Gästinlägg: Den nya IT-plattformen för älgjakten – En stridsfråga

För första gången i denna blogg avhandlas en annan del av svensk statsförvaltning. Ämnet är en fråga som rör främst Naturvårdsverket där man frångått tanken med svenskt remissförfarande. I den här historien ser ut som det finns en möjlighet att det kan röra sig om ministerstyre och jäv, en mycket spännande historia. Här lämnar jag då ordet till Ull. //J.K Nilsson

JRF:s JO-anmälan
Jägarnas Riksförbund (JRF) har JO-anmält Naturvårdverket och en av dess handläggare (NN) för jäv i fråga om den nya IT-plattformen.

JRF menar att NN har varit jävig i frågan då NN tidigare har arbetat för Svenska Jägareförbundet (SvJF) som jaktvårdskonsulent. I detta arbete, skriver JRF i sin JO-anmälan, har NN ”bidragit till att utveckla IT-systemet Viltdata för sin arbetsgivare [SvJF]. Han har därefter även hållit utbildningar i användandet av systemet”. Detta innebär enligt JRF att ”[d]et finns anledning att misstänka NN för jäv i sitt arbete som projektledare på Naturvårdsverket. Det har nämligen endast oerhört kortfattat redovisats överväganden kring alternativa system och inget konkret alternativ till IT-stöd har presenterats Istället har alternativet Viltdata framställts som enda alternativ utan att redogöra för nackdelarna eller fördelarna med det systemet, eller andra system. […] Detta har skett trots att flera remissinstanser påpekat att det är olämpligt att använda ett IT-system som en intresseorganisation (Svenska Jägareförbundet) har utvecklat och som dessutom skall fortsätta äga befintliga databaser. Vidare har remissinstanserna påpekat att det saknas redovisade alternativ till Viltdata…”. Som bilaga till yttrandet ligger ett flertal yttranden från länsstyrelser och andra organisationer.

Bakgrund
Men vad handlar då det hela om? Naturvårdsverket fick den 20 januari 2011 i uppdrag (L2011/194) av regeringen att föreslå en IT-plattform för älgförvaltningen. I uppdraget står det att: ”IT-plattformen ska bygga på gemensamma öppna standader [sic!]. I uppdraget ska även övervägas hur befintliga, redan förekommande datasystem kan användas eller om erfarenheter från dessa kan tas till vara inom ett nytt system.” I förslaget som sändes ut på remiss föreslogs att Svenska Jägareförbundets datasystem ”Viltdata” skulle ingå som en del av det nya IT-systemet. De flesta delarna av IT-systemet föreslogs ägas av myndigheter, utom den del av systemet där inrapportering av fällda älgar samt älgobservationer (ÄlgObs) skulle ske. Detta föreslogs att göras via Viltdata, vilket skulle medföra att rapporteringen ej längre skulle ske till länsstyrelserna utan till SvJF. I figuren nedan syns hur man tänkt sig det nya systemet. Ett flertal system skulle leverera data till en databas som ligger som grund för den nya IT-plattformen.

Uppdraget sändes ut på remiss för yttrande till länsstyrelserna och ett antal övriga organisationer. Ett flertal av dessa lämnade synpunkter på förslaget till redovisning av regeringsuppdraget och ett flertal av dessa påpekade att det var olämpligt att en intresseorganisation skulle äga en så vital del av den nya älgförvaltningen. Länsstyrelsen i Västra Götaland skriver att ”Det är viktigt att rapportering av älgar sker direkt till Länsstyrelsen och inte via Jägareförbundets Viltdata”. Länsstyrelsen i Stockholms län utvecklar samma tanke och skriver ”Då registrering av älgjaktsområden, tilldelningar samt indrivning av fällavgifter är en myndighetsuppgift som även har rättsverkningar för den enskilde bör systemen och underliggande information av rättssäkerhetsskäl ägas av staten”. Länsstyrelsen i Jönköpings län menar samma sak i sitt yttrande: ”En nackdel är dock att inrapporteringen av vissa obligatoriska uppgifter hamnar i ett system som i dagsläget ägs och förvaltas av en intresseorganisation. Länsstyrelsen anser att samtliga obligatoriska uppgifter som rapporteras in av jakträttshavare, licensområde, älgskötselområde och älgförvaltningsområde med flera ska ägas av en opartisk instans.” Ytterligare länsstyrelser skriver liknande och Länsstyrelsen i Uppsala län skriver i sitt yttrande:

Det första som måste ifrågasättas i Naturvårdsverkets förslag är i vilken utsträckning programvaran ”Viltdata” skall begagnas. Denna programvara ägs inte av länsstyrelserna eller någon annan myndighet, varför lämpligheten i att begagna sig av denna för inrapportering av avskjutna älgar kan ifrågasättas. Länsstyrelsen i Uppsala anser att en grundförutsättning i det nya systemet är att de uppgifter som länsstyrelserna har att inhämta och sammanställa skall göras så genom system som länsstyrelserna eller andra myndigheter äger. Att låta privata intresseorganisationer äga system för insamling av data, vilken ej är frivillig för jägarna att lämna ifrån sig, är inte ett alternativ.

Förutom myndigheter så har bl a skogsägarna yttrat sig i ärendet och även de menar att ägandet bör ligga på myndigheterna:

Den kommande IT-plattformen inklusive all för älgförvaltningen relevant data bör ägas och förvaltas av Naturvårdsverket medan driftsansvaret med fördel kan läggas hos Länsstyrelsens gemensamma IT-enhet. På så sätt underlättas, effektiviseras och säkerställs datasäkerhet, långsiktig lagring och den löpande förvaltningen inklusive vidareutvecklingen och styrs inte av enskilda intressen/behov. Vi stödjer därför inte förslaget att länsstyrelsen ska äga portalen och databasen, första stycket, kapitel 3.1.2.5 och motsätter oss helt förslaget att det långsiktiga digitala bevarandet av data säkras genom avtal, sista stycket, kapitel 3.1.2.6. Vi anser inte att det är tillräckligt säkert att med avtal reglera datalagring hos tredje part i alla lägen och föreslår långsiktig lagring hos Naturvårdsverket som har det övergripande ansvaret för älgförvaltningen.

Så ett flertal tunga remissinstanser har varit kritiska till det förslag till IT-plattform som Naturvårdsverket sände ut på remiss. Dock skedde inte några väsentliga förändringar till slutförslaget som Naturvårdsverket lämnade ifrån sig till regeringen. Ingenstans i detta förslag kan skönjas den kritik som remissinstanserna lämnat till verket.

Mooscare
Länsstyrelsen i Västernorrland lämnade även kritik tidigare till Naturvårdsverket. För att arbeta med frågorna om ett IT-system för älgförvaltningen har Naturvårdsverket tillsatt en referensgrupp bestående av representanter för båda jägarorganisationerna, ett antal skogsbolag och ett par länsstyrelser. Från dessa referensgruppsmöten har minnesanteckningar skrivits och i minnesanteckningarna från referensgruppsmötet den 17 maj 2011 står det att representanten från Länsstyrelsen i Jönköpings län presenterat Länsstyrelsen i Västernorrlands IT-system som kallas för ”Moosecare”. Detta har dock Svenska Jägareförbundets representant (JK) i referensgruppen kommenterat med att:

Mooscare ägs av Jägareförbundet som har valt att inte bygga vidare på den lösningen av framförallt två skäl:


1) Gammal utvecklingsmiljö
2) Dålig struktur, som inte gick att bygga ut till att passa jakten i alla län

Detta avfärdar Länsstyrelsen i Västernorrland i ett mail till Naturvårdsverket den 27 maj 2011. Länsstyrelsen i Västernorrland skriver:

Det är länsstyrelsen i Västernorrlands län som äger Moosecare. Hoppas att det bara är en missuppfattning det som står i minnesanteckningarna, jag vill att du meddelar mej genom ett mail att de representater som sitter i referensgruppen får min information- om ägandet av Moosecare-, jag har inte mailadresserna till dom och som sagt det vore bra om vi kunde komma på ett referensgruppsmöte och presentera Moosecare så att det kommer fram en saklig information ifrån oss i Västernorrland. Avstår i övrigt att kommentera [JK] uttalande.

Till detta har även Länsstyrelsen i Västernorrland skickat kompletterande uppgifter om Moosecare till Naturvårdsverket den 30 maj 2011. I dessa kompletterande uppgifter avfärdas Svenska Jägareförbundets uppgifter om utvecklingsmiljön och strukturen. Man skriver bl a ”Att påstå att utvecklingsmiljön är gammal kan tyda på okunskap om dessa förhållanden. […] Vidare framfördes att Moosecare har en ”dålig struktur, som inte gick att bygga ut till att passa jakten i alla län”. Det går inte att bemöta ett sådant påstående eftersom det inte framgår vilka sakskäl som gett upphov till denna slutsats. Projektets referensgrupp liksom användare av Mooscare förtjänar att få en närmare förklaring till varför Svenska Jägareförbundet har denna uppfattning.”

Trots dessa klargöranden som bemöter både frågan om äganderättsförhållanden och datorsystemet i sig, så avfärdar Naturvårdsverket Moosecare både i remissversionen och i slutversionen av regeringsuppdraget (vilka ej nämvärt skiljer sig åt) med både de tekniska spörsmålen och äganderättsfrågan:

Eftersom det i skrivande stund råder oenighet om rätten till Moosecare, och frågan är om det överhuvudtaget är ett alternativ att bygga på. Viltdata kan även anses som en vidareutveckling av Moosecare med anpassningar för samtliga län och innehåller motsvarande funktioner.” (Sidan 21 i redovisningen av regeringsuppdraget.)

Att Viltdata skulle vara en vidareutveckling av Moosecare kan man också ifrågasätta eftersom Viltdata saknar flera av de funktioner som finns i Moosecare. Det som Viltdata saknar men som finns i Moosecare och som skulle vara länsstyrelserna behjälpligt om det systemet väljs för älgförvaltningen är bl a:

1. Integration med JAS (Det jaktadministrativa system som de flesta (för att inte säga alla) länsstyrelser använder idag.
2. Integration med Agresso som är länsstyrelsernas ekonomihanteringssystem.
3. Administrativt stöd till älgskötselområden
4. Hantering av spillningsinventeringar
5. Hantering av betesinventeringar

Så någon reell anledning att påstå att Moosecare är föråldrat synes ej finnas. Däremot har man från Jägareförbundet marknadsfört Viltdata med att det har kopplats samman med Länsstyrelsen i Uppsala läns datasystem och att data från Viltdata levererats till denna länsstyrelse. Dessa uppgifter har levererats av representanter för Jägareförbundet vid flera tillfällen och på olika informationsmöten och det står även på Viltdatas hemsida . Detta är dock något som Länsstyrelsen i Uppsala län förnekar och har förnekat vid flera konferenser, seminarier etc där frågan kommit upp.

JO-anmälan
Så det är mot denna bakgrund som JO-anmälan görs av Jägarnas Riksförbund. Troligtvis har inte JRF haft hela bilden klar för sig utan gjort en anmälan enbart baserad på NN:s kopplingar till Viltdata och Svenska Jägareförbundet. Dock uppkommer ett antal andra frågor som går utöver JRF:s anmälan till justitieombudsmannen.


Svenska Jägareförbundets reaktion
När Jägarnas Riksförbunds JO-anmälan blev känd gick Fredrik Widemo på Svenska Jägareförbundet till hård attack mot JRF. Han skriver på Svenska Jägareförbundets blogg den 4 november :

Flera aktörer gör sitt bästa för att förändra liggande förslag ända in mot målkaklet. För oss gäller det att försvara de delar där vi lyckats nå vettiga kompromisser för jägarkåren som helhet. Nu senast är det Riksjägarna som försöker förhala processen och konstigt nog göra älgförvaltningen mycket dyrare för jägarna.

Vidare skriver han:

I Viltdata finns dessutom redan alla registrerade jaktenheter med och vi har data långt tillbaka i tiden. Det finns alltså ett färdigt system i drift, som hanterar de verktyg som behövs. Jägareförbundet har utvecklat, driver och äger systemet. Det enda som krävs är i princip att Viltdata länkas in under en portal som även hanterar de andra IT-stöden, exempelvis för att inventera betesskador och fodermängd.
Det skulle kosta mångmiljonbelopp och ta år i anspråk att utveckla ett motsvarande system som Viltdata. Man skulle inte heller förfoga över historiska inventeringsdata, dvs. man skulle få börja från noll. Väljer myndigheterna inte Viltdata för den nya förvaltningen kommer den att bygga på undermåliga data de närmaste åren. Älgförvaltningen skall dessutom vara självfinansierande, och alla de miljoner ett nytt system skulle kosta hamnar därmed på fällavgifterna. Dvs skall tas ur jägarnas fickor.

Han menar alltså att (a) det blir dyrare för jägarna om man inte kommer att använda Viltdata utan väljer att använda ett annat system, och; (b) att systemet måste börja om från början och att det därför tar lång tid att samla samma mängd data som redan finns lagrade i Viltdata. Dessa påståenden måste analyseras närmare.

Dyrare med annat system än Viltdata?
Blir det då dyrare med ett annat system än om man skulle begagna Viltdata? Det är faktiskt tvärt om. Redan idag finns fem miljoner kronor avsatta för att skapa IT-systemet som ska hantera älgförvaltningen. (Dessa fem miljoner innefattar hela IT-systemet för älgförvaltningen och ej enbart den del som Viltdata utgör.) Dessa pengar skall inte tas från fällavgifter eller registreringsavgifter utan från viltvårdsfonden som en engångsavgift (se Prop. 2009/10:239, s 67). Denna fond byggs upp av de pengar som jägarna varje år betalar in till staten för att får jaga då de löser det statliga jaktkortet. Samtidigt så måste man inse att både Moosecare och det andra systemet, som många länsstyrelser använder för älgförvaltningen, JAS (Jaktadministrativt system) redan finns och bekostas av länsstyrelserna och dessa kostnader försvinner inte. Dessa system kan användas på samma sätt som Viltdata används. Det som däremot måste ifrågasättas är om inte kostnaderna vid begagnande av Viltdata blir högre än med Moosecare eller JAS?

Svenska Jägareförbundet skriver nämligen i sitt yttrande över IT-systemet att: ”Förbundet anser att driften och utvecklingen av viltdata.se ska finansieras som en utökad del av Jägareförbundets allmänna uppdrag.” Vidare skriver man att:

”Det första och viktigaste steget är att införa en gemensam databas för länsstyrelserna genom att slå ihop de befintliga JAS-databaserna. Detta medför att de tidigare registreringsnumren för licensområden måste göras om eller kompletteras då de inte är unika mellan olika län. Förbundet föreslår därvid att man använder samma system för konvertering av licensnummer till en nationell databas som används i viltdata, vilken är en nationell databas.”

Så den slutsats man kan dra är att om man väljer att begagna Viltdata så kommer Svenska Jägareförbundet att kräva mer pengar av staten för detta. Dessa pengar som betalas ut som ersättning för det allmänna uppdrag som SvJF har kommer ursprungligen från viltvårdsfonden. Så om Viltdata ska finansieras via det allmänna uppdraget så innebär det att jägarna betalar detta system med sina pengar, inte som en engångsavgift på fem miljoner utan som en löpande utgift på obestämd framtid. Och frågan är hur mycket pengar som ska krävas för denna drift? När är de pengar som avsatts för denna del av IT-systemet uppslukade av de pengar som går till SvJF via en utökning av det allmänna uppdraget?
Den andra delen, att ändra licensnumren för de registrerade jaktmarkerna innebär däremot direkt att pengarna som länsstyrelserna behöver för att finansiera administrationen av detta läggs på fällavgifterna. Så ska man anpassa länsstyrelsernas registreringsnummer till Viltdata så kommer det att kosta jägarna stora pengar! Detta eftersom det är en ansenlig mängd arbete som kommer att krävas för att ordna detta.

Så kontentan blir alltså, att använder man Viltdata istället för något av de befintliga systemen så kommer det att bli dyrare för jägarna!

Avsaknad av tidserier
Fredrik Widemo skriver även som vi sett att ett annat system än Viltdata skulle bygga på undermålig information de första åren. Detta eftersom de saknar de långa tidsserier av älgobservationer som finns i Viltdata. Men man kan då ifrågasätta om det är så att Jägareförbundet inte kommer att dela med sig av dessa tidserier om det kommer ett annat system? Är det så att man måste välja Viltdata för att älgobservationerna skall komma jägarna och älgförvaltningen till del? Om SvJF har jägarnas och älgförvaltningens bästa för ögonen så kommer de givetvis att dela med sig av den information som finns i Viltdata! Allt annat vore småsint och kontraproduktivt.

Man kan även ifrågasätta om SvJF äger den data som ligger i Viltdata. Detta eftersom man fått ersättning av staten för att sköta älgobsen (se bland annat regeringsbeslut om bidrag ur viltvårdsfonden till SvJF där 3 miljoner kronor avsatts för förbundets viltövervakning). Vidare har jaktlagen genomfört älgobsarna på ideell basis och då är frågan om en organisation kan äga denna data och sedan förneka dem (jägarna) som lämnat datan, densamma?

Åter till JO-anmälan
Men vad ska man säga om JO-anmälan då? Tjänstemän ska hålla en opartiskhet i frågor och ja, jag tycker nog att det är bra att frågan prövas av JO. Jag tycker generellt att det görs för lite JO-anmälningar. Tjänstemän i statlig och kommunal förvaltning måste se sin roll i ett demokratiskt system och förfördelas något så sätter det hela systemet på prov. Vi i Sverige är inte så förskonade från korruption, något vi sett i både Göteborg och Falun, men det finns subtilare korruption, om det nu kan kallas korruption, nämligen jäv. Man kan vara jävig och ge fördelar till någon eller några man känner väl eller något man känner för. Ren korruption skall prövas i domstol, jäv skall prövas av justitieombudsmännen och alla måste lära sig var gränserna går. Jag tänker inte dra några slutsatser om NN. Men jag kan undra över en sak och det är det uppdrag NN fått från Regeringen. Regeringsuppdraget, som är undertecknat av Landsbygdsministern, tycker jag trycker lite väl mycket på fördelarna med Viltdata. Är det då möjligt för en statstjänsteman att inte gå efter det som kan synas som önskemål från en politiker som inte vill riskera politikerstyre?

I regeringsuppdraget står bl a:

Svenska Jägareförbundet har tagit fram ett webbaserat system i syfte att ge underlag till förvaltning och övervakning av jaktbart vilt, "Viltdata.se". En av målsättningarna med Viltdata har varit att konstruera en älgdatabas för att tillgodose jägarnas och länsstyrelsernas behov när det gäller förvaltning av älg. Det finns en extern referensgrupp med representanter för länsstyrelser. Naturvårdsverket, Skogsindustrierna, Skogsstyrelsen, Sveaskog AB och Lantbrukarnas Riksförbund. I älgdatabasen i Viltdata kan bl.a. hanteras avskjutning, anmälan om jaktresultat till länsstyrelsen, älgobservationer, slaktvikter, ålderssammansättning, reproduktionsdata, hornutveckling, övrig avgång (trafik, stora rovdjur m.m.), rovdjursobservationer samt publika rapporter och sammanställningar.

Och det avslutas med:

I uppdraget bör även övervägas hur befintliga redan förekommande system, som "Viltdata.se", kan användas vid utformningen av en ny IT-plattform eller om erfarenheter från Viltdata eller andra system kan tas tillvara inom det nya datasystemet. Naturvårdsverket arbetar med frågan om ett nytt datasystem för rövviltförvaltning[sic!]. En bedömning ska göras om det finns skäl att samordna de två systemen.

Med detta måste en sista fråga belysas. Den rättsliga frågan!


Jägareregister hos intresseorganisation?
Om Viltdata skulle bli det system som skall användas i den nya älgadministrationen för inrapportering av fällda älgar eller andra icke-obligatoriska uppgifter från jägarna, så är frågan om det vore juridiskt korrekt.

Den 23 december 2009 meddelande Regeringsrätten sin dom i mål 5783-09. I domen avslogs JRF:s överklagan att få ta del av jaktkortsregistret. JRF hade begärt ut detta från Naturvårdsverket eftersom SvJF fick ut dessa uppgifter. Naturvårdsverket avslog begäran med hänvisning till sekretesslagstiftningen (5 kap 5 §). Naturvårdsverket skrev i sitt avslagsbeslut (dnr 422-4210-09 Sq):

Vid en prövning om uppgifterna ska kunna lämnas ut måste enligt Naturvårdsverkets bedömning beaktas, inte bara risken för att den som begär uppgifterna utlämnad ska missbruka dessa utan även att uppgifterna kan komma på avvägar och därigenom användas i brottsligt sammanhang. De uppgifter som jaktkortsregistret innehåller är känsliga genom att de ger information om vem som har skjutvapen.

Kammarrätten hade dock gett SvJF rätt att ta del av samma handlingar år 2003 i mål nr 5033-03 där SvJF överklagade ett liknande avslag de fått från Naturvårdsverket. Detta gjorde att SvJF kunde ta del av de ca 300 000 jaktkortslösarna i landet.
I detta fall gjorde dock Naturvårdsverket bedömningen att utlämnande av samma uppgifter till JRF skulle vidga kretsen av de som hade tillgång till de i jaktkortregistret känsliga uppgifterna. Man skrev vidare i sitt beslut: ”Vidare anser verket att ett bifall till denna begäran riskerar att få prejudicerande effekt så att ett utlämnande även måste göras till andra jakt- och friluftsorganisationer eller till tidskrifter med motsvarande intresseriktning.”
Detta avslag överklagades som sagt till både kammarrätten (mål nr 5163-09) och så småningom till Regeringsrätten. Båda instanserna avslog överklagandet och fastställde därvid Naturvårdsverkets beslut. Regeringsrätten motiverade beslutet med:

Enligt 18 kap. 16 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller sekretess hos bl a Naturvårdsverket för uppgift som hänför sig till jaktkortsregistret, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att vapen och ammunition kommer till brottslig användning. […] I lagstiftningsärendet anfördes att den myndighet som prövar ett utlämnande måste beakta inte bara risken för att den som begär att få uppgifterna utlämnade kan missbruka dessa, utan även att uppgifterna kan komma på avvägar så att vapen sedermera hamnar hos någon som kan använda dem i brottsligt syfte. […] Även om det inte finns anledning att ifrågasätta vad Jägarnas Riksförbund uppgett om att man avser att låta endast ett begränsat antal personer ha tillgång till uppgifterna och förvara dem på säkert sätt, står det enligt Regeringsrättens mening inte klart att ett så stort antal uppgifter kan lämnas ut utan fara för att vapen och ammunition kommer till brottslig användning.

Således ser vi att andemeningen i lagstiftningen, även om paragrafen som nämns enbart omfattar jaktkortsregistret, är att myndigheter inte skall lämna ut uppgifter som kan göra att vapen och ammunition hamnar i fel händer.

Om Viltdata skulle begagnas för inrapportering av fälld älg eller andra för jägarna obligatoriska uppgifter att lämna, så innebär det att ett icke-frivilligt register över jägare kommer att upprättas hos en privat intresseorganisation. (Frivilliga register utgörs av organisationernas egna medlemsregister.) Om man bortser från det faktum att det finns många jägare som inte sympatiserar med SvJF och därför inte vill lämna uppgifter till denna intresseorganisation, så är frågan om ett register som kommer att omfatta företrädare för idag ca 25 000 registrerade jaktområden ( se Regeringens prop 2009/10:239, s 8 ff ) inte är att betrakta som ett omfattande register över vapenhavare? Även om B-områden försvinner med den nya älgförvaltningen så torde ine dessa försvinna, utan övergå till så kallade oregistrerade marker. Även från dessa marker skall fällda älgar rapporteras. Vidare så kommer företrädare för jaktlag som ingår i älgskötselområden att bli registrerade.

Mot bakgrund av detta så får det anses tveksamt att låta SvJF hantera ett så omfattande, icke frivilligt, register över jägare. Risken är, som fastslagits av Regeringsrätten, uppenbar att vapen och ammunition hamnar i fel händer. Och även om det inte skulle vara direkt lagstridigt så skulle ett liknande register i händerna på en intresseorganisation strida mot lagstiftarens intentioner. Man har när man sekretessbelade jaktkortsregistret i proposition 1999/2000:73 bl a skrivit:

Uppgifterna i registren är en informationskälla för presumtiva brottslingar om var det kan finnas vapen. Stöld och brottslig användning av jaktvapen bör förebyggas genom bestämmelser om sekretess.

Regeringen diskuterade vidare i propositionen om lämpligheten att en intresseorganisation handhade inte bara jaktkortsregistret utan även jägarexamensregistret:

Registren [jaktkorts- och jägarexamensregistren] förs i dag av Jägareförbundet. När det gäller förhållandet mel lan myndigheter och organisationer liksom mellan organisationer får det inte finnas risk att något särintresse får ett orimligt stort inflytande över verksamheten. Förvaltningsuppgifter på jaktens och viltvårdens område som innebär myndighetsutövning bör inte annat än i undantagsfall fullgöras av intresseorganisationer. Jägareförebundets uppgift att administrera
jaktkortsregistret och jägarexamensregistret är dock att likna vid myndighetsutövning. Om registren förts av myndighet och enskild begärt att få del av uppgifter ur dessa register hade detta betraktats som myndighetsutövning. Vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet gäller dock inte i de register som förs av Jägareförbundet.
Nuvarande ordning är enligt Jaktutredningen inte bra från informations-, rättssäkerhets- och konkurrenssynpunkt. Detta talar för att en myndighet tar över ansvaret för båda registren.

Med detta flyttades ansvaret för jaktkortsregistrer från SvJF till Naturvårdsverket. Så man bör allvarligt kunna diskutera lämpligheten i att nu åter igen ge SvJF ett register över vapeninnehavare och ett register som myndigheter skall nyttja sig av för att kontrollera att jägarna följer lagstiftningen. Detta eftersom registret används för att kontrollera att fällavgifter är inbetalda på korrekt sätt.

Diskussion om dessa rättsliga frågor har inte diskuterats av Naturvårdsverket i regeringsuppdraget. Det kan synas att man borde ha gjort det, men det kan vara lätt att förbise, men Länsstyrelsen i Stockholm har diskuterat Viltdata i förhållande till rättssäkerhet. Så detta borde ha avhandlats i redovisningen av regeringsuppdraget, kan man tycka, och man kan även se många likheter i diskussionen som fördes då jaktkortsregistret fördes över till staten och den nuvarande diskussionen om Viltdata.

Oavsett vad, så skall det bli intressant att se vad utgången av både JO-anmälan och frågan om det nya IT-systemet blir.