Philip Zimardos välkända fängelseexperiment (1971) och Stanly Milgrams lydnadsexperiment (1963 - 1974) visar att människor kan ha en inneboende förmåga att utöva makt över andra människor och en förmåga att utöva våld, till och med. dödligt våld, mot andra människor. Dessa förmågor innebär i förlängningen innebär att människors våldsutövande gentemot varandra eskalerar och det förklarar hur människor kan utöva storskaligt våld såsom så sker i krigssituationer.
Zimardos fängelseexperiment
Försökspersonerna i fängelseexperiment valdes ut för att dessa uppvisade ett ”normalt” psykologisk sinne. Försöket genomfördes i en byggnad avsedd att likna ett fängelse och försöket skulle genomföras under två veckors tid. De utvalda deltagarna delades, slumpmässigt, in i två grupper där ena gruppen spelade fångar med vita numrerade nattskjortor och fåniga hattar, den andra gruppen spelade således fångvaktare och var iklädda uniformer och var utrustade med spegelglasögon. Försökspersonerna lade sina egennamn åt sidan. De som spelade fångvaktare gavs intrycket att försöket skulle syfta till att studera fångars psykiska reaktioner på fängelseliv.
Fångvaktarna gavs minimala instruktioner för hur de skulle uppträda gentemot fångarna för att upprätthålla ordningen i fängelset och för att experimentet skall kunna fortlöpa effektivt. Uppdraget var: ”[M]aintain the resonable degree of order within the prison to necessary for its effective functioning” Vidare införståddes fångvaktarna i att fångarna kunde uppträda överraskande såsom att flyktförsök kunde förekomma, vilket var något som fångvaktarna skulle förebygga och förhindra. Den explicita instruktionen var att fysiskt våld inte fick förekomma.
Försöket fick dock avbrytas efter sex dagar då fångvaktarna brutaliserats och utsatte ”fångarna” för allehanda sadistiska bestraffningar, detta utvecklades gradvis under den korta tiden, bestraffningarna bestod i bl.a. tvånget att skura toaletter med bara händer och förnekades nattliga toalettbesök, vilket medförde att fångarna fick uträtta sina behov i de fiktiva cellerna. Fångarna å sin sida började uppvisa undergivenhet och rädsla, ett fåtal utvecklade svåra psykiska symptom. Detta förklarar Zimbardo med att deltagarna har avindividualiserat både sig själva och de andra, i en grupp leder detta då till att individen gömmer sig bakom sin individualitet och upplever sig fråntas i och med detta ansvar för sina handlingar. Dessutom anser Zimbardo att avindividualiseringen leder till att individens förmåga att hantera sin aggressivitet minskar.
Milgrams lydnadsexperiment
Milgrams lydnadsexperiment genomfördes som en serie experiment med en försöksperson som trodde sig sköta en utrustning som gav en elev en stöt när eleven gett fel svar efter en inlärningssituation. Försöket var upplagt så att en lärare (försökspersonen) lurades att tro att denne var del i ett inlärningsexperiment, läraren fick känna att utrustningen kunde ge stötar (enligt testledaren ofarliga men smärtsamma) när en knapp på utrustningen trycktes in. Utrustningen var så beskaffad att den gav sken av att en rad knappar kunde ge stötar med ökad spänning vartefter knapparna trycktes in.
Försöket skulle undersöka huruvida bestraffning har en gynnsam effekt i en inlärningssituation, eleven skulle skärpa sig vartefter det gjorde ondare och ondare att svara fel så att man vid en viss punkt aldrig svarade fel. Eleven satt i första försöket avskild ifrån läraren som gav el-stötarna dock ej ansluten till utrustningen. När läraren gav en stöt så spelades stön, smärt- och ångestljud ifrån en människa upp ifrån en bandspelare. Försöket leddes/övervakades av en professor som instruerade läraren att ge stötar när läraren fick samvetskval över att tillfoga en annan människa smärta, läraren fick nämligen omedelbar återkoppling i form av ljud när en knapp trycktes in. Professorn hade följande fyra uppmaningar att fortsätta:
1. Please go on/please continue
2. The experiment requires that you continue
3. It is absolutely essential that you continue
4. You have no other choice, you must go on.
Om försökspersonen ville avbryta experimentet efter dessa fyra uppmaningar så avslutades experimentet, annars fortsatte det fram till att högsta spänningsnivån (dödlig spänning enligt knapptablån) nåddes och inget ljud längre hördes ifrån elevrummet. Försöken upprepades med ökande känsla av närhet mellan läraren och eleven för att i fjärde försöket krävas en fysisk kontakt mellan personerna då ”läraren” skulle vara tvungen att pressa ner ”elevens” hand mot en metallplatta för att eleven skulle kunna uppleva bestraffningen.
I det femte försöket testades huruvida ett hjärtproblem hos eleven skulle påverka ”lärarens beredvillighet att ge elstöt. Resultatet skiljde sig inte nämnvärt ifrån det första försöket. Fastän eleven uttryckte oro för sitt liv fortsatte 26 försökspersoner av 40 att ge elstötar ända till slutet av tablån. Noterbart är att vid frånvaro av försöksledare, försöket leddes via telefon, så gav läraren stötar med lägre spänning än vad försöksledaren hade instruerat vid försökets början. Intressant är också att när läraren själv får välja spänningsnivå så väljs en låg spänningsnivå.
I slutet av försöksserien undersöktes huruvida grupptryck kunde ha någon effekt på hur långt ”läraren” kunde tänkas gå. I ett försök så hoppade gruppen avsiktligt av innan eleven kunde komma till skada och då hoppade också läraren av försöket. När gruppen avsiktligt fortsatte till slutet och läraren inte var ansvarig att ge eleven stötar så fortsatte 92,5% av försökspersonerna att delta i experimentet som ger sken av att ta livet eller göra eleven medvetslös.
Millgrams försök återupprepades i BBC-dokumentären ”How Violent are you?” , som sändes i svensk television under 2009, avbröt 3 personer av 12
Kritiker har emellertid menat att det kunnat finnas en tvekan hos försökspersonerna om spänningsstötarna verkligen varit på riktigt fastän de i efterföljande intervju säger sig vara säkra på att de plågat offret. Charles L. Sheridan och Richard D. King jr. genomförde Milgrams tredje experiment men man ersatte det mänskliga offret med en ”fluffig, liten söt hundvalp”. Hundvalpen utsattes för riktiga spänningsstötar och svarade som förväntat med skall, ylningar och fysisk röra sig för att försöka undkomma smärtan. Resultatet visade ingen statistisk signifikant skillnad mellan Milgrams experiment och detta.
Jag har i detta inlägg försökt att visa att människor har en "inneboende" förmåga att skada varandra. Med dessa ord vill jag skicka önskan att kollegor och politiker förstår vilken makt auktoriteter har och vilken makt omgivningen har för att skapa ett oönskat beteende. Om jag får påminna om tidigare inlägg Värdegrund, värdegrundstime-out och värdegrundsfritt område? hur vissa officerare i det närmaste kände sig missförstådda och omyndigförklarade. Här kan vi skönja förklaringen till den gruppens reaktioner på påbudet om att förändra utbildningsmetodiken.
J.K Nilsson
Uppdatering: Fransk Tv har nyligen också replikerat detta experiment och gjort show av det. Man har enligt SvD spetsat till det och gjort en variant av Milgrams försök med grupptryck genom att låta försökspersonerna agera inför en upphetsad publik. Mycket intressant.
Uppdatering 110128: SVTs program "Skavlan" har en intervju med Philip Zimb ardo. 35 minuter in i inslaget. Rekomenderas.
3 kommentarer:
J.K, den mest tänkvärda delen i det radioinslag som finns i mitt inlägg Historiska omständigheter hos Chefsingenjören - och som du haft godheten att länka till - är avsnittet i slutet om "tunnan".
Det är inte några ruttna äpplen i en god tunna, utan goda äpplen i en dålig tunna, som får människor att begå dessa onda handlingar (Abu Graib). Vi hör ofta, särskilt inom polisen, att det är enstaka rötägg som ställer till det.
Vem kan se in i människosjälens skrymslen och vrår och vad som rör sig där? Gruppdynamik är bra i rätt sammanhang och därför genomför FM t.ex UGL-kurser. Samtidigt pågår i samhället utanför ett slags omvänd UGL, där man försöker avnazifiera och/eller avkriminalisera ungdomar och ge dem en egen identitet.
Särskilt vi i FM måste se upp. Vi klär upp ungdomar i likadana kläder, får dem att reagera i grupp och tilldelar dem ett nummer, t.ex 91 som i fallet med Karlsson.
Kan vi begära att dessa ungdomar samtidigt skall ha en hög, personlig moral eller skall de ha en "gruppmoral"? Eller bådadera samtidigt. Kommer de yrkessoldater som vi lyckas att rekrytera för 17.000 SEK i månaden att ha förmåga till bådadera? Vi får nog räkna med att det blir stora delar av begåvningsreserven som låter värva sig.
Det intressanta med dessa "ondskeexperiment" är att det är vanliga, anständiga och goda samhällsmedborgare som förvandlas till känslokalla monster. På väldigt kort tid.
Den godaste av dem alla, den nu häktade men ännu ej dömde polischefen, gjorde en lysande karriär på att framföra kvinnofrågor för alla som ville höra och några till. Vem vet vad som rör sig inom en människa. Det ända vi vet är att det var karriärbefrämjande, precis som FM värdegrund är karriärbefrämjande att framföra. Riktig moral kan däremot medföra att du råkar riktigt illa ut i systemet.
Själv har jag alltid känt obehag inför "maktmänniskor" av alla slag. Makt för maktens egen sak, utan märkbart syfte eller mål. Undersökningar visar att chefer på högre nivåer inom näringslivet uppvisar fler psykopatiska drag än befolkningen i övrigt. En tillfällighet? Att sälja ut underställd personal kan vara en riktig karriärtrampolin.
J.K, om du avser att så småningom lägga ut ditt arbete på nätet, förutsätter jag att du länkar på din och andras bloggar.
Ursäkta att min kommentar dröjde. Tiden, du vet...
Abu Ghraib bestod väl av tre block och det var bara i ett av dom tre blocken som det skedde övergrepp. Mitt intryck av rapporten är att det är ett klassiskt fall av att Cheferna inte utövar sitt chefskap. Samma symtom jag har sett tex när unga befäl släpps lös på Vpl utan kontroll //Rune
Rune, vilket också verifierades av Zimbardo.
Jag ber också om ursäkt för att publiceringen dröjde.
J.K Nilsson
Skicka en kommentar