söndag 14 oktober 2012

Personalförsörjning, skynda långsamt eller skynda med eftertanke?



Sex år, smaka på hur lång tid sex år är för en tjugoåring. Det är en högskoleutbildning och tre års arbetslivserfarenhet. Det kan också vara några år som lagerarbetare, postis, kassapersonal i dagligvaruhandeln, m.m. i väntan på insikten om vad man vill göra när man är trettio. ”Lättingar” och ”glidare” finns det inte så många av. Vilka är det försvarsmakten skall rekrytera? Är det några i den första kategorin som kan tänka sig att vara trettio år när de har tagit ut sin examen? Är det några i den andra kategorin som kan tänka sig syssla med samma arbete i sex år innan de kan börja sin resa mot sitt mål? Eller är det i den tredje kategorin som Försvarsmakten skall rekrytera?

Varje år som snittlängden för tjänstgöring sjunker för de kontinuerligt tjänstgörande soldaterna ökar enligt Wiseman kostnaderna för Försvarsmakten  med 95 miljoner kronor. Frågan är dock vad det gör för den effekt som dessa soldater levererar. Tanken med att ha kontinuerligt tjänstgörande soldater är att de genom att över tiden utöva sitt yrke. I dagarna har vi sett att ungefär 20 % av de kontinuerligt tjänstgörande soldaterna lämnar redan nu när systemet är ungt. Jag skulle säga at det är i linje med hur de personerna i min kategori två ovan resonerar. Man provar ett arbete i ett par, tre år innan man hoppar över till nästa, en del personer stannar mindre än ett år på en arbetsplats innan de går över till nästa i nyfikenhet på vad ett arbete kan erbjuda. Man påstår sig vara ”Färdig med Försvaret” Vilket ligger i linje med vad ett antal bloggare tidigare ansåg med tanke på vad andra Europiska stater dragit för lärdommar i övergången ifrån ett värnpliktigt försvar till ett anställt försvar. För den intresserade kan jag rekommendera Wisemans tidigare inlägg med etiketten ”Nederländerna” 

Jag anar att man tänkte att effekterna av att ha kontinuerligt tjänstgörande soldater gör att man kan minska numerären soldater då det blir en reell effekthöjning av att ha professionella yrkesmän jämfört med ”utbildade lekmän” som de tidvis tjänstgörande soldaterna eller värnplikta soldater är. Dock verkade regeringen inte vilja följa den här linjen ända in i mål. Jag citerar ur Regeringens beslut 2010-01-14, Fö2009/1354 /MIL

Arméstridskrafterna
·         Uppsättandet av användbara, tillgängliga och flexibla bataljonsstridsgrupper är prioriterat under perioden 2010-2014.
·        
·         Den övervägande delen av arméstridskrafterna ska bemannas av personal som tjänstgör tidvis.
·        

Marinstridskrafter
·         Marinstridskrafterna ska i huvudsak utgöras av stående förband.
·        
·         Marinstridskrafterna ska primärt utveckla förmågan att verka i vårt närområde genom att skydda svenska intressen till havs.
·         Marinstridskrafterna ska kunna delta i marina insatser tillsammans med andra länder, i Sverige, i närområdet samt, då insatsen lämpar sig för de svenska förbanden, även utanför närområdet.
·        

Flygstridskrafter

·         Flygstridskrafterna ska i huvudsak utgöras av stående förband.
·         Flygstridskrafterna ska primärt utveckla förmåga att verka i Sverige och i vårt närområde.
·         Flygstridskrafterna ska kunna delta i flyginsatser tillsammans med andra länder i Sverige och i vårt närområde samt, då insatsen lämpar sig för de svenska förbanden, även utanför närområdet.
·        


Vi som följer Skippers Blogg vet att vi inte bara lider brist på fartygsskrov för att kunna hålla en hög svansföring i vårt närområde i enlighet med ovan nämnda inriktningsbeslut. De tillgängliga fartygen saknar också besättningar för att kunna verka effektivt. Genom kravet på stående förband så kommer de besättningar som inte används för att bemanna fartygen att bli stående i land med oklara uppgifter, förvisso vet jag att Skipper har ett antal förslag för att förbättra marinstridskrafternas förmåga.

För flygvapnets del är det liknande. Man har genom sina bägge basbataljoner bemannat Försvarsmaktens flygplatser med ett antal kompanier i syfte att säkerställa möjligheten att kunna flyga i fred ifrån dessa flygplatser. Basbataljonerna har även ett litet antal rörliga kompanier som skall kunna röra sig till våra övningsbaser för att upprätta dessa flygplatser eller till civila flygplatser för att därifrån kunna flyga vid beredskapshöjning eller övning. Personalnumerären är så pass liten att man kan ifrågasätta förmågan att hantera beredskapshöjning i kris samt krig. Läser vi Chefsingenjörens utmärkta inlägg om flygvapnets baseringar så inser vi nödvändigheten att öka vår förmåga vid baseringar utanför våra ordinarie flygplatser enligt principen ”verkan genom spridning”.

Jag ifrågasätter inte axiomet att en professionaliserad yrkeskår är bättre än utbildade lekmän, frågan är om de utbildade lekmännen är så pass mycket sämre så att vi skall ha en stor numerär professionella på bekostnad av förmågan att hålla uppe den nödvändiga numerären? Den Norska erfarenheten är att man bland annat på grund av rekryteringssvårigheter har minskat på den professionella delen av soldaterna och satsar på värnpliktsutbildning enligt Lars Gyllenhaal.

Så vad kan vi göra då? Att gå tillbaka till en allomfattande värnplikt är knappast görligt ur varken ett ekonomiskt eller praktiskt perspektiv. Jag ser det som möjligt att genom en kombination av att aktivera olika delar av pliktlagarna samt modifiera en del av dessa tillsammans med lagen om GSS/T möjliggöra att personalförsörja en organisation som kan möta kraven som Regeringen ställde på Försvarsmakten i ovan nämnda inriktningsbeslut. I en praktisk form kommer jag att nu räkna upp vad jag tänker på, därefter kan andra med bättre detaljförståelse utveckla detta.

Till att börja införa en könsneutral mönstringsplikt där sanktionen är liknande de som finns i dagens skolplikt, alltså det enklaste är att låta polisen hämta den som inte vill infinna sig för mönstringen. Återta och utöka förmåga att mönstringstesta hela årskullar i Sverige.

I mönstringen låta de intresserade genomföra grundutbildning mot de tjänster som behöver besättas. Jag är tämligen säker att vi skulle kunna fylla utbildningsplatser med frivilliga likt vi i praktiken gjorde i slutet av 1990-talet och tio år framåt. För vissa kritiska tjänster borde det vara möjligt med hot om monetära sanktioner, för diskussionens skull nu säg ett prisbasbelopp, plikta in personal. I realiteten torde en person som inte är intresserad ändå vara olämplig i dagens komplexa försvarsmakt.

Grundutbildning genomförs enligt systemet med 7.5 månaders, 9 månaders, 11 månaders, femton månaders och arton månaders utbildningstid. Ersättningen för den tiden bör vara i paritet med socialbidragsnormen med avräkning för fritt boende motsvarade för de soldater som tidigare inte hade eget boende vid inryck för att göra systemet mer neutral mot övriga samhället med avseende på familjebidrag, bostadsbidrag, m.m. Vid utryckning ges en premie som kan motsvara en termins korridorboende på en högskole/universitetsort. Sanktionen att avbryta den här utbildningen bör vara återbetalning av utbetalt belopp men minst ett prisbasbelopp om det inte är av uppenbara medicinska skäl som omöjliggör en ny tjänst i krigsorganisationen. Grundutbildning genomförs vid olika tider på året, där olika regioner koncentrerar huvuddelen av utbildningen i klimat/väder som är svårast att verka i på regional nivå för att säkerställa att det över tiden finns delar av inneliggande omgång som är fähiga nog att delta i en beredskapshöjning i väntan på mobiliserande soldater.

Efter Muck skall förbandet och soldaten genomföra fyra krigsförbandsövningar med kompletterande utbildning dagarna innan med två eller i vissa fall tre års mellanrum, gärna i samband med den regionala inneliggande omgångens slutövning. Sanktionen för att inte infinna sig vid en KFÖ är att återbetala en fjärdedel av det belopp som utbetalats för grundutbildningen. Det bör vara möjligt att återta en förlorad KFÖ genom deltagande i annat förbands KFÖ i handräckningstjänst eller motsvarande för övningsledningen. I mellantid bör förbandet genomföra en ”Särskild Övning Befäl”

Vissa förband skall vid mönstring pekas ut som kontinuerligt tjänstgörande förband med avsikt att vara rotationsförband för utlandsstyrka och för att upprätthålla en hög grundberedskap. Dessa förband har soldater och officerare som under den perioden är anställda med en plikt att vid behov tjänstgöra utomlands. Den stora förbandsmassan skall alltså vara pliktig att tjänstgöra vid beredskapshöjning inom ramen för den svenska Försvarsmaktens beredskapsorder, det kan vara på Finländskt territorium, Norsk territorium eller i sällsynta fall platser som Island om det behövs för att försvara Svenskt territorium, om krig brutit ut kan Svenska förband genomföra strid ifrån vänskapliga länder. Övningar inom ramen för det nordiska samarbetet kan genomföras med de ordinarie förbanden på andra länders territorium.

J.K Nilsson

14 kommentarer:

Sinuhe the Egyptian sa...

Bra skrivet kamrat. GSS-lagen gäller dock alla GSS och inte bara GSS/T.

Jag har en känsla av att EN orsak till de ökande avhoppen är att många av de som nu stiger av har varit med sedan NBG 08 och faktiskt tjänstgjort i närmare sex år. Det skulle vara intressant att se en analys om avhoppen inom flottan, som jag bedömer har en annan "personalstock".

GMY

Sinuhe

J.K Nilsson sa...

Tack för berömmet Sinuhe, det värmer och tack för uppsträckningen om lagrumet, jag slirade lite otänkt där.

J.K Nilsson

Anonym sa...

Delar ovanståendes kommentar.

Ett antal GSSK har kommit in till FM via NBG med målbilden av minst en mission med bibehållen bostad runt om i landet. Dessa har också en högre medelårder.

Det som inträffar nu är att GMU personal kommer in till förbanden med en helt annan målbild och ser detta som ett yrke jämfört med många NBG soldater som har sett detta som ett sätt att bryta sitt civila liv i ett par år och sedan återgå.

För att få relevanta data och fakta måste man ha lite is i magen och låta det gå en tid för att ej dra förhastade slutsatser och därefter vidta felaktiga handlingsplaner.

Miljöpartist i grönt sa...

Tack; det är mycket bra med konkreta förslag om hur en återgång till värnplikt skulle kunna ske. Jag har själv sett rättviseproblem med en återinförd värnplikt men jag gillar ditt förslag med i huvudsak frivillig intagning och premie efter fullgjord utbildning.

Om jag förstår dig rätt tänker du dig att förbanden ska omsättas på åtta år. Det bör då för ett regemente med två bataljoner (dagens krigsorganisation) innebära att omkring ett kompani per år utbildas. Detta ger ingen effektiv utbildning av krigsförband och då kan man välja två olika spår. Endera en kraftigt ökad krigsorganisation eller en kraftigt bantad fredsorganisation. (För att utbilda dagens åtta mekaniserade bataljoner skulle det räcka med ett fredsregemente.)

Hur tänker du? Ska det exempelvis utbildas två flygbasbataljoner vid en flottilj eller kanske åtta flygbasbataljoner vid två flottiljer?

Anonym sa...

De som nu kommer in via GMU stannar kortare tid än de som hängt med ända sedan NBG.

J.K Nilsson sa...

Anonym 21:09 det är min erfarenhet också i kontakter med soldater och officerare i flygvapnets basbataljoner. Här kan vi verkligen tala om snabb omsättning. I bland får jag känslan att det gamla värnpliktiga förbandet hade en högre förmåga vid muck då än vad basbataljonen uppnår nu. Bland vissa kategorier som har lång befattningsutbildning stannar soldaten längre men andra kategorier blir kvar kortare tid.

J.K Nilsson

J.K Nilsson sa...

Miljöpartisten, jag tyckte väll att jag lindade in åsikten att organisationen är för anorektisk i dag. Vartefter förbanden tillförs materiel och officerare så bör man också kunna nå ett mål om principen att utbilda en bataljon eller motsvarande om året per förband.

J.K Nilsson

Miljöpartist i grönt sa...

Tack för klargörandet! (Så att ingen tar detta som ett argument för ännu en omgång av förbandsnedläggningar.)

Anonym sa...

Flottans besättningar saknas ej...tvärtom så är problemet att alla ej får plats på dessa omtalade skrov. jag förstår att man är orolig om man tidigare med sjö tillägg har kunnat flyta lite fram och tillbaka mellan land och sjö tjänst. Nu smärtar det att behöva gå iland med de för och nackdelar som detta innebär.
Att man sedan tar fram förslag på flera besättningar som rullar på ett fartyg ger bara vid handen att man försöker att skapa ett system för att bibehålla en hög personal volym. Landstinget går skift som FM gör men de har ej lyxen att vara flera anställda än vad som krävs och att ett arbetslag arbetar medans ett annat lag vilar, tränar och planerar på arbetstid.

Anonym sa...

Utbilda en bataljon per år?

Huvudet på spiken...nu gäller det att lämna utbildningsmentaliteten och ej fokusera på utbildning. Det borde vara mera eftersträvansvärt att fokusera på operativ och taktisk effekt. Sovjetunionen byggde många bilar sista åren som ingen ville ha eller som ej behövdes.

Miljöpartist i grönt sa...

Anonym 11:05
Grundfrågan är väl om vi tycker att det är viktigare med militära förband som levererar effekt där och nu eller om vi har förmåga att bemöta militära hot mot riket, om sådana skulle uppstå. Själv tycker jag att det senare är den centrala uppgiften för försvaret.

Anonym sa...

Ja frågan är då vilket hot?
Vad har hotet för dimension?
Hur balanserad förmåga kan man ha med möjlighet för uppbyggnad?

De flesta europeiska nationer har vridit om från konventionellt hot över nationsgränserna mot en större tyngdpunkt mot moderna och aktuella hot. Turkiet, Grekland och Finland är exempel på nationer där detta ej är lika tydligt med anledning av olika säkerhetspolitiska förutsättningar.
Ja alla vill vi ha mera ekonomiska medel till Försvarsmakten men så ser tyvärr ej världen ut. Huvuuddelen av de europeiska nationerna skär ned på sina konventionella styrkor. Med andra ord så är oönskad immigration, infiltration från terrorister en högre grad av hot än invasion av Röd makt i europa.
Balans är ordet och hur gärna man än vill så kan man i dagens miljö inte i Sverige sitta och fabricera organisationer och förmågor utan förutsättningar i form av politisk vilja och ekonomiska medel.

Anonym sa...

@ JK Nilsson
Din önskedröm representerar klart bättre ordning än nuvarande kaos.

I egenskap av strilare under 1960-talet drömmer jag mig tillbaka till den ordning och reda som rådde i Flygvapnet trots tre samtidiga strilsystem (stril 50, stril 59 och stril 60) och fyra samtidiga flygplansystem (fpl 29, fpl 32, fpl 34 och fpl 35).

Hur kaos kan uppstå ur blott ett strilsystem (StriC) samt ett (flygplanssystem (fpl 39) är för mig obegripligt.

En tänkbar orsak till nuvarande kaos kan vara att det idag sorterar en soldat under 30 officerer i stället för tvärtom. Det vill säga att från vänster kommande order upphävs av från höger kommande kontraorder. Vad vet jag?

Flygsoldat 113 Bom

Anonym sa...

Därför vi behöver genomföra 70-30 reformen,,,,dvs avveckla 30% officerare och anställ 30% fler soldater.