söndag 6 februari 2011

Ordets makt

Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten har fått ett inlägg publicerat som gästinlägg på bloggen Wiseman’s Wisdoms. Jag skulle vilja bemöta några punkter som Erik framför.

Anonymiteten, i anonymiteten garanteras ordens nakna betydelser. Genom anonymiteten får vi läsa vad skribenten vill förmedla, vi kan inte ha förutfattande meningar. Läser vi att skribenten är General, skall vi tolka orden som att något skall läggas tillrätta eller skall vi tolka orden som ett dolt äskande om pengar. Läser vi att skribenten är Sergeant eller Fänrik, skall vi då automatiskt utgå ifrån att skribenten saknar ”hela bilden” eller att denne skriver endast i eget skrås intresse? Om skribenten skriver ut sitt namn och befattning, skall vi då utgå att denne skriver å tjänsten vägnar och därmed företräder sitt förband och/eller hela myndigheten? Om undertecknandet sker endast med namn så är man ändå i stort sett ändå anonym, är skribenten anställd i Försvarsmakten eller inte? I många fall framgår det av skribentens inlägg vilken tillhörighet skribenten har men det blir genast svårare att ha en förutfattad mening. Om vi går till vetenskapen och dess tidskrifter finner vi att dessa har en särskild form för att acceptera att publicera artiklar. De inskickade manuskripten granskas av författarens gelikar, peer review, ofta vet inte författaren vilka som läser manuskriptet och granskarna vet inte alltid vem författaren är just för att vi skall slippa förutfattande meningar om alstret.

Internet har gett oss en debattkultur där anonymiteten främst är ett problem för människor med oförmåga till att skilja på sak och person. Det är viktigare att utröna vem som är människan bakom en viss signatur och i vissa fall finns det en hämndlystnad som går ut över diskussionen. Jag vet av ett fåtal fall där internetdiskussioner förändrats till hotelser mot användare som valt att avstå anonymiteten och deras familjer. Min lärdom efter snart ett decennium av nätdiskussioner är att det i princip är knäppskallar som efterfrågar min riktiga identitet. En rolig anekdot är när användare/medlemmar i ett visst diskussionsforum träffas så presenterar ena parten sig med sitt riktiga namn och svaret blir: ”Ja men vad heter du på forumet?”

I försvarsdebatten har vi sett argument som att anonymiteten skyddar mot repressalier. Jag kan hålla med Erik Lagersten att det inte skulle vara värdigt myndigheten med sådant beteende. Till Eriks försvar kan jag säga att grunden för denna oro lades långt innan informationsdirektören tillträdde. Själv känner jag att det eskalerade någon gång år 2005 – 2006 när den dåvarande ÖB åkte de överlevande förbanden runt och talade om försvarsmaktens nya uppdrag. I samarbete med Bi Puranens Bikupan identifierades försvarsanställdas olika uppfattningar om försvarsmaktens omställning. I föraktfulla ordalag talade man om de anställda som argumenterade emot försvarsmaktens omställning. I förbandssamling efter ett ÖB chefsmöte talade förbandschefen om att det inte var förenligt med en anställning i försvarsmakten och samtidigt argumentera mot försvarsmaktens inriktning, det skulle vara jämfört med att en Volvoanställd skulle vara medlem i en organisation som argumenterar för begränsning av biltrafiken.

Arméinspektören Berndt Grundevik fick en insändare i Officerstidningen publicerad (Nr8, 2010). Grundevik argumenterar för att Försvarsmakten görs till åtlöje inför skattebetalarna genom att Officersförbundet har en felaktig fokusering i sin argumentation. Högste arméchefen har alltså fastställt vad som är godkänt att diskutera offentligt och konsekvensen av denna felaktiga fokusering/diskussion är också fastställd. Illojalitet mot myndigheten är domen.

När omställningen av flygvapnets stridsledningsfunktion diskuterades uppstod bloggen ”Strilaren” med insiktsfull kritik mot den pågående processen. I mars 2009 publicerades det sista inlägget på ”Strilaren” och kort därefter avregistrerades bloggen på Blogger. Det normala förfaringssättet på internet är att man överger sidor man skapat när man ledsnat på dem, innehållet brukar få stå kvar om det inte är pinsamt inaktuellt. Rykten säger att vissa påtryckningar utövats på skribenten ifrån vissa vars tår denne trampat på. Nu har vi sett att bloggaren J-O i bloggen ”Far, far away” slutat blogga med inlägget ”Märkligt...ärligen förvånad...”, jag citerar här inlägget:
Märkligt...ärligen förvånad...
Jaha, där ser man...jag återkommer eventuellt via detta media.
Nej, jag är inte på väg att åka härifrån, inte vad jag vet iaf.
Vi får se...Ni kan säkert dra era egna slutsatser om vad som hänt. Fast jag
får ju erkänna att jag inte förstår riktigt.


Och återigen går ryktena att ännu en bloggare har tystats.

Vi kan alltså dra minst tre slutsatser.
1) Anonym diskussion är inte ett problem, det är en fördel.
2) Anonym diskussion är modus operandi i internetbaserade diskussioner.
3) Försvarsmakten har en uppförsbacke när det gäller de anställdas förtroende.

Misstro är inte destruktivt, att ge utryck för misstro ger objekten för misstron en möjlighet att bättra sig eller åtminstone förklara sig och i fortsättningen arbeta för att skapa förtroende. Att förneka problemet gör bara problemet värre. Detta leder oss till hur man skall se diskussioner.

Jag ser att det finns två spår i internetbaserad diskussion, det ena spåret är i enkel forumform där deltagarna jämlikt utbyter tankar och frågeställningar inom ramen för en huvudfråga. Genom enkelheten finns inte utrymmet att utveckla tankegångar och den som gör det får oftast uppmaningen: ”Skaffa en egen blogg”. I denna diskussion kallas alla inlägg för inlägg. Det andra spåret är nyhetsformen eller bloggen. Ett huvudinlägg där författaren utvecklar tankegången och oavbruten har hela uppmärksamheten, därefter kan läsarna kommentera inlägget. Oftast utvecklas kommentarerna till diskussion men det är inte det som är huvudtanken och begreppen är också inlägg för det som bloggägaren publicerar och läsarna kommenterar. Viss begreppsförvirring uppstår lätt och kritik framförs mot alla ”inlägg” trots att man menar kommentarerna. Inläggen i en blogg är skriven med eftertanke, kommentarerna anser jag skall vara skrivna ifrån hjärtat och vara ifrågasättande. Det är utvecklande och stimulerande för den som skriver blogginläggen. I forumdiskussionen förekommer sällan någon eftertanke och kvalitén på inläggen är därefter. I kommentarer och foruminlägg kan det då förekomma mer eller mindre lysande text men var snäll och skilj. Att säga att inlägg är undermåliga, kritiska, elaka, m.m. när man menar kommentarerna är bara förvirrande.

J.K Nilsson

10 kommentarer:

Sumatra sa...

Ja, vad skall man säga. Det är bara att instämma.

"Internet har gett oss en debattkultur där anonymiteten främst är ett problem för människor med oförmåga till att skilja på sak och person."

Välfunnet och nog själva kvintessensen. Bra formulerat.

Cynisk sa...

Det är rejält motlut inom FM när det gäller öppenheten på internet.
Företrädare för HKV uttrycker ofta stor oro över Facebook, bloggar och forum. I några fall har man haft fog då man lagt ut för mycket bilder och uppgifter men det sker ganska sällan.

Ett hatobjekt tycks vara SoldF Forum där militära ämnen i alla former diskuteras. HKV uttrycker ofta stort missnöje med forumet, trots att det är bra skött med diskussioner på moderat nivå utan sekretessbrott. Det är bara INFOS som inte ogillar SoldF, tycks det.

När jag frågat vad som är det sekretesshotande på just SoldF har jag inte fått några klara svar utan det tycks som agget beror på att forumet ligger utanför HKV:s kontroll, precis som den här bloggen och de andra FM-bloggarna.
Det man inte kan styra upplevs som ett hot.

En sund verksamhet skulle ge ett sunt "företagsklimat" som skulle ge en mindre misstro mot bloggar och andra sociala fora.

Just nu är det mesta tyvärr dåligt.

ElBarajag sa...

Vem minns inte den hetsjakt som under implementeringen av FB04 bedrevs i försvarshögkvarteret på så kallade "ubåtar".

En "ubåt" definierades som en person på handläggar- eller lägre chefsnivå som deltagit i beredningen av försvarets underlag till propositionen. En person med tillgång till besvärande fakta om realibiliteten - eller snarare bristen på sådan - i kalkyler, avvägningar och bedömningar som legat till grund för beslut på olika nivåer. En person som kunde misstänkas läcka sådana fakta till politiker eller media under inflytande av någon sorts snedvridet rätssmedvetenhets-/medborgar-/skattebetalar-/demokratiperspektiv.

En "ubåt" ansågs verka i det fördolda och bedömdes utgöra ett påtagligt hot mot - i första hand - försvarsmaktsledningens och överbefälhavarens trovärdighet.

På rättroget STASI-manér uppmanades högkvarteretspersonal att identifiera och rapportera kollegor med sådana tendenser.

Detta utspelade sig företrädesvis på den förre informationsdirektörens tid och kan inte ligga Erik till last men det är inte utan att det mellan raderna i hans inlägg kan uppfattas ett och annat som inte ger några positiva associationer...

J.K Nilsson sa...

Så det var därifrån begreppet Ubåtar kom. Det var det Syrén så föraktfullt beskrev utifrån Bikupans resultat. 1984-känslan var inte långt borta.

J.K Nilsson

Anonym sa...

Avseende bloggen "Far far away" så ser jag det som mer sannolikt att det var MONUSCO som satte munkavle på författaren snarare än FM. Som observatör är du förbehållen att delge information endast genom missionens informationskanaler, detta uttrycks bland annat i 'Code of Conduct' och är juridiskt bindande för individen. Bloggande är helt enkelt inte tillåtet för den personalkategorin, både med hänsyn till innehåll och sekretess men också att FN som organisation ej får misskrediteras. Brott mot detta ses som allvarligt och individen riskerar repatriering från missionen.
/Milobs

Unknown sa...

Intressant analys även om jag inte delar slutsatserna avseende anonymitet till fullo.

Enligt min uppfattning minskas inte relevansen av ett inlägg är anonymt. Många av de inlägg jag kunnat läsa sedan jag tillträde som informationsdirektör skulle jag önska att Försvarsmakten själv kunnat publicera. Däremot ger ett namn ett djup och en förståelse som inte skapas anonymt.

Jämförelsen med vetenskapliga publiceringar haltar. Där är det oberoendet och upprepbarheten som är det centrala. För ett opinionsbildande inlägg så skapas det bättre förståelse om jag vet vem, varför och kanske en bakgrund till inlägget.

Det är också lättare att kunna bemöta det, även om jag mest bildar den uppfattningen på magkänsla och mindre på förvaltningsmässiga grunder.

En av orsakerna till Facebooks exempellösa framgång är nog att jag vet vem jag kommunicerar med. Andra communitys med annan policy har inte skapat samma uppslutning. Om det är vägledande kanske fler skulle ta del av försvarsmaktsdebatten om det inte står anonymt på var och vartannat inlägg?

Erik Lagersten
INFODIR

Commander sa...

@ INFODIR: Välkommen till bloggosfären! Du är efterlängtad. Hoppas fler i FML tar chansen att delta i debatten där den förs - på nätet.

När det gäller anonymiteten delar jag Väpnarens synpunkter. Skriven under pseudonym är det texten som talar, inte personen, befattningen eller graden. Det är en stor fördel för debatten.

/ Commander

J.K Nilsson sa...

Tackar för kommentaren Erik, men du sätter fingret på vad jag anser blir nackdelen med avanonymisering. Själv vill jag undvika att människor har en förförståelse då det finns lika många varianter av det som det finns läsare.

Jag har en liten aversion för opinionsbildning när det berör tjänsten. Jag vill kunna redovisa fakta och sedan är det upp till mottagaren att göra vad den vill med det. Och vis av händelser i tjänsten så spelar det ingen roll vad man säger, nog fasen blir man misstrodd ändå.

Vid opinionsbildning på högre nivå än försvarsmakten så använder jag mitt namn men det är också i andra medier än internet. Visst så har jag haft ambitionen att också göra inlägg på lite högre nivå på min blogg och då har jag gjort bedömningen att det är enklare att hålla ihop och köra samma stil rätt igenom.

Världen är inte perfekt och vill man ha lyxen av anonymitet så får man anstränga sig lite extra. Samtidigt finns det inget krav att delta i en diskussion, finner man det svårt att engagera sig att bemöta så får man låta bli. Tänk också på att man i en diskussion på internet också vill övertyga staketsittarna, sin motpart är det nästan omöjligt att övertyga.

Jag håller med dig om att Facebook blivit stort genom att man avstår anonymiteten till viss del men jag skulle vilja tillskriva populariteten till hur man använder platsen. Det är ett enkelt sätt att hålla kontakten och man gör det på ett "vuxet" sätt i sin bekantskapskrets. Det är de andra egenskaperna som gör att det blir svårt att jämföra.

J.K Nilsson

Commander sa...

Ett kompletterande inlägg finns på

http://commanderslog.blogspot.com/2011/02/pseudonymens-fortjanster.html

/ Commander

J.K Nilsson sa...

Tackar för uppmärksamheten Commander.

J.K Nilsson