Realpolitikens sanna ansikte

Ja, jag vet att det är omänskligt att utnyttja andra människors tragedier men just nu ser vi ett exempel som är för värdefullt att inte ta rätt på och jag hoppas att min text kan vara bidragande till en förändring på många ställen.

I France 24 kan vi läsa hur Ryssland anser sig tvungna att hålla ingångna avtal med Syrien och genomföra följdleveranser av krigsmateriell då det inte finns några bindande folkrättsliga sanktioner som hindrar Ryssland att genomföra detta. Noterbart är att Ryssland själva hindrat dessa sanktioner ett flertal gånger i FN.s säkerhetsråd.

Det pågår ett inbördeskrig i Syrien där spelare som Saudiarabien och Iran är involverade på varsin sida, precis som vanligt i en mellanösternkontext. Vi bevittnar något motsvarande Jugoslaviens sönderfall med övergrepp på befolkningen och flera grupper som erhåller internationellt stöd när de bekrigar varandra. Vi har exempel på propaganda som spåras tillbaka till stödländerna i konflikten. Skillnaden är att vi inte ser lika tydliga kärnområden eller försök till statsbildningar där det kan vara ett brutalt totalt krig samtidigt det kan vara relativ fred i andra områden.

Vi ser alltså hur realpolitiken fungerar. En eller flera mäktiga spelare gör som de vill och kan ta skydd bakom vårt gemensamma regelverk. Är det någon som tror att det skulle kunna vara annorlunda i Skandinaven med omnejd? Vår tolkning av Lissabonfördraget och vårt avvisande av ett medlemskap i NATO ställer högre krav på vår egen säkerhetspolitik än dagens Laissez faire politik på säkerhetsområdet. Försvarspolitiken måste utformas så att vår Försvarsmakt blir så robust att den kan hålla ut vid ett försämrat säkerhetsläge så att vi kan ta emot hjälp och avlastning. Vi kan vara säker på att det kommer att bli en hel del politiskt schackspelande och kan vi annat än utgå ifrån att storspelare som påverkar oss kommer att stå på varsin sida i FN.s säkerhetsråd?

J.K Nilsson