan.
Lt S märker detta, hittar en fin och balanserad pinne, kastar denne på soldaten och skriker "UNDERKÄNN DIG SJÄLV SOM MÄNNISKA!"

"Du där, som jag nästan brände upp! håller du ihop? BRA, då får jag behålla jobbet ett år till" 1.sgt L till en vpl som fick brännskador när vi släckte napalm.

"vpl S: Jag vill bara tacka för en bra vecka förstesergant.
1.sgt: S****. Ta ut tungan ur min röv."

Hur många av er läsare skulle uttrycka er så här när ni är på dagis och skolar in era små? Om inte, skulle ni anse att ni är ”politisk korrekta” när ni är på dagiset?

Vi i försvarsmakten lever med en jargong som jag anser inte är acceptabel i många situationer. Frågan är om det är något som majoriteten vill göra något åt eller om vi skall låta det vara. Jag vill att det skall ändras, jag har kompisar som uttryckt förvåning över mitt yrkesval när jag var 20 år med orden ”Jag trodde inte att du var sådan!” och ett efterföljande lumparminne om ett befäl som betett sig som en svinpäls.

Att ändra detta ”nedifrån och upp” kommer att ta lång tid om det lyckats alls. Som både Ydén och Björklund visat så är det inget som har stor sannolikhet att ändras. Alltså återstår den toppstyrda modellen.

Som Ydén och Alvesson beskriver det i sin debattartikel: ”I Försvarsmakten väger officerskårens intresse av karriär och löneutveckling ofta tyngre än omsorgen om uppgiften”. Vad är då karriär och lönebefrämjande? Vardagligt brukar man tala om att tycka som chefen, hålla med denne och visa det i ord och handling, det finns färgstarka metaforer för detta och jag tror ni vet vilka jag tänker på.

För att visa att Försvarsmakten skall vara en arbetsplats som inte sticker i ögonen på övriga samhället och kunna vara något som är representativt för Sverige måste det ordersättas, det blir en ”uppifrån och ned” förändring. Förändring rörande visande av respekt gentemot varandra och därav synliggörandet av hur, främst, kvinnor upplever jargongen har blivit en accelererande spiral till att bli något som kallas ”Värdegrund”. Problemet blev inte bättre av att förre ÖB införde ”ÖRA” Öppenhet – Resultat – Ansvar i värdegrunden. Helt plötsligt skall man försöka blanda in hur man sköter arbetet i ett sammelsurium av idéer om respekt. Som en fyndig kommentator hos Chefsingenjören skrev:

”FM är oerhört "kissnödiga" i såna här lägen. Alla är skyldiga tills motsatsen bevisats och man tror hellre på omgivningen än sin egna personal.

Värdegrunden:
Övervaka
Rapportera
Anmäl”

Värdegrunden är ett ledarskapsproblem i att leda sin arbetsplats till en respektabel arbetsplats där ingen skall behöva dra anekdoter om taskiga befäl eller repövningar modell filmen ”Repmånad” där figurerna var onyktra från det dom kom till regementet till det dom åkte hem. Man efterliknade jargongen med ”Bögavstånd” och skämt om homosexuella. Det är också en ledarskapsfråga när ett förband måste ändra i förbandstecknet för NBG08 eller om klagomål om en sketen kalender med flygplan och kvinnor.

Här krockar två kulturer, den ena kulturen där karriären och prestigen är viktig med en begynnande kultur som är vitt skild ifrån det tidigare om hur man uppträder mot andra människor.

Låt oss inte falla i gnället om politisk korrekthet, som du uppträder på jobbet skall du kunna uppträda mot dina soldaters mammor, mot dina barns pedagoger på förskolan och framför allt så skall du kunna bete dig försvara ditt beteende mot din egen mor.

J.K Nilsson