Nu kommer jag att diskutera ett tråkigt ämne, nämligen förvaltningen av försvarsmaktens flygetyg. Problematiken kom upp ännu en gång efter uppgiften att de nya helikopterpiloterna blivit ställda åt sidan. Jag kommer inte att beröra detta då Borneo redan gjort det så bra. Jag kommer att visa min vision om hur jag tycker att det borde fungera.
En flygflottilj borde innehålla helikopter och ”fixed wing”-förband. I alla tider har det varit så och så borde det alltid vara. Ja jag vet att jag är kategorisk men jag kostar på mig det när det ändå är så få som lyssnar på mig. Flygvapnets divisioner har haft tillgång till flygräddning inom ramen för flygvapnets helikopterförmåga. Att tillföra resurser för att transportera personal och materiell är sålunda väldigt lätt. Det finns en grundläggande organisation och kunskap för materiellslaget, vill vi tillföra lite mer kompetens så är det ingen självmotsättning att basera attackhelikopter. Kanon och robotar är inget nytt att hantera på en stridsflygflottilj, räddningsresurser och logistik är dimensionerat för den verksamheten.
Jag föreställer mig att flottiljchefen leder den fredsmässiga verksamheten på förbandet och samordnar de fredsmässiga organisationerna så att största möjliga synergieffekter uppstår. De olika skvadronerna, helikopter och flygplan är inte så olika att stödet i form av KI (kontrollingenjörer) borde kunna hantera detta. Kontrollingenjören för beväpning borde kunna utöka repertoaren till att kunna mindre attackrobotar, attackraketer har hanterats förr på flygplan, automatkanoner kan inte fungera på så många sätt och motmedel är i princip identiska. KI skrov kan hållfasthet och vi har redan plastbaserade material i flygplan och helikopter14 är under införande. KI motor, lägg till en kompletteringsutbildning för drivsystemet och vi är i hamn. Kontrollingenjörerna är en fredsförbandsresurs för skvadronerna. I krigsorganisationen så skall vi ha (FA) funktionsansvariga i skvadronerna som borde kunna få, med telefonstöd av KI, fatta luftvärdighetsbeslut om att få upp maskinerna i luften om så för en sista gång. Detta är förmodligen inte i linje med civila bestämmelser men jag hänvisar till nödvärnsrätten. I fredsorganisationen är de funktionsansvariga mycket kunniga på materielen och KI kan mer anta rollen som samordnare mellan FA och industrin.
Jag ser vidare framför mig att helikopters organisation har mycket att lära spetsnosorganisationen i att upprätta baser. Att åka till Afghanistan med spetsflyg bör inte vara mer annorlunda än att upprätta tillfällig basering med PV-helikopter.
Min analys av läget i helikopterorganisationen är att det inte är sammanslagningen av helikopterverksamheten och flygvapnet som är boven i dramat. Resurstilldelningen och omorganisationerna var ju minst sagt under all kritik när Helikopterflottiljen var ÖB:s resurs. Vi har haft många viljor i försvarsmakten och ingen har prioriterat helikopterverksamheten. Tiden med ÖB som närmaste husse var förödande, ingen försvarsgren kände ansvar. Skyll inte på spetsnos, i den organisationen lider man av bristande stridsledningsförmåga, sviterna av basbataljonskampen, reduceringen av divisionerna i stället för avvecklingen av en och problematiken om flygplanen. Om vi får upp helikopterpersonal till HKV och de blivande regionala staberna så tror jag alldeles säkert att helikopterverksamheten ses som en naturlig del i försvarsmakten, precis som transportflygets resurser. Jag tror att vi måste börja med att rannsaka oss själva och vad vi gör för våra arbetsplatser. Varje kommenderad kollega måste födas med rätt information om den egna verksamheten, inte rykten om andras.
Helikopter har samma strategiska värde och förutsättningar som spetsnos eller transportflygplan. Ledningen av helikopter bör ske enlig samma principer som för flygplan; rörligheten, flexibiliteten, insynen från luften, m.m. är minst lika bra eller bättre än de för spetsnos. Att se sjöoperativa helikoptrar som en marinresurs är ett lika stort slöseri med resurser som att se attackflygplan som en Direkt flygunderstödsresurs för Armén.
J.K Nilsson
Gimme Little Sign
4 timmar sedan
7 kommentarer:
"Att se sjöoperativa helikoptrar som en marinresurs är ett lika stort slöseri med resurser som att se attackflygplan som en Direkt flygunderstödsresurs för Armén."
Sjöoperativa helikoptrar är en marinresurs och nyttjas av i huvudsak Marinen. Varför ska FV syssla med ubåtsjakt? Det blir ju uppenbara intressekonflikter..
Nämn något verkligt positivt som har kommit ut av sammanslagningen. Finns det något annat land som försökt sig på denna lösning?
Ja, vi har för få helikoptrar vilket jag tror att både politiker och försvarsledning börjat inse. Om man bestämmer sig för en "interrimlösning" (läs BH) lär man när hkp 14 levereras, vilja ha dessa kvar.
Om du vill välja att hänga torpeder, sjunkbomber eller transportera en jägargrupp. Det är den centrala ledningen av flyget som gjort den självständiga försvarsgrenen flygvapnet så framgångsrikt. Inte Spanings- och torpedflyg för flottan, inte artilleriledning och direkt flygunderstöd för Armén.
Jag ser sjöoperativa helikoptrar som en helikopter som har förmåga att bära vapensystem och har korrosionsskydd för att klara sjöoperativa uppgifter. Om läget kräver att helikopterna används till så skall marinen inte ha dragningsrätt på den. Lika lite som att marinen har dragningsrätt på JASar med hängd Rb15.
Något positivt har inte kommit av sammanslagningen men som jag skrev så berodde det på herrelösheten, inte sammanslagningen i sig. Vi bröt ju ut flygvapnet ur Armén och Marinen av precis de anledningar som jag ser att Helikoptrar skall tillhöra flygvapnet.
Eller menar du att du vill återföra flygplanen till Armén och Marinen?
J.K Nilsson
J.K. Nilsson:
Helt fel. Vilket är ditt budskap? Att den flottilj man skall lägga ner kan vara Malmen och därmed klarar sig både F17 och F21?
Hkpflj skall vara sammanhållen så länge vi har färre än 80 st hkp, om antalet därefter ökar sätter vi upp en 2. Hkpflj.
Om någon vill kraftsplittra dagens Hkpflj då skall hkp fördelas på Armén och Marinen, icke inom FV.
GMY
Nä, jag varken tror eller anser att Malmen skall avvecklas. Det finns ett spel i flottiljfrågan men varje förslag om avveckling av hel flottilj är vansinnig.
Min poäng är att Skvadronerna i Ronneby och Luleå inte är malplacerade och man har en solid grund att stå på för att vidareutveckla. Man måste någon gång komma till skott med den förklaring man gav i Försvarsbeslut 04 att flytta Skvadronen i Karlskrona till Ronneby och Skvadronen i Boden tillbaka till Luleå.
Att splittra helikopterflotiljen för att förflytta till Luleå och Ronneby kommer förmodligen att innebära nådastöten för Helikopterflottiljen och man kommer att få flyga FRÄD åt flygvapnet till fan kommer och löser av dom.
J.K Nilsson
@ Nilsson. Nej, varför skulle man göra det? Flygvapnet bör fortsatt vara en egen vapengren, likt Marinen och Armén bör vara. På så sätt kan dessa genom starkare ledarskap och tydlig styrning fokusera på sina uppgifter.
Service, underhåll och utbildning på dessa helikoptrar skulle kunna ske genom samarbete mellan Armén och Marinen centralt. Men att själva piloterna och materialet styrs av och ägs/ansvaras av de respektive grenar.
@ Nilsson. Nej, varför skulle man göra det? Flygvapnet bör fortsatt vara en egen vapengren, likt Marinen och Armén bör vara. På så sätt kan dessa genom starkare ledarskap och tydlig styrning fokusera på sina uppgifter.
Service, underhåll och utbildning på dessa helikoptrar skulle kunna ske genom samarbete mellan Armén och Marinen centralt. Men att själva piloterna och materialet styrs av och ägs/ansvaras av de respektive grenar.
Hnerik, så mina argument om att inordna helikopter i flygvapnets materielsystemkontor är inte tillräckliga?
Om jag får vara raljant så har jag sett tillräckligt om flygsäkerhet hos Helikopterflotiljen för att tycka att en Armé/Maringemensam underhållsorganisation skall vara bra. Det är det arvet som lett HKP-flottiljen till det läge de har nu.
Vi har en försvarsgren som kan flygunderhåll, försvarsgrenen kan leverera Mark- och sjömålsförmåga. Varför skulle den inte kunna göra samma sak med helikopter?`
J.K Nilsson
Skicka en kommentar