Nej det är inte en redunans av elektriska eller vattenledningar jag menar. Jag har lite synpunkter på HR-transformeringen, tvåbefälssystemet och den vilande värnplikten. Efter Rosersbergsseminariet för ”Första linjens chefer” så har jag varit full av funderingar och tagit mig tid att formulera mina tankegångar.
Tittar vi på en pluton med plutonchefen som första linjens chef såsom visionerna är nu så är denna en Taktisk officer med akademisk officersexamen ifrån Karlberg. Den taktiska officeraren skall ha svart bälte i ”management”, Clausewtitz, Rekrytering, personalavveckling, m .m. Ställföreträdande plutonchefskall ha svart bälte i taktiskt uppträdande och hålla chefen i handen för att kunna utveckla en hållbar plan för plutonen. Jag ser några problem eller ”utmaningar” med det här förfarandet, jag skall hålla mig kort och ge mig i kast med några kärnfrågor.
För det första: Kan plutonen verkligen fungera H24? Det vill säga, verksamhet som kräver Förmåga dygnet runt kommer i mina ögon inte att fungera. Chefen som måste vara tillgänglig för högre chef och som måste kunna göra avdömmanden måste också sova någon gång. Om inte plutonchefsskapet kommer att fungera fullt ut utan att förlita sig på en ställföreträdande med specialistkompetens har plutonchefen reducerats till en personaladminstratör. HR-transformeringen skapar alltså inget annat än stor mängd personaladministratörer och personaladminstratörer skulle effektiviseras bort.
För det andra: Om plutonchefen skulle bli kontinuerligt frånvarande måste plutonen tillföras en ny plutonchef eller plutonen förstärker en befintlig pluton. Vi kommer med andra ord att hänvisas till ad hoc-lösningar. Kommer det här att gynna verksamheten? Den nya plutonchefen måste arbeta in sig i läget eller plutonen måste finna sina nya arbetsuppgifter i en ny pluton som måste förändras för att kunna fungera.
För det tredje: Var någonstans finner vi platsen för en blivande plutonchef? Bland soldatraderna där soldaterna arbetar? Inte vad jag sett. Bland gruppcheferna? Nej, och ställföreträdande plutonchef skulle ju vara en specialistofficer. Plutonchefen kommer alltså att vara en teoretiker av rang.
Lösningen på de farhågorna ser jag i att Plutonchef och Ställföreträdande plutonchef har samma förmågor och befogenheter. Kräver verksamheten att plutonen är igång dygnet runt kan grupperna växelvis återhämta samtidigt som de har en rudimentär ledning och kompanichef kan pilla i kompaniet utan att överrida en plutonchef. Om Plutonchef med sin ställföreträdande är jämlikar kan ställföreträdande plutonchef gå direkt upp och bli plutonchef, i snabba lägen skulle då en gruppchef kunna bli fältbefodrad och träda in som ställföreträdande plutonchef fram till att en taktisk officer kan tillföras plutonen. Med den här lösningen så finner vi också den blivande plutonchefens insteg.Den blivande plutonchefen kan gå i selen samtidigt som den lär sig yrket med det arbetsgivaransvar det kräver. Specialistofficerarna får då gå in som grupp och troppchefer. Detta resonemang för också Leif Ölmeborg vid Livgardet i en insändare till ”Försvarets Forum, nr 3 April 2011”.
För det här skall kunna realiseras måste vi ha en annan syn på skolverksamheten. Att lyfta en soldat till gruppchef kanske inte kräver lika mycket skoltid som den som skall gå in som ställföreträdande plutonchef. Beroende på befattning så bygger man på med YBK (Yrkes och Befattningskurser) som också får tillgodoräknas i en examen för Taktisk officer.
Vi kanske också måste fundera på hur mycket som krävs för att kunna gå i selen som Plutonchef. Som det verkar nu så skall de blivande Taktiska Officerarna kunna befordras av förbandschef upp till den grad som behövs för att kunna ta tjänsten som kompanichef efter att gått YBK mot de befattningar som de skall bestrida. Kanske det inte alls behövs alla tre åren på Militärhögskolan Karlberg och en fullständig treårig examen om målbilden är att en plutonchef skall sitta i befattning i åtta till tio år. På åtta till tio år hinner en hel del hända och kunskaper blir inaktuella. Kanske vi skall titta tillbaka mot vår tidigare officersutbildning som i mångt och mycket i tid liknade dagens utbildning till Specialistofficer som då mynnade ut i en Fänriksexamen. Efter en tid som fänrik utbildades den blivande löjtnanten inför sin utnämning. Senare när det var dags att kliva upp ett pinnhål så blev det skolbänken en vända igen. Om vi skulle göra utbildningen för varje steg mindre generell och mera befattningsinriktad så kan vi korta ner den totala utbildningstiden mot vad morgondagens kompanichefer kommer att genomgå. Det kan inte vara rimligt att den teoretiska generella grunden till kompanichef skall läggas innan officeren ens blir anställd.
Som vi ser nu finns det en stark koppling mellan utövandet av ledarskap – chefsfunktion och utbildning. Jag avser att i senare inlägg redovis mina tankar om en möjlig och enhetlig utbildningsgång. I detta inlägg har jag inte läst in mig på specialförbandens erfarenheter och det finns säkert underlag som jag kommer att förändra min uppfattning. I vilket fall så finns det stoff för ännu ett inlägg.
Jag vill också tacka ”Cynisk” som ställt upp och hjälpt mig att putsa till min stil och tankegångar. Jag vill också tacka ”Sinhue” för sitt inlägg: ”HR-transformation - succé eller misär?” som väckte min helgslummer och lyfte mitt engagemang.
J.K Nilsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
24 kommentarer:
Deltog vid samma seminarium. Mycket givande.
Din lösning med att chef och ställföreträdare skall ha samma kompetens är ju i princip så som vi har haft det tidigare. Då finns inget större behov av olika officerskategorier.
Jag tror nog att det nya systemet kan fungera, det fungerar uppenbarligen i andra länder, men då måste vi vara lojala och faktiskt införa det på förbanden. Vi har långt kvar innan synen på officerens och specialistofficerens respektive roller är förankrade.
Nu har jag hittat din sida! Jag ber att få återkomma i morgon samt tackar för de vänliga orden om mitt senaste inlägg.
God natt
GMY
Sinuhe
Bäste J.K!
Snälla sluta skriva om taktiska officerare och specialister...nya FM PersI som jag råkade se idag vidhåller att det fortfarande heter officerare (OFF) respektive specialistofficerare (SO)...;)
Jag tror att det kan vara klokt att ligga lågt ett tag - sitta i båten - intill dess att öv Pålssons arbete inom ramen för Ag BoK har levererat. Det BORDE bli stora förändringar i FM:s organisation som ett resultat av hans grupps arbete.
Rent principiellt håller jag inte med om att båda plutch och stellis (sekond) ska vara OFF. Det var lite grann av grundbulten i systemet att de skulle tillhöra olika personalkategorier. Det skulle vara intressant att veta vad som är normen utomlands, dvs. i andra länders försvarsmakter?
Men jag är helt med på att det finns ett omfattande arbete kvar att göra! Låt oss hoppas att det inte blir som det jag sett i Afghanistan - en svensk pluton bestående av TVÅ stora skyttegrupper under befäl av var sin OFF. Till detta adderades, med den "svenska lösningen", en OFF som plutch och en annan OFF som stellis. Summa fyra OFF på 22 soldater. Övriga länder kunde inte förstå hur vi tänkte...;_)
Å andra sidan visar forskning att en del av bakgrunden till tyskarnas framgångsrika Blitzkrieg var att de hade förhållandevis FLER OFF på lägre nivåer (kompani-bataljon) än sina motståndare.
GMY
Sinuhe
Terminologin är tagen, jag skall ändra mig.... ;)
Jag kan ta min pluton som exempel. Jag är ställis/sekond men om kompaniet skall delas och verka ifrån två olika ställen så skall min plutonchef, tillika kapten vara plutonchef på det nya stället. På ursprungsgrupperingen eller en annan fast plats så skall jag som förvaltare vara plutonchef för den del som är kvar. Jag kan alltså inte ta något som helst personalansvar för min personal. Lek också med tanken att jag ansöker om omgallonering samtidigt som min personal är officerare. Hur går det då med mitt förmanskap? Då måste jag fråga: "Hur tänkte man här"?
Om jag skulle få sia lite så skulle ditt Afghanistanexempel bestå i att gruppcheferna var specialistofficerare. Att det kan se lite tokigt ut i andra länders ögon kan bero på två saker. Det ena är att vi har arvet att hantera. Och för det andra, bara för att vi gör annorlunda behöver det inte betyda att vi gör fel.
Jag vill fokusera på att vi inte tappar ledningsförmåga och här ser jag den tidigare svenska lösningen som bättre än den vi skall in i.
Bara för att utlänningar rynkar på näsan när jag öppnar en surströmmingsburk så innebär det inte att jag kan njuta av den måltiden... ;)
J.K Nilsson
Hej igen
Tyvärr var det så att när jag skriver OFF i mitt afghanska exempel så menar jag just OFF, dvs YO eller RO med lägst fänriks tjänstegrad. Om jag minns rätt var det en kapten, två löjtnanter samt en fänrik. Plus 22 soldater. Eller vänta nu, det fanns givetvis minst två sergeanter också! Med andra ord rätt gott om ledningskapacitet...
Jag kan spontant känna att jag håller med dig avseende det kloka med att både plutch och ställis är OFF. Men - frågan är lite grann vad vi då ska ha våra SO till? Att sätta dem som grpch tycker jag verkar vara slöseri - jag vet ingen annat land som har en sådan lösning.
Vad tror du om en tänkbar lösning eller idé att det finns en ledargarnityr om TRE personer i plutonen: två OFF samt en SO? För att skapa stabilitet skulle jag sedan kunna tänka mig att C 1. grp också var SO men att övriga grpch var sergeanter.
Bara en idé - typ?
GMY
Sinuhe
@Sinuhe
Det är inte helt ovanligt med OR-6 eller högre på gruppchefer utomlands. Dock förekommer det framförallt på funktionsförband medan manöverförband har OR-5 eller lägre. Det kan till del kopplas till hur självständigt enheterna uppträder men också till kravet på utbildningstid och erfarenhet.
Sinuhe, jag tror inte vi skall vara rädda för att få kompetens för lågt i organisationen. Du beskrev själv det tyska exemplet. OFF som gruppchefer har vi bara i dagens arvetorganisation men varför skulle det vara så farligt att ha en riktigt Specialistofficersutbildning med kort tid i skolan för att lära sig det viktiga för sin befattning?
Dagens specialistofficerare har längre tid i skolan än mig för samma befattning som mig. Det kan väll inte ha varit tanken? Vill gruppchefen byta uppgift så kan denne gå YBK mot den tjänsten och i förlängningen läsa in en OFF-examen genom att kunna validera in tidigare moment.
Med den, jämförelsevis, ringa mängd soladater så kanske vi inte skall vara rädda att lägga en motsvarande PB-utbildning på gruppcheferna och få en basic Specialist ur ett truppföringsperspektiv. En markstridare på I19 kanske inte behöver lära sig pjäsarbete på A9 eller föra någon form av teknisk tjänst på stridsvagn.
J.K Nilsson
CS!
Jag vet att det är som du säger men har dumt nog utgått från att J.K. Nilsson arbetar inom ett mekförband.
Det jag menade var att jag inte ser några behov av att en skgrpch "normativt" ska vara 1.e serg.
GMY
Sinuhe
J.K. Nilsson
Det finns en bakomliggande obalans som jag tror vi måste ta hänsyn till. Försvarsmakten kommer även i framtiden att uppvisa en unik obalans mellan yrkesofficerare och GSS/K. Att kosta på sig att ha cirka 8 500 yrkesofficerare (sammantaget OFF/K och SO/K) ställt i relation till cirka 7 000 GSS/K känns obra. Ändå är det ett himla gnäll över den planerade basorg 13. Man kan undra vad alla dessa yrkesofficerare sysslar med till vardags - några stora hopar som är aktiverade på plutons- och kompaninivå verkar inte finnas.
Det är ovanstående resonemang som gör att jag är tveksam till att förtäta med OFF på plutonsnivån. Dessutom borde man sätta sig och räkna hur de totala personalflödena påverkas om vi har två OFF i stället för en OFF på plutonsnivån. Alla dessa OFF (sannolikt fänrikar och löjtnanter) måste ju rinna vidare uppåt i organisationen.
GMY
Sinuhe
Sinuhe, nu gör du samma tankefel som drabbat organisationen sedan NBO. Alla kan inte bli Lucia så därför måste man ha bra arbetsuppgifter. Man tjatar idag om bristen på specialisering, man måste få göra karriär på "djupet" och därför måste man nu inrätta specialistofficersskrået.
Men vad hände med fackprogramet? Jo det blev en budgetregulator då det var viktigare med nivåhöjande utbildning. Fackprogramet var svaret på den fördjupade kunskapen. Så jag ser det som naturligt att en OFF kan stanna igrad men bli duktigt på det denne skall göra. Om du samtidigt tittar på mitt förslag med konvertering av SO till OFF och förenklade skolsteg så kan vi tillåta att en soldat blir SO som senare blir OFF och nu kanske vi ser på 25 till 30 års sikt. Nästa naturliga steg kan vara handläggare eller tjänsteman på FMV, någon skola eller centra. Då blir en eventuell upplevd obalans inte så tydlig.
J.K Nilsson
@Sinhue
Då är vi överens. Jag vågar till och med dra det så långt att det aldrig skall vara en 1.serg som är gruppchef på en skytteenhet även om jag gillade ditt förslag om att man möjligen skulle kunna ha en specialistofficer som chef för första grupp för att skapa instegsbefattningar och underlätta delning till tropp.
En snabb jämförelse med grader på infanterigruppchefer i andra länder ger lite olika nivåer:
USA: OR-6 i armén men OR-4/5 i marinkåren
UK/AUS/CAN: OR4
De flesta länderna verkar ha OR-4.
@J.K
Det torde väl, i det nya systemet, finnas ytterst få anledningar till att specialisera OFF. Den absoluta huvuddelen bör göra karriär. En hel del bör sluta när de når karriärtaket. I annat fall kommer vi inte kunna ha något inflöde av personal. Jämför exempelvis med US där alla officerare förväntas bli överstelöjtnanter efter 10-12 års tjänstgöring. Därefter fortsätter ett fåtal lovande ämnen göra karriär medan resten växlas ut vid 20 års tjänstgöring.
CS, jag tror du måste förklara varför en OFF inte kan bli specialiserad i det nya systemet. Det handlar trots allt om olika möjligheter att få ta ansvar och föra personal mellan SO och OFF. Om vi skulle säga att 1:e sergant vore jämställd med Fänrik, Fanjunkare med Löjtnant och förvaltare med Kapten så köper jag läget.
Alltså jag som förvaltare enligt organisationen skall kunna ta plutonchefens ansvar och skyldigheter rakt av som man vill när man delar kompaniet. Men får jag det idag?
J.K Nilsson
@J.K
SO har tjänsteställning mellan de olika OFF-graderna. Exakt hur de fördelas har jag inte i huvudet men jag har ett minne av att exempelvis regementsförvaltare är inplacerad mellan major och överstelöjtnant. Du kan läsa mer om det i PersI.
Givetvis kommer det finnas ett visst mått av specialisering även inom OFF men mer som undantag än regel. Alla befattningar kommer framöver att värderas från A-D där bokstäverna är ett mått på hur specialiserad man måste vara (ska dessutom påverka lönespannet). Om OFF ska satsa på att specialisera sig på bredd finns det ju inget behov av specialistofficerare.
I vilka fall ser du att en OFF skulle vara i behov att specialisera sig ordentligt? De enda jag kan komma på på rak arm är de som går doktorandprogram men det är i och för sig inte befattningsrelevant.
CS, som jag beskrev i inlägget att en möjlig för OFF kan vara den långa ifrån soldat, över SO för att med kurser landa i OFF som ställföreträdande plutonchef. Det är en ansenlig resa som jag tror att många inte fortsätter. Specialiseringen kommer ifrån arvet av tidigare utbildningar
Lägg till ett schysst personalavvecklingsprogram så tror jag att vi kan se att den här individen antingen går över till en SO-plats som adjutant eller motsvarande, arbetsmiljöhandläggare eller någon av de femtiellva andra funktioner som finns på ett förband eller så går individen vidare till ett bättre betalt civilt jobb i någon chefsposition.
Några enstaka kan komma på att vilja göra karriär samtidigt som vissa OFF kanske kommer att köra SO-spåret beroende på intresse och förändringar i livet.
Ärligt talat ser jag inget behov av en specialistofficerskår, jag kommer förmodligen att vidareutveckla resonemanget i ett annat inlägg. Vi har inte tillåtit våra nuvarande officerare att förkovra sig på djupet. Vi hade strax innan millennieskiftet ett tydligt politiskt uppdrag att fördjupa kunskaper hos många av våra officerare som alternativ till vertikal karriär. Men det besparades bort till förmån för nivåhöjande utbildningar för vissa individer. Skulle det här fungerat så kanske jag trott på en specialistofficerskategori men fortsatt inte sett nyttan med, varför skulle vissa officerare nu helt plötsligt ha resurser att vidareutbilda sig med?
Du talar också om tjänsteställning och det är en del i det hela. Men betyder det befälsrätt och arbetsgivaransvar? Visst om det betyder att OR7 och OR8 får motsvarande befälsrätt och arbetsgivaransvar som motsvarande "Löjtnant och halv" eller "Kapten och halv". Så håller jag truten från och med nu.
J.K Nilsson
@J.K
Exakt vad tjänsteställningen innebär i praktiken vågar jag inte svara på. Det kan nog Sinuhe utveckla. Det torde dock inte innebära arbetsgivaransvar eftersom det följer med befattning och inte grad.
Jag hänger inte med på varför en OFF skulle gå vägen via SO. I synnerhet inte för att bli stf plutonchef. Det är ju en SO-befattning. Du tappade mig i resonemanget.
Jag tror till del att valet av namn, dvs specialistofficer, istället för underofficer har rört till det lite för oss. Jag tvivlar på att tanken är att specialistofficeren ska gå mängder med utbildning för att specialisera sig. Tanken är istället att denne inte skall byta befattningar, i alla fall i ytterst liten omfattning, och härigenom bli specialiserad genom lång erfarenhet och kontinuitet. Detta då till skillnad mot OFF som inte ska ha sin befattning mer än några år.
I klartext är specialistofficeren de som inte gjorde karriär i förra systemet medan OFF är de karriärlystna. I övrigt är skillnaden liten.
CS, på FLC-seminariet så nämndes det att en plutonchef skulle ha en åtta års planeringshorisont att vara plutonchef innan det var dags att dra vidare. D.v.s, i dina egna ord, plutonchefen blir en form av specialist på att leda plutonen i form att omsätta order till plutonstrategiskt order som sedan ställisen skulle effektuera, Sinuhe kallade denne så träffande för "Sekond".
Det jag far efter är redundansen. Det lilla jag sett av arméarbete är att chefer upp till plutonchefsnivå suger åt så mycket ansvar och uppgifter att arbetet blir ohållbart i längden och gruppen/troppen/plutonen blir sårbar. Grupp/patrullchefen leder striden, tar in ammunitions och skaderapport i från flankerna, taktiserar, knyter upp en signalist eller tar radion själv för att samtidigt hålla förbindelse med högre stab och helst vara fordons/transportchef i alla patrullen/gruppens fordon samtidigt. Minsta lilla friktion och arbetet blir gode jobbigt.
Ja i dag har man en SO rad för ställföreträdande plutonchef men vilken sanning ligger bakom det valet? Och det är det här som knyter sig i arbetsgivaransvaret, en SO skall inte ha utbildning och den strategiska uppgift det innebär att ha ett arbetsgivar/personalansvar, fortfarande enligt FLC-seminariet. Jag tycker som sagt att plutonen blir sårbar och begränsad med den nu liggande lösningen, vilket också har visat sig med den i Prio korkat lagda ställföreträdanderegeln. Vid delning av min pluton, i enlighet med KFS, så vilken roll skall jag då ha? I orgskissen blir jag upplyft som plutonchef men vad skall jag göra? Ja inte kan jag ta plutonchefsansvaret fullt ut och ingen annan plutonchef är byxad att ta ansvaret över plutonen. Så vad skall vi göra?
Jag tycker din sammanfattning haltar lite, skillnaden mellan SO och OFF är så fundamental i både utbildning och ansvar att sammanfattningen blir skev. Skillnaden är som verkmästare och fordonstekniker, i förra systemet utbildade vi alla till både fordonstekniker och verkmästare i syfte att alla skulle, även om intresse inte förelåg, att kunna bestrida tjänsten som verkmästare. Nu har vi separata spår där verkmästaren utbildas mot personalansvar, mot ekonomihantering, m.m. i mycket större utsträckning än förr. Fordonsteknikern skall bli kung på felsökning, slå i reparationshandbok, kunna göra en enkel beställning av reservdelar, m.m. Ekonomi och personalhantering förekommer i mycket liten utsträckning. Redan i skolan skall vi alltså göra åtskillnad mellan kategorierna.
Kort alltså, OFF går i princip färdigt skolan redan till examen och går kurser för att kunna bestrida andra befattningar som följer med att göra karriär. SO går utbildningar för att uppdatera sig i sitt område och kanske med utökad erfarenhet bredda området lite granna.
Det vi inte hittat bra än är insteget för OFF där denna skall kunna vara lärling i något år för att sedan ersätta plutonchefen när denne lämnar för kompnichefsskap eller stabsbefattning.
J.K Nilsson
@J.K
Det med åtta års planeringshorisont var helt nytt för mig och jag tvivlar faktiskt på att det är tanken.
Instegsbefattningarna är förvisso ett problem men jag tror att vi måste odla ett klimat där den nyutexaminerade faktisk tillåts göra fel ibland. Om andra länder kan lösa det med att man blir plutonchef direkt efter skola så måste det gå att lösa det här med. Det förutsätter dock att det finns en rutinerad SO på plats.
För att underlätta lite mer kan man tänka sig att de som är nyutexaminerade bemannar plutoner med GSS/T de inledande åren. Då är möjligheten att växa in i rollen större och under den tiden de inte är sysselsatta med sin egen enhet kan de understödja andra.
En liten parentes. Vi använder oss av ordet ställföreträdare oavsett om det är en OFF eller SO. Internationell skiljer man på det med Deputy respektive Second in Command. Endast OFF är 2iC med SO är Deputy. Det är rollen som Deputy vi ska se framför oss att SO tar.
Kamrater, låt mig återkomma i morgon. Jag hade helt glömt bort denna diskussion!
GMY
Sinuhe
@JK.Nilsson
Chefs- och Förmansskap begränsas inte av kategorierna.
Ditt ansvar och bemyndigande beror på vilken befattning och vilken order du har, inte vilken grad du har.
En SO kan mycket väl vara tjf Plutch och vara överordnad en OF.
Cynisk, då borde det inte vara något problem att den ställföreträdande plutonchefen också tar personalansvaret när plutonchefen är frånvarande. Så ställföreträdanderegeln borde kunna funka på "rätt sätt".
J.K Nilsson
Nej det finns inga hinder för att göra det, Nilsson, även om "personalansvar" är ytterst luddigt. Är plutonchefen personalansvarig egentligen? Till vilken utsträckning?
Jag menar på att termen utnyttjas fel idag i FM och att det kommer att drabba lägre officerare.
Stf plutch borde vara såpass insatt i genomförandeplanen att han kan verkställa den även i chefens frånvaro. Det oavsett grad egentligen.
I flera utkast på IO14 jag har sett har det funnits Specialistofficerare på plutonchefsrader.
Cynisk, vi har samma syn på stf så det är lungt. Dock var Stf persdirektören tydlig med att det är bara officeren som kan ha arbetsgivaransvar. Specialistofficeren kan inte ha det och därför var det olyckligt att vissa plutoner har SO som plutonchef.
Arbetsgivaransvaret är inte så luddigt. Plutonchefen har ansvar för anställning, vidmakthållande, rehabilitering, sjukskrivning, attestering av lönetillägg, resor, m.m. Det är en transformering i mening av seriefigurerna "transformers" där robotar förvandlas till fordon.
J.K Nilsson
Det finns inga författningsmässiga skäl till varför en Specoff inte skulle kunna ha arbetsgivareansvar.
Vad tusan byggde han det på?
Det som du redogör för ska utgöra "personalansvar" är för mig "administrativt ansvar". Det egentliga ansvaret måste sitta ihop med ett mandat och det är inte delegerat till plutonsnivån, knappt ens till kompanichef på de flesta förbanden.
Jag menar på att det är krigsförbandschefen som har det egentliga personalansvaret.
Om jag förstod det rätt så var det endast i undantagsfall som SO kunde få arbetsgivaransvar. Det har med befattning att göra och det fanns bara ett fåtal specialistenheter där det kunde tänkas bli aktuellt med en SO som chef och därmed arbetsgivaransvar. Ett fåtal plutoner nämndes som exempel. Det torde alltså inte ha något med författningsstöd att göra.
Skicka en kommentar